Nationalismen har blivit ett skällsord som vänstern skrämmer svagsinta med. Europa river sina monument, lär barnen att skämmas över sin historia och lämnar över vår suveränitet till globala institutioner. Budskapet som tyvärr är sant levererades igår 7 oktober av USA:s utrikesminister Marco Rubio i ett uppmärksammat tal i Aten. Uppmärksammat av många, dock ej av svensk mainstreammedia som helst vill tiga ihjäl denna obekväma sanning om hur västvärlden skäms för sin egen civilisation och där Sverige intar en av de främsta positionerna i självförnekelse och något slags märklig skam över svensk kultur, nation och identitet.

Share

Rubio levererade en rejäl käftsmäll, en uppgörelse med decennier av västerländsk självkritik, globalisering och försvagad nationell identitet. Med Akropolis som fond uppmanade han Europa att återfinna sin styrka, sin stolthet och sin vilja att försvara den egna civilisationen.

”Vi började skämmas för just de saker som gjorde oss exceptionella”, konstaterar han.

Rubio beskriver hur västerländska samhällen gradvis började betrakta sina historiska framgångar med misstänksamhet. Hur nationalism blivit ett skällsord, monument revs och nya generationer fick lära sig att skämmas över sitt kulturella arv.

Ja, Sverige, jag tittar på sig och dina pk-riddare som i decennier velat tillintetgöra allt som är värdefullt svenskt. Reinfeldt försökte hävda att pursvenskt är blott barbari och Mona Sahling hånade den svenska kulturen. Självskadebeteendet har varit plågsamt att bevittna. Är det därför mainstreammedierna skyr Rubio? För att han petar där det svider som mest?

I Sverige har nationell stolthet länge varit ett minerat område. Att värna svensk kultur, svenska traditioner och svensk historia har i modern tid betraktats som något suspekt. Rasistiskt, rent av. Den svenska flaggan ska helst inte vaja alls. Samtidigt uppmuntras andra länders folk att bevara sin identitet. Det är fint att vara stolt kurd, turk, somalier... Men inte svensk. I Sverige.

Men varför måste kärlek till det egna landet stå i motsättning till respekt för andra kulturer?

Rubios kritik stannar inte vid kultur och identitet. Han beskriver också hur västvärlden öppnat sina gränser, flyttat industriell produktion utomlands, försvagat sina försvar och överlåtit allt större delar av sin suveränitet till internationella institutioner. Här berör han en av vår tids viktigaste demokratifrågor: Vem ska egentligen bestämma över ett land – dess medborgare eller överstatliga institutioner?

Share

Internationellt samarbete kan absolut vara bra. Men som Rubio framhåller: Alliansernas uppgift bör försvara nationernas suveränitet, inte upphäva den.

Han riktar också kritik mot västvärldens säkerhetspolitiska naivitet.

”Kriget försvann inte bara för att vi föredrog fred.”

Medan Europa rustar ned har andra makter fortsatt att stärka sin militära förmåga. Rysslands krig mot Ukraina har brutalt illustrerat konsekvenserna. Men Rubios budskap handlar om mer än försvarsanslag och gränskontroll. Han pratar om en civilisation som håller på att förlora tron på sig själv. För hur ska ett samhälle kunna försvara sina värden om det inte längre vågar vara stolt över dem?

Rubios tal är inte vilket politiskt utspel som helst. Han företräder USA:s regering och formulerar en utrikespolitisk vision som kan förändra relationen mellan Europa och USA i grunden. Internationella medier har rapporterat om talet. Men i den svenska debatten är intresset svalt för Rubios idépolitiska innehåll. Svenska medier ägnar enormt utrymme åt Donald Trumps personlighet, uttalanden och kontroverser. Men när USA:s utrikesminister håller ett principiellt tal om västvärldens framtid är det anmärkningsvärt tyst.

Europa brinner, Frankrike skakas av kravaller, islamister marscherar på storstädernas gator, bönerna gör uppror, främmande makter flyttar fram sina positioner. Rubios budskap är just därför politiskt betydelsefullt. Historisk medvetenhet är inte detsamma som historiskt självförakt. Det går att erkänna tidigare generationers misstag och samtidigt känna stolthet över Europas bidrag till vetenskap, konst, demokrati och mänskliga rättigheter. Det går att värna nationella gränser utan att förakta andra folk. Och det går att samarbeta internationellt utan att överge nationellt självbestämmande.

Det är just det här som Rubio sätter fingret på. Och det borde mainstreammedierna vara angelägna att diskutera. Men i stället tiger de, och spelar därmed mörka krafter i händerna. De som sår splittring, och som leder västvärlden i helt fel riktning.

Min röst är fri och jag jobbar för Sveriges bästa.

Swish 0733289122

Vad är det som händer i Frankrike, är frågan jag får nu och folk är med rätta förvirrade. För om man följer public service och sen tittar på ett ocensurerat flöde på sociala medier, träder helt olika verklighetsbeskrivningar fram.

Subscribe now

Medan X exploderar av vittnesmål om brinnande skolor, bilar, plundrade butiker och misshandlade poliser, är svenska mainstreammedier betydligt mer återhållsamma i sin rapportering. Ordet mångkultur nämns överhuvudtaget inte. Inte heller massinvandring av hundratusentals individer vars värderingar krockar stort med de traditionellt europeiska.

Här lite fakta: Paris polischef Patrice Faure skrev i lördags att elevprotesterna är utom kontroll. Inrikesminister Laurent Nuñez räknade 1 747 gripna bara på fredagen. Polisen talar om omkring 5 000 gripna sedan måndagen, över 600 skadade poliser, lärare som attackerats, en lärare i La Ciotat som sprutats ner med bensin, bränder, fyrverkerier mot kravallpolis och skolor som stängts i hundratal. Justitieminister Gérald Darmanin säger att det gått från elevdemonstration till ordningsstörning. Inrikesdepartementet kallar det numera urbant våld.

Jodå. Mainstreammedierna rapporterar lite stelt om bränderna, gripandena och de skadade poliserna. Däremot uteblir en korrekt analys.

Public service och de stora morgontidningarna med DN i spetsen kan nämna oron i Frankrike, men bilden de ger är den gamla vanliga, det är synd om ungdomar som diskrimineras och självklart blir de då arga och kastar lite sten.

SVT skriver ”Stora skolprotester” och ”Över tusen elever gripna i våldsamma protester”, och vänder såklart perspektivet till att det är synd om de våldsamma: ”Läraren om skolprotesterna: ’På deras sida’. Bränder och en 15-åring sprutar eld finns med, men tyngden ligger på facket och polisbrutalitet.

SvD har ”Frankrike i kaos – eleverna kräver svar”, med råttor i gymnasierna som bild, och orsaken i lärarbrist och slitna lokaler i Créteil.

DN:s Erik de la Reguera ställer sig tydligast på upploppsmakarnas sida: att frustrationen är legitim.

Nästan som nåt slags modern, nästan gullig studentprotest alltså, helt utan att nämna den stora elefanten i rummet: Att det är ännu en urladdning i samma förorter som brann 2005 och 2023, med samma mönster av stenkastning, plundring och angrepp på det offentliga. I stället blir det skolbudget, Macron och en varning för “högerpopulism”.

Mångkulturen nämns inte, för mångkultur får i den svenska offentligheten bara beskrivas som berikande eller i värsta fall något som misslyckats på grund av Marine Le Pen eller i Sverige av SD och svenskar som vill ha kvar sitt svenska land.

Att stora invandrargrupper aldrig blivit en del av majoritetssamhället, att heder, klan och politisk islam organiserar delar av vardagen, och att våldet har en geografi som sammanfaller med invandringen från vissa utomeuropeiska regioner, behandlas som ett påstående man blir sämre människa av att uttala. Därför får tittaren i bästa fall se brinnande bilar och byggnader men inget facit. Tvärtom skyller man gärna på “samhället” och klassklyftorna som får skolor att fatta eld.

Samma tystnadskultur som när skiten träffar fläkten härhemma. Massinvandringens aggressioner skylls på socioekonomi, trångboddhet och provokationer. Aldrig ett resultat av en politik som importerar hela parallellsamhällen och sedan förbjuder all kritik mot denna destruktiva samhällsförstörande politik enligt Åsiktskorridorens budord. Det är därför som svenska mainstreammedier väljer bort allt som skulle tvinga dem att ifrågasätta det mångkulturella experimentet.

Se bara nu, hur de förhåller sig till avslöjandena om misstänkt och inrapporterat valfusk! Genast höjs röster om organiserad prorysk kampanj. Och såklart rasism. Man försöker sopa under mattan, förminska, tysta och hoppas att människor ska svälja dessa förklaringsmodeller.

Tillbaka till de franska kravallerna: Ingen av Frankrikes vänsterliberala politiker svarar på den fråga Europa duckat i tjugo år: varför samma grupper återkommer varje gång landet sätts i brand. Det heter Frankrike idag, resten av Europa imorgon.

Men Sverige har redan facit flera gånger om:

* Husby 2013. Bilar i brand efter ett polisingripande, och en utredning som sedan dess mest använts som påminnelse om att ingenting gjordes.

* Rosengård, i omgångar: samma maskerade mobb, samma hyssjande för att inte “ställa grupp mot grupp” och tystnad om vad för slags ghetto Rosengård blivit, dit polisen knappt vågar sig.

* Koranupploppen 2022, särskilt Navestad i Norrköping. Rasmus Paludan hade tillstånd att bränna koraner. Tillståndet drogs in och han dök inte upp. Ändå möttes polisen av sten, smällare och brinnande bilar. Tingsrätten liknade Navestad vid en krigszon. Omkring 300 poliser skadades. Över 300 personer har dömts, de flesta för grovt sabotage mot blåljusverksamhet. I Norrköping dömdes män till fem och ett halvt och sex års fängelse. En av de åtalade är palestinsk medborgare. Åklagaren vill utvisa honom på livstid.

Kom inte med snacket om fattigdom. Efter andra världskriget låg stora delar av Europa i spillror men inte blev efterkrigstidens barn stenkastande hulliganer för att de sörjde bombningen av Dresden. Socioekonomiska faktorer gräver inte fram gatsten. Däremot unga bokstavstroende som anser att svensk lag inte gäller när en provokatör förolämpar islam, och som tar ut det på polisen också när provokatören uteblev. Samma reflex syns när propalestinska folksamlingar stänger gator och tvingar kollektivtrafik att läggas om. Att trafik och busslinjer måste vika sig är ett dominansbeteende. Liksom att gapa och skrika, hota, ta plats, störa och skapa otrygghet.

Vi sitter på en tidsinställd bomb, gott folk. Håll inte för öronen när allt röststarkare muslimer varnar Sverige med att de snart är miljoner och att de då inte tänker tolerera att inte få respekt.

I Frankrike beskriver underrättelsetjänsten kravallerna som en manöver av yttervänstern inför valet 2027. Också den vänsterextrema ungdomsorganisationen RED Jeunes, ett islamofobikritiskt förortsnätverk misstänks ha ett finger med i spelet i protesterna. Dess talesman Yassine Benyettou säger att staten gjort våld nödvändigt... Exakt som den svenska vänstern, som också omhuldar våldsamma grupper och tillsammans med dem driver på samhällsomstörtning.

Därför vore det en katastrof för Sverige om dessa terrorvurmare ges mer politiskt utrymme och får något att säga till om i en kommande regering. Hela deras samhällssyn är skev och skapar det kaos vi fått det tvivelaktiga nöjet att bevittna. Våld i utsatta områden förklaras med nedskärningar, polisen eller provokationen. Islamism nämns när den inte längre går att undvika, och då som något som drabbar muslimer, aldrig som något även resten av Sverige får lida av.

Kaos, bränder, upplopp och kravaller följer i massinvandringens spår. Andra och tredje generations invandrare från utomeuropeiska länder, som radikaliseras, som vänder sig från det som Europa bygger på. Respekt, tillit, lag och ordning. Om sju månader är det presidentval i Frankrike och opinionssiffrorna talar för allt starkare stöd till Marine Le Pen, något som i Sverige beskrivs som högerextrema vindar, helt utan att en analys av Macrons kaos läggs in i ekvationen.

Sverige är inte ett undantag som väntar på sin tur. Sverige är mitt uppe i processen och en rödgrön regering kommer få den destruktiva samhällsutvecklingen att tillta.

Min röst är fri och jag jobbar för Sveriges bästa.

Swish 0733289122

Sweden is right now shaken by a growing political scandal unlike anything the country has seen: suspected election fraud, pre-marked ballots, church-led voting convoys—and Somali clans using the Left Party and the Greens as a vehicle to seize Swedish power. The state has given tens of thousands the right to vote without knowing whether they can read a party program, a news story, or even the names on the ballot. The new “Swedes” thus become easy voting cattle—especially when they are threatened into voting red with propaganda and manipulative lies claiming that otherwise they will be thrown out of Sweden.

Week two of the post-election chaos in banana-republic Sweden. Still almost no one names the hippo in the polling station: the eligible voters (or those with false identities) who cannot even read the ballot in Swedish. And that is why I am more and more convinced that the non-literate citizens in the country—those who have been manipulated, bribed, and threatened in various ways into casting their votes for the parties that claim to want what is best for them, namely the Social Democrats and the Left Party—played a decisive role. At the same time, S and V went all-in to scare this group into obedience with outright lies about the Tidö government’s alleged hatred of immigrants and its vicious deportation strategy. In the ghettos—or, in politically correct Swedish, “vulnerable areas”—V and S were in principle completely dominant in 2026.

Taste the number. About 780,000 adults in Sweden—roughly every eighth person of working age—have insufficient reading skills in Swedish. Those over 66 are not included, but among them there are around 300,000 more foreign-born, many of whom have the right to vote and perhaps even weaker literacy than the already inadequate levels. How many can neither read, write, nor speak Swedish at a functional level is something official statistics do not tell us.

PIAAC—the Programme for the International Assessment of Adult Competencies—is the OECD’s survey of adults’ skills in reading, numeracy, and problem-solving. Statistics Sweden (SCB) conducts it in Sweden. It does not measure schoolchildren the way PISA does; it measures adults aged 16–65. The 2023 results are not secret: they confirm the figure that a staggering 780,000 adults have insufficient reading skills in Swedish. Among the foreign-born, 34 percent are at level 1 or below. Among the native-born: 4 percent. Among foreign-born men: 40 percent. Among foreign-born women: 29 percent. In areas with large socioeconomic challenges, roughly half of foreign-born adults have deficient reading skills in Swedish. Some can read Arabic, Tigrinya, or Somali. That is not enough when the election is held in Swedish.

During the Tidö years, roughly 205,000–208,000 Swedish citizenships were granted. SCB’s calendar-year figures give a rough picture of the pace: 67,800 in 2023, 63,000 in 2024, 37,500 in 2025. The drop in 2025 was mainly due to longer processing times and tighter identity checks. Language and civics tests for citizenship were only introduced on June 6, 2026. Almost the entire Tidö cohort was therefore let in without any requirement that they be able to read a ballot. SVT Verifierar calculated that around 64 percent of the new citizens during the term had a non-European background. The largest groups: Syria, Eritrea, Afghanistan, Somalia, Iraq. A quarter were minors on election day. But the rest—adults in the hundreds of thousands—had the right to vote. And thus the power to redraw Sweden’s political reality.

How many of them can read, write, and actually understand political information in Swedish? No one knows. It is not measured when citizenship is granted. PIAAC only tells us how many foreign-born 16- to 65-year-olds sit at level 1 or below in Swedish reading—and that the share is around half in areas with large socioeconomic challenges. Countries with high illiteracy in the origin population (Somalia, Afghanistan, parts of Eritrea and Syria) are overrepresented among precisely these new citizens. The state has therefore given voting rights in parliamentary elections to tens of thousands of people without knowing whether they can take in a party program, a news article, or even the names on the ballot.

We do not even know exactly how many people are in Sweden. There has been no modern census. The population register counts those who appear in the records. The undocumented, false identities, and double registrations fall outside. Migration policy has for decades been lax enough for the volume to grow, and careless enough that language never became a condition for voting on Sweden’s future.

Our society and our power-holders, who have not kept up with the development they themselves created, refuse to connect reading and writing ability in Swedish with cultural identity and integration. But with an ever-larger immigrant population, these factors are decisive for what political control of Sweden will look like. As long as this is swept under the rug, no one can say exactly how many eligible voters lack functional literacy in Swedish—and also lack interest in and loyalty to Sweden, Swedish democracy, our laws and rules, and the principles that apply, written as well as unwritten.

What we know in hindsight, with hard numbers, is where the immigrant votes went. Among voters with a non-European background, S and V alone took 59 percent. The red-green bloc landed around 70. In Rosengård centrum, Rinkeby, Spånga-Tensta, Vivalla, Hjällbo, Angered, and Tjärna Ängar, S and V were in practice the only game in town. In some precincts over 90 percent.

Share

Many of us have seen the danger of clan voting and manipulation. In 2018 the first Somali preference-vote rocket, Leila Ali Elmi, entered parliament. One of her 2019 motions was that people should be mapped by race. Many of us understood that this was only the beginning. Unfortunately we were right.

On September 24, Peter Wennblad wrote in Svenska Dagbladet what staff in Järva have seen: over a hundred Eritrean women in Husby, shepherded by two priests, all the same party. In Rinkeby, people with poor Swedish who were supposed to put a cross next to “number eight”—the Left Party’s Ilyas Hassan. The election board is said to have called the Left Party repeatedly. The election was neither free nor fair. At the same time the suspected election-fraud scandal in Borlänge continues. There the unknown Mohamed Abdukardir Ali (V) preference-voted his way into parliament with 648 votes from ninth place. Police watched rides to the Kupolen mall, pre-marked Left Party ballots, and reports of money. A known criminal is pointed out. The investigation was closed before the election, reopened after, and is now with the National Operations Department. No one formally suspected. Both Ali and Omar deny it. Both have taken timeout. Both cling to their mandates and are said to be unsackable. How so? Even if they turn out to have committed crimes?

The Left Party’s statement came after Nooshi Dadgostar had stayed silent for almost three days and posted rainbow-colored dolphins on Instagram. Of course the racism card flew out. No desire to investigate Järva or Borlänge. Party secretary Maria Forsberg called the revelations insinuating and a smear that threatens democracy. The establishment’s only argument is the same as always: scream racism, call the witnesses haters, call the women free voters, call Tjärna Ängar an ordinary Swedish precinct. Then lid on.

But the facts remain: Anyone who cannot read Swedish news, party programs, or the fine print on the ballot is at the mercy of clan members, priests, imams, and other authorities. It is fear, rumors, threats, bribes, rides, and promises. Who dares say no to an authority figure who tells you that you must obey? Women in particular are exposed, and witnesses speak of them too. Exclusion behind the veil, polarization, and at the same time men who traditionally decide. Group pressure and the norm rule. Of course you vote for what you are ordered to vote for.

Democracy presupposes that the voter can check what is being said. When a growing part of the electorate cannot do that—when priests shepherd women to the urn, when pre-marked ballots and cars appear in vulnerable areas, when an investigation is shut down just before the election—and when power answers with the racism card instead of with numbers, the election is already lost and democracy is dead. Only wreckage remains.

Sweden, we have a problem.

Igår skrev jag om flodhästen i valstugan, att ingen vill prata om hur mindre läskunniga (kan även sammanfattas med ordet analfabeter) troligen avgjorde valet 2026 till Sveriges nackdel. Idag fortsätter jag utveckla mina tankar, allt det som inte fick plats i gårdagens artikel. För här kommer en viktig faktor in. Hur hamnade vi här? Ett till synes klokt, framgångsrikt och modernt land, med fantastiska innovatörer, forskare och teknologi. Häng med!

Jodå. Sverige tillverkar bilar, lastbilar, stål, läkemedel, telekom och AI i världsklass. Institutioner har i alla fall tidigare fungerat tillfredsställande och brukats till det de varit avsedda för: Folkhemmets trygghet. Medborgarna har betalat hög skatt och i gengäld lovats god vård, omsorg, skola, polis, helt enkelt att bli omhändertagna från vaggan till graven. Korruptionen har varit historiskt låg. Tilliten mellan främlingar bland planetens högsta. Pew mätte nyligen att 83 procent av svenskarna säger att de flesta människor går att lita på. Transparency Internationals korruptionsindex ger Sverige 80 poäng – i topp tillsammans med de andra nordiska länderna.

Men de senaste decennierna har det snabbt gått utför med det mesta som gjort Sverige till det som det har varit. I stor skala och under flera decennier, har människor från samhällen där samma index ligger på 9 (Somalia), 13 (Eritrea), 15 (Syrien), 16 (Afghanistan) och 28 (Irak) strömmat in i vårt land. I de här länderna betraktas staten som en fiende. Klanen/släkten är försäkringen och tilliten till myndigheter nära noll. Det är inte “rasism” att konstatera det. Det är korruptionsforskning och värderingsundersökningar.

Krocken som nu i realtid utspelar sig framför våra ögon handlar inte om känslor i första hand. Den är strukturell. Högtillitssamhället bygger på att du litar på att den andra parten inte fuskar, inte ljuger för myndigheten, inte tar släktens heder före lagen och inte behandlar välfärden som ett gemensamt byte. Klantänk gör precis tvärtom: lojaliteten är partikulär, inte generell. Familjen, klanen, släkten kommer först. Staten är något man utnyttjar eller skyddar sig mot. Staten är fienden som ska bekämpas.

Share

Drygt 20 procent av befolkningen i Sverige är nu utrikes födda. Räknar man in barn födda i Sverige med två utrikesfödda föräldrar ligger andelen med utländsk bakgrund runt 28 procent. De stora grupperna från lågförtroendeländer är inte marginella. Syrien, Irak, Somalia, Afghanistan och Eritrea utgör tillsammans hundratusentals personer. Ett av de mest massinvandringstyngda åren, 2016 kom 163 000 invandrare från främst utomeuropeiska länder till Sverige.

Brå:s stora kartläggning (rapport 2021:9) visade att utrikesfödda hade 2,5 gånger högre risk att registreras som brottsmisstänkta än inrikesfödda med två svenskfödda föräldrar. För dem födda i Sverige med två utrikesfödda föräldrar var överrisken ännu högre, omkring tre gånger. För rån var överrisken 4–5,7 gånger. Överrepresentationen är störst från Västasien, Centralasien och Afrika – precis de regioner varifrån de stora flykting- och anhörigvågorna kom. Utrikesfödda utgör en klart mindre del av befolkningen men en klart större del av de misstänkta (och även kriminella).

Och, kanske en överraskning för dem som med en åsnas envishet hävdar att man blir svensk så fort man åkt tunnelbana: Andra generationen har dessvärre inte “löst” problemet. I flera brottsgrupper är överrisken kvar eller högre. Det är så klart obekväm sanning för den som vill skylla allt på “socioekonomi” och första generationens trauma.

Polisen har kartlagt omkring 40 släktbaserade kriminella nätverk i Sverige. Siffrorna kring gängmiljön är groteska: tiotusentals aktiva och ytterligare tiotusentals med kopplingar. Skjutningar och sprängningar har de senaste åren blivit ett svenskt särdrag i Europa och gjort oss till ett skräckexempel internationellt. Det handlar inte om “unga killar som saknar fritidsgård”. Det här är cyniska nätverk som rekryterar barn, kontrollerar områden och lever i en logik där släkt, heder och våldskapital slår lag. Där man överhuvudtaget inte respekterar eller bryr sig om svenska värderingar, moral eller rättsväsende

Subscribe now

Hedersnormer är ingen perifer kuriositet. Kartläggningar bland niondeklassare i storstäder har visat att en betydande andel, särskilt i Malmö, lever med oskuldskrav och kollektiv kontroll. Familjen, inte hon själv, äger flickans kropp och pojkens lojalitet. Det är klanens själva operativa system, inte “svensk jämställdhet med förhinder”.

Sysselsättningen för vissa ursprungslandgrupper ligger fortfarande miserabelt efter tio–femton år. För Somalia och Syrien har siffrorna efter ett decennium legat långt under infödda. Det handlar inte om diskriminering. Det här beror på utbildningsnivå, värderingar kring kvinnors arbete, nätverk som stänger sig inåt och en välfärdsstat som gör det möjligt att inte anpassa sig.

Det har gått snabbt och Sverige har inte hängt med. Duktiga och skötsamma svenskar har vetat hur man bygger ett folkhem med dess institutioner och sociala skyddsnät. Men man har inte haft en susning om eller ens velat tillstå hur skört det här folkhemmet blir när tillräckligt många människor tar med sig en annan social kod. I decennier har man betraktat, och behandlat kultur som något ytligt, ett slags utanpåverk som egentligen saknar betydelse. Invandring från klan- och hederskulturer sågs som en volymfråga och en moralfråga, inte som en tillitsfråga. Den som pekade på korruptionsindex, World Values Survey eller Brå-siffror kallades främlingsfientlig. Rasistkortet har missbrukats flitigt mot dem som försökt varna.

Resultatet är ett Sverige som nu på många håll gått sönder. I grunden. I vissa kommuner och stadsdelar är andelen med utländsk bakgrund över hälften. Där fungerar inte den tysta överenskommelsen som resten av landet fortfarande tar för given: att man inte ljuger för Försäkringskassan, att man vittnar, att man inte skyddar släktingen som sköt, att flickan får välja sin partner själv eller ens ha ett kärleksliv innan hon gift sig. För hon kanske inte ens bestämmer det, utan könsstympas och förs ut ur landet för att giftas bort med en mycket äldre kusin. Vägrar hon, kan hon riskera döden precis som Fadime och Pela.

Högtillitsmedborgaren möter dem som lärt sig att tillit till främlingar är dumhet. Den förre blir lurad, den senare belönas. Systemet byggdes för ett folk som litade på varandra, följde lagen och som knappt lurade staten ens när ingen såg på. Nu möter samma system människor som sätter klanen först och den svenska lagen sist. Människor som rentav kommer till Sverige med vetskapen att här finns välfärd att berika sig på. Assistansbedrägerier, bidragsbrott, avancerad ekonomisk kriminalitet tömmer svenska skattepengar, också eftersom idén om integritet är omfattande och helig. Det är inte längre “mångfald”. Systemet krackelerar inifrån, infiltrerat och oförmöget att skyddas genom de regler som paradoxalt nog bidrar till att det raseras.

Att Sverige är både tekniskt och ekonomiskt briljant men samtidigt politiskt naivt är ingen en motsägelse. Samma elit som räknar på räntor, export och börskurser har i decennier vägrat räkna på klaner, heder och korruptionskultur. Knappt ens när skjutningarna blev vardag, när sprängningarna hördes i villaområden och när polisen själv började tala om släktnätverk, har det här tabut börjat spricka. När valfusk nu är uppe på tapeten blir reaktionen reflexmässig: RASISM.

Men det funkar inte längre.

Ett högtillitssamhälle kan absorbera ett visst mått av lågtillitsinvandring. Men det kan inte absorbera hur mycket som helst utan att själva tilliten sjunker. Sverige har kallats för ett socialt experiment och det är den här experimentella slutsatsen vi nu betalar för – i trygghet, i skattekronor och i den känslan av att samhället gått sönder.

Min röst är fri och jag jobbar för Sveriges bästa.

Swish 0733289122

Vecka två av eftervalskaoset i bananrepubliken Sverige. Fortfarande är det knappt någon som nämner flodhästen i valstugan vid namn: De röstberättigade som inte ens kan läsa valsedeln på svenska. Och
därför blir jag mer och mer övertygad om att de icke läs- och skrivkunniga
medborgarna i landet – de som på olika sätt manipulerats, mutats och hotats
till att lägga sina röster på de partier som påstås vilja deras bästa, nämligen
Socialdemokraterna och Vänsterpartiet – spelat en avgörande roll. Samtidigt som S och V gått all in för att skrämma denna grupp till lydnad med rena lögner om Tidöregeringens påstådda avsky mot invandrare och hatiska utvisningsstrategi. I ghettona, eller på pk-svenska, utsatta områden, var 2026 V och S i princip helt dominerande.

Smaka på siffran. Omkring 780 000 vuxna i Sverige – ungefär var 8:e person i arbetsför ålder – har alltså otillräckliga läsfärdigheter på svenska. De över 66 är inte inräknade men där finns runt 300 000 till utrikesfödda varav många har rösträtt, och kanske ännu sämre läs- och skrivkunskaper än de redan undermåliga. Hur många som varken kan läsa, skriva eller tala svenska på funktionell nivå finns det ingen officiell statistik över.

Subscribe now

PIAAC – Programme for the International Assessment of Adult Competencies – är OECD:s undersökning av vuxnas färdigheter i läsning, räkning och problemlösning. SCB genomför den i Sverige. Den mäter alltså inte skolbarn som PISA, utan vuxna 16–65 år. Resultatet 2023 är inte hemligt: Det bekräftar siffran, att svindlande 780 000 vuxna har otillräckliga läsfärdigheter på svenska. Bland utrikes födda ligger 34 procent på nivå 1 eller lägre. Bland inrikes födda: 4 procent. Bland utrikes födda män: 40 procent. Bland utrikes födda kvinnor: 29 procent. I områden med stora socioekonomiska utmaningar har ungefär hälften av de utrikes födda vuxna bristande läsfärdigheter på svenska. En del kan läsa arabiska, tigrinja eller somaliska. Men det räcker inte när valet hålls på svenska.

Under Tidö delades det ut ungefär 205 000–208 000 svenska medborgarskap. SCB:s kalenderår ger en grov bild av takten: 67 800 år 2023, 63 000 år 2024, 37 500 år 2025. Minskningen 2025 berodde främst på längre handläggning och skärpta identitetskontroller. Språk- och samhällskunskapsprov för medborgarskap infördes först den 6 juni 2026. Nästan hela Tidökullen släpptes alltså in utan krav på att kunna läsa en valsedel. SVT Verifierar räknade att omkring 64 procent av de nya medborgarna under mandatperioden hade utomeuropeisk bakgrund. De största grupperna: Syrien, Eritrea, Afghanistan, Somalia, Irak. En fjärdedel var omyndiga på valdagen. Men resten, vuxna i hundratusental, med rösträtt. Och därmed möjlighet att rita om Sveriges politiska verklighet. De här nya “svenskarna” blir självklart lätt röstboskap, i synnerhet om de hotas rösta rött med argumentet att de annars kan åka ut ur Sverige.

Hur många av dem som kan läsa, skriva och verkligen förstå politisk information på svenska? Det vet ingen. Det mäts inte vid medborgarskapsbeslutet. PIAAC säger bara hur många utrikesfödda 16–65 år som ligger på nivå 1 eller lägre i läsning på svenska – och att andelen är omkring hälften i områden med stora socioekonomiska utmaningar.

Länder med hög analfabetism i ursprungsbefolkningen (Somalia, Afghanistan, delar av Eritrea och Syrien) är överrepresenterade bland just de nya medborgarna. Staten har alltså gett rösträtt i riksdagsval till tiotusentals människor utan att veta om de kan ta till sig ett partiprogram, en nyhetsartikel eller ens namnen på valsedeln.

Vi vet inte ens exakt hur många, eller vilka, som befinner sig i Sverige. Det har inte skett någon modern folkräkning. Folkbokföringen räknar dem som syns i registren. “Papperslösa”, felaktiga identiteter och dubbla folkbokföringar hamnar utanför.

Migrationspolitiken har i årtionden varit slapp nog för att volymerna ska växa, och vårdslös nog för att språket och kulturen aldrig skulle bli ett villkor för att få rösta om Sveriges framtid.

Vårt samhälle och makthavare, som inte hängt med i den utveckling den själv skapat, vägrar koppla ihop läs- och skrivförmåga på svenska med kulturell identitet och integration. Men med en allt större del invandrad befolkning är dessa faktorer avgörande för hur den politiska styrningen av Sverige ska se ut. Så länge man försöker sopa detta under mattan kan ingen säga exakt hur många röstberättigade som saknar funktionell läsförmåga på svenska men även ett intresse och en lojalitet till Sverige, svensk demokrati, våra lagar och regler och de principer som gäller, skrivna såväl som oskrivna.

Det vi med facit i hand vet med hårda siffror är vart invandrarrösterna gick. Bland väljare med utomeuropeisk bakgrund tog S och V ensamma 59 procent. Det rödgröna blocket landade runt 70. I Rosengård centrum, Rinkeby, Spånga-Tensta, Vivalla, Hjällbo, Angered och Tjärna Ängar var S och V i praktiken ensamma på banan. I vissa valdistrikt över 90 procent.

Vi är många som sett faran med klanröstning och manipulation. 2018 kom den första somaliska kryssraketen Leila Ali Elmi in i riksdagen. En av hennes motioner 2019 var att man borde kartlägga människor efter ras. Vi var många som förstod att detta bara var början. Tyvärr fick vi rätt.

I dag skriver Peter Wennblad på SvD vad personal i Järva sett: tex, över hundra eritreanska kvinnor i Husby, lotsade av två präster, alla samma parti. I Rinkeby folk med bristfällig svenska som skulle kryssa ”nummer åtta” – V:s Ilyas Hassan. Valnämnden ska ha ringt V upprepade gånger. Valet var varken fritt eller rättvist. Samtidigt pågår den misstänkta valfuskskandalen i Borlänge. Där kryssade okände Mohamed Abdukardir Ali (V) in sig i riksdagen med 648 röster från plats nio. Polisen har sedan augusti spanat på hur människor hämtats och skjutsats, förkryssade V-sedlar och hur pengar tagits ut i samband med förtidsröstning. En känd kriminell pekas ut. Utredningen lades ner före valet, återupptogs efter, och har nu hamnat hos NOA. Ingen formellt misstänkt finns idag och både Ali och Omar nekar. Båda har också tagit timeout samtidigt som de biter sig fast i sina mandat och påstås inte kunna sparkas. Hurså? Även om de visar sig ha begått brott?

Vänsterpartiets utspel kom efter att Nooshi Dadgostar hållit tyst i nästan tre dygn och postat regnbågsfärgade delfiner på Instagram. Såklart flög rasistkortet fram. Ingen önskan att utreda Järva eller Borlänge. Partisekreterare Maria Forsberg kallade avslöjandet insinuant och ett misstänkliggörande som hotar demokratin. Etablissemangets enda argument är detsamma som alltid: skrik rasism, kalla allt som är jobbigt för hat, kalla kvinnor i hedersförtryck för fria väljare, kalla Tjärna Ängar för ett vanligt svenskt valdistrikt. Sen locket på.

Men fakta kvarstår: Den som inte kan läsa svenska nyheter, partiprogram eller valsedelns finstilta är utlämnad åt klanmedlemmar, präster, imamer och andra överhuvuden. Det är rädsla, rykten, hot, mutor, skjuts och löften. Vem vågar säga nej till en auktoritet som talar om för dig att du måste lyda? Särskilt kvinnorna är utsatta och detta bekräftas i alla de vittnesmål som inkommer. Utanförskap i slöja, polarisering, och samtidigt män som traditionellt bestämmer. Grupptryck och normer styr. Nog röstar du på det du blir beordrad.

Demokrati förutsätter att väljaren kan kontrollera vad som sägs. När en växande del av valmanskåren inte kan det – när präster lotsar kvinnor till urnan, när förkryssade sedlar och bilar dyker upp i utsatta områden, när en utredning läggs ner precis före valet – och när makten svarar med rasistkortet i stället för med siffror, är valet redan förlorat och demokratin död. Bara spillror återstår.

Sverige, we have a problem.

Min röst är fri och jag jobbar för Sveriges bästa.

Swish 0733289122

Häromdagen skrev jag att Sverige just nu kuppas av islamister, terrorister och allehanda utomeuropeiska extremister som stjäl landet från det svenska folket. 30-talets rasbiologi, judehat och kommunism står precis just nu och heilar utanför Bettans dörr. Och att hon har en unik möjlighet att stoppa detta genom att ta sitt förnuft till fånga.

Tror vi att hon kommer att göra det? Eller är Centerpartiets plan att gå full vänster och ansluta sig till judehatarna i V, de Sverigedestruktiva gröna khmererna i MP och islamistpartiet Socialdemokraterna? Det vore i och för sig ett logiskt sätt att knyta ihop Bondepartiets gamla bruna säck.

Annars är det märkligt med den rutiga skjortans präktiga, småborgerliga Bettan med en bakgrund som snarare för tankarna till klassisk borgerlighet än till ett S-lett regeringsunderlag. Hon är civilekonom från Handelshögskolan, har arbetat på McKinsey, varit vd för Företagarna och därefter byggt upp egen konsult- och investeringsverksamhet genom Marsnen AB och E14 Invest.

ETR pekar ut Magdalena Andersson som den mest sannolika statsministerkandidaten och vill se en regering med S, C, KD och MP – samtidigt som hon själv konstaterar att Socialdemokraterna inte är särskilt tillväxtvänliga och motsätter sig flera av S och V:s ekonomiska förslag. Logik, någon? Knappast.

Subscribe now

Den uppenbara politiska spänningen är iögonfallande: Vi har en partiledare med lång erfarenhet av företagande, investeringar och kapitalmarknad - som 2026 söker regeringssamarbete med S i ett parlamentariskt läge där V samtidigt kan få betydelse för ett sådant regeringsunderlag. Hur ska hon i praktiken säkerställa att Vänstern inte får genomslag samtidigt som hennes föredragna S-ledda regeringsalternativ ska kunna regera?

Samtidigt är Bettan hjärntvättad av såväl Maud Olofsson och hennes företagsmässiga haverier och framför allt Annie Lööfs läspande om “den bjeda mitten” som upprepas likt ett tröttsamt mantra utan betydelse då någon “mitt” aldrig funnits, om man avser Socialdemokratin som alltmer blivit ett ytterkantsparti sedan man krokat arm med Muslimska brödraskapet.

Man undrar onekligen hur samtalen hemma i sängkammaren går. Elisabeths make Erik Ringqvist är nämligen långtifrån nån bidragsberoende vänstermupp. Tvärtom. Och måste därmed ha en hel del kritiskt tänkande angående sin frus meningslösa politiska floskler då han som man ju måste förstå bara innebär trista konsekvenser för hans fädernesland och därmed också honom själv och parets två barn som ska ha en framtid här?

Elisabeths make Erik är vd och styrelseledamot i Aquity Nordic AB, ett konsultbolag som arbetar med bland annat verksamhetsutveckling och ”Operational Excellence. Erik Ringqvist är en klassisk hårt jobbande seriös svensk med över 25 års erfarenhet av IT och komplexa förändrings-/utvecklingsprojekt, utbildad vid Handelshögskolan i Stockholm. Och, dessutom är han suppleant i Marsnen AB, som är Elisabeth Thand Ringqvists eget bolag... Visserligen litet och inte särskilt aktivt, men likväl.

Hur känns det för företagsledaren Erik att hans fru är på god väg att liera sig med kommunister och de ointegrerarbara analfabeternas skara? Dessutom med korkade argument mot SD.... Hur mår han när han tänker på att både hans och Bettans skattepengar ska gå till kriminella klaners uppehälle och nya moskébyggen? Att den politik som är den moderna Socialdemokratins skapat massarbetslöshet, hög inflation och en galopperande islamisering av Sverige?

Vill Erik leva i ett folkblandat ghetto, eller vill han ha fortsatt frid o fröjd i sitt grannskap i lugna, sömniga kvarter i Stockholm i en härlig bostadsrätt på 115 kvm, fem rum, med ett uppskattat marknadsvärde på ungefär 11,6–16 miljoner kronor. Dessutom fritidshus i Åre, också det på behörigt avstånd från icke-skidåkande nationers härjanden.

Subscribe now

Men kanske vill Elisabeth innerst inne tillbaka till Centerpartiets bruna rötter och tankar om folkstammar och annat. I Socialdemokraternas och Vänsterpartiernas väljarskaror frodas nämligen idéer om rasfrämlingar (läs: judar, men även bögar, kristna, ateister, you name it) och en vurm för Hitlers skoningslösa etniska rensning. Sociala medier svämmar över av Vänsterpartisters Förintelseförnekande och hyllningar av Führern och diverse hatreorik mot västerländska värderingar. Kvinnor värderas lägre än getter och pedofilerna gnuggar sina händer.

Undrar om Erik sover gott om natten bredvid Bettan medan han kalkylerar på räntor, inflation, gröna vansinnessatsningar à la Northvold och Stegra, fortsatt massinvandring samt ett Sverige som riskerar att utplånas som den nation han föddes i.

Men kanske är han redan en väl genomkokt groda, hjärntvättad av politiskt korrekt polemik. Eller lika desillusionerad som François i Michel Houllebecqs “Underkastelse” från 2015 – en i övrigt otäckt profetisk bok när vi betraktar islamiseringen av Europa och USA ur ett tioårsperspektiv och den uppgivenhet akademikerna visar inför vad som pågår.

“Låt gå” tänker Erik. “Happy wife, happy life”. Sedan somnar han om och hoppas att frugan ändå ska inse att högersidan vore det bästa för landet. Istället för att skriva in sig i historien som kvinnan som hade chansen att rädda Sverige – men som istället sänkte det.

Min röst är fri och jag jobbar för Sveriges bästa.

Swish 0733289122

PS kom ihåg att min fria, störiga stämma bidrog till att Annie Lööf kastade in handduken 2022-23 tätt följd av Muharrem Demirrok 2025😉Just sayin😎

Gapet mellan blocken minskar nu men fortfarande ser det ut som om det rödgröna blocket kan behålla sitt marginella övertag. Och om det skulle vilja sig så illa, ställer det Centerpartiet och dess partiledare Elisabeth Thand Ringqvist i en historiskt avgörande – och faktiskt helt avgörande livsviktig för Sverige – maktposition.

Subscribe now

Annie Lööf 2018 svek borgerligheten genom att ljuga om att ”Vi går till val på att byta ut Stefan Löfven som statsminister och bilda en alliansregering.” Hon skulle äta upp sin sko och yada yada. I januari 2019 ingick sedan C tillsammans med L det så kallade Januariavtalet med S och MP, 73 punkter som gjorde det möjligt för Stefan Löfven att fortsätta som statsminister. C avstod i statsministeromröstningen och släppte därmed fram honom. Ett flagrant svek, som absolut inte gynnade Sverige, vilket vi såg i allt det kaos som följde.

ETR har nu möjlighet att i samma anda vända kappan - fast åt ett bra håll! - och därmed kunna agera för Sveriges bästa, för att rädda landet undan främmande makt och den mjuka statskupp vi ser utspela sig framför våra ögon när somaliska och arabiska imamer får sina underlydande klaner att rösta på V och S.

ETR skulle rakryggat kunna gå åt motsatt håll från Annie Lööfs ryggradslösa förräderi, tillbaka till sina konservativa rötter, och kroka arm med Tidöpartierna. Det vore det allra sundaste, och det bästa för Sverige. För nu kan vi syna ETR:s omtanke om sitt land. Ligger Sveriges bästa – det vill säga att slippa en rödgrön islamistregering understödd av utlandsfinansierade imamer och extremister – för Elisabeths ögon? Eller är det viktigare att framhärda med sin korkade, omoderna “röda linje” mot SD och därmed svika Sverige, släppa fram den dysfunktionella Socialdemokratin, den maktgalna Magdalena Andersson, den terrorkramande, judehatande Nooshi Dadgostar och den bakåtsträvande Miljöpartistiska grönsakssekten?

Centerpartiet har gått till val på att utlova en mittenregering – men med rödgröna islamistpartier blir det absolut ingen mitt. Utan extrema, våldsamma ideologier som dessutom drivs på av utländska intressen som i allt snabbare takt ockuperar och koloniserar Sverige.

Vad det gäller bruna rötter ska den i rutig skjorta-Bettan enbart hålla tyst. När Elisabeth Thand Ringqvist motiverar sin vägran att samarbeta med SD med partiets ideologiska arv finns det väldigt starka skäl att påminna om att även hennes Centerparti har lik i garderoben. För att friska upp minnet läste jag genom Bondeförbundets – dagens Centerpartis föregångare – partiprogram från 1933 och där skräder man inte orden. En av de viktigaste punkterna är att skydda den svenska ”folkstammen” från ”inblandning av mindervärdiga utländska raselement” och att motverka invandring av ”icke önskvärda främlingar”.

2026 låtsas ETR inte om att hennes parti växt ur Bondeförbundets uttalade rasbiologiska strävan från 1930-talet.

Men samma princip bör rimligen gälla när andra partiers historia diskuteras: ett partis förflutna är relevant, men det är inte automatiskt identiskt med dess politik i dag.

Subscribe now

Dessutom, att släppa fram rödgröna khmerer är som att vrida klockan tillbaka. Med skillnad att rasismen plötsligt vänder sig mot etniska svenskar. Sådana som Elisabeth själv.

Jag undrar hur ETR egentligen sover om nätterna. Inser hon att hennes blonda hår och blå ögon mycket väl om några år kan göra henne till paria i hennes eget land?

Är hon beredd att sälja ut sitt fädernesland Sverige till klaner, rasister, terrorvurmare och judehatare? När 1930-talet står och heilar utanför Elisabeths egen dörr verkar hon märkligt döv och blind för de slagord som ropas.

Centerpartiet har förändrats radikalt sedan 1933. Frågan är varför man är så angelägen om att bli bedömd utifrån vad partiet är i dag, samtidigt som politiska motståndares historiska bagage ges en helt annan tyngd? Varför är stoltheten så viktig, när Sveriges framtid står på spel?

Ska Elisabeth Thand Ringqvist bli ihågkommen som partiledaren som lät sitt eget personliga hat mot SD – som ju precis som C är ett parti stort bland många på landsbygden – gå före vett och sans, sunt förnuft och lojalitet mot det egna folket?

Mig veterligen är SD det enda partiet som har en vitbok. Som kastar ut folk till höger och vänster med minsta antydan till rasism. Judehatarna finns i dag i Nooshi Dadgostars V, i Amanda Linds MP och i Magdas Socialdemokraterna. Centerpartiet självt har närt islamisten Mikail Yuksel vid sin barm, samt otaliga pedofiler. Är det för att SD avskyr pedofiler som Elisabeth Thand Ringqvist vägrar samarbeta med dem och drar sina barnsliga röda linjer?

Kom igen nu Elisabeth, kom in i matchen. Sverige kuppas just nu av islamister, terrorister, utomeuropeiska extremister som stjäl landet från det svenska folket. 30-talets rasbiologi, judehat och kommunism står som sagt just nu och heilar utanför din dörr. Och du har just nu en unik möjlighet att stoppa det.

Min röst är fri och jag jobbar för Sveriges bästa.

Swish 0733289122

Jag läser i flödet och det är tydligt att landet Sverige är fyllt till brädden av hjärntvättade, fredsskadade, naiva och lättlurade individer som dessutom fixerat sig vid Sverigedemokraternas förflutna och rapar upp 90-talet som om det som hände för 30 år sedan fortfarande var brännande aktuellt för 2026. Märk då väl att SD är det enda partiet som gjort en vitbok och som ofta övernitiskt sparkar ut sina egna vid minsta antydan till rasism.

Share

Det kan man dessvärre varken säga om S, V eller MP, eller ens C – samtliga partier med såväl ett grumligt förflutet och ännu värre, smutsig nutid, som de ofta slipper ta ansvar för. Eller påpekar någon hur Olof Palme gullat med Mugabe och Honecker, hur Socialdemokraterna skapade rasbiologiska institutet eller C:s – det gamla Bondepartiets – rena främlingsfientlighet? Vänsterpartiets ideologiska röta i såväl förfluten tid som dagens terrorvurm, hat och avsky för judar och samarbete med islamister ska vi inte ens prata om.

Propagandan just nu är massiv och jag ser hur folk villigt sväljer rena fantasier och går och röstar för att S, MP och V påstår att Tidöregeringen på fyra år “förstört” Sverige på i princip alla områden: Jobben, tryggheten, ekonomin, klimatet. När det i själva verket är precis tvärtom. Mätbara förändringar under Tidö finns konkret att se i skjutningar, asyltal, inflation och lagstiftningstempo.

* Sverige har på fyra år gått från skräckexempel med dagliga gängskjutningar, mord och sprängningar till något man pratar om med beundran. Titta, Gunnar Strömmer har “fixat” detta! (Okej det är inte helt och hållet rättvisande, men fängelsestraff får bort kriminella från gatorna och lagändringar ger visst effekt... till skillnad från rödgrön förslappad politik som gör Sverige sårbart och lätt att våldföra sig på.). Tryggheten upplevs ha ökat.

* Skjutningarna HAR fallit kraftigt. Polisen räknade 391 skjutningar 2022 och 158 år 2025; första halvåret 2026 var ännu lägre. Dödligt skjutvapenvåld har också sjunkit. Sprängningar gick upp 2025, men ner igen 2026.

* Det i sin tur hänger samman med att straff och polisverktyg har skärpts. Preventiv avlyssning, säkerhetszoner, hårdare straff för gäng- och vapenbrott, mer informationsdelning. Fler poliser i yttre tjänst.

* Asylinvandringen är den lägsta på decennier. Asylsökande ligger på nivåer som inte setts sedan 1980-talet, kvotflyktingar är nedskurna och återvändandet har ökat. Det är det tydligaste “paradigmskiftet” i Tidö. Om det är bättre beror på om man prioriterar volym eller asylrätt. Tyvärr har Tidö tillåtit ca 350.000 nya invandrare i Sverige – detta motsäger dock kritikerna som menar att Tidö stoppat all invandring. Enligt mig är invandringspolitiken fortfarande alltför generös, men åtminstone har kraven på medborgarskap skärpts...

* Inflationen är tillbaka under kontroll. Från över 10 procent kring 2022 till under 2 procent. Regeringen räknar med mer pengar kvar i vanliga hushåll via skattesänkningar och fallande räntor.

* Fler arbetar och ekonomin går stark. Nya siffror från EY, ett av världens största revisions och rådgivningsföretag visar i sin nya rapport European Economic Outlook fastslår deras europeiska chefsekonom och analytiker att Sveriges ekonomi väser dubbelt så snabbt som euroområdet. Bra va? men det låtsas sossarna inte om utan istället ljuger man friskt om hur dåligt det går för Sverige ekonomiskt. ren desinformation, således.

* Energi- och försvarslinjen har lagts om. Målet är 100 procent fossilfritt snarare än 100 procent förnybart, med ny kärnkraft på banan.

Vill alltså svenska folket inte att den kur som Tidö ändå försöker leverera för att få Sverige ska tillfriskna ska fortsätta ges?

Magdalena Anderssons valstrategi har varit att skrämma folk med SD trots att hon friskt kopierat SD:s politik. Magdalena Andersson själv röstade nej till slopad mängdrabatt för grova brott, något hon gärna vill sopa under mattan. Socialdemokrater med samhällsarkitekten Lawen Redar i spetsen vill blanda befolkningen och göra hela Sverige till ett ghetto. Det är gott om islamister och hatpredikanter bland socialdemokraterna – S är inte längre ett parti som går svenska folkets ärenden och framför allt sviker man kvinnorna, som på socialdemokraternas egna arabiskspråkiga möten får sitta i separerade rum. Vart tog jämställdheten vägen?

Miljöpartiet: Språkröret Daniel Helldén går till val på att 12-åringar ska få byta juridiskt kön. Miljöpartiets vill stoppa ny kärnkraft och istället satsa på vansinnighetsprojekt som kommer utarma landet är rena snurren. Dessutom tonar han ner hotet från islamiseringen. Massinvandringen är inget problem enligt MP, påstår Amanda Lind.

Vänsterpartiet älskar Hamas och hatar judar och lierar sig med islamister, vars moskébyggen redan nu är hubbar för främmande makt i Sverige. Vänsterpartiets drivkraft är hat och splittring. Det är ett sjukt och destruktivt parti som borde vara lika olagligt som NMR.

Centerpartiet kajkar i mitten och sviker landsbygden genom sin veliga politik och dessutom har de suspekt många pedofiler i sina led.

Subscribe now

Handen på hjärtat, vill svenska folket verkligen tillbaka till det som var innan 2022, med skjutningar, våldtäkter, arbetslöshet, skenande mat- och bensinpriser, naturförstöring med olönsam ineffektiv vindskraft, skatteslöseri och kravlös migrationspolitik som de senaste decennierna helt och hållet utarmat vårt land?

Jag hoppas de flesta ändå har en gnutta sunt förnuft kvar. Rösta med andra ord allt annat än rött, grönt och gredelint imorgon.

Min röst är fri och jag jobbar för Sveriges bästa.

Swish 0733289122

Det är mindre än en vecka kvar till valet på söndagen den 13 september och den tilltagande paniken märks tydligt hos de rödgrönas samarbetsorgan, tankesmedja och valpolitiska verktyget, aktivisterna inom public service. Där gör man inte länge någon hemlighet av att man anstränger sig till fullo för att bidra till det arabsocialistiska komplexet som är planerat att till fullo byggas ut om Magdalena Andersson, Nooshi Dadgostar och Daniel Helldén får tillräckligt många röster. Dag ut och dag in mals det om klimatet, och när utfrågningar sker är fokus på att lyfta de rödgröna oppositionspartierna och i så stor omfattning som möjligt smutskasta Tidöpartierna. Dessutom väljer man att undanhålla fakta, och sprider rena lögner.

Share Katten mot strömmen – Katerina Janouch

Ett sådant tydligt exempel var Agendas migrationsdebatt i går den 6 september där en uppenbart rödgrön programledare avbröt SD:s Ludvig Aspling och försökte blanda bort korten i vad som faktiskt sker på det migrationspolitiska området. Fokus las på den sedan länge överspelade frågan om “tonårsutvisningar” som är en marginell ickefråga i sammanhanget. Likaså gavs stort utrymme till asylfrågan och frågan om kvotflyktingar.

För handen på hjärtat: Trots att asylinvandringen är historiskt låg, har det inte skett något revolutionerande ”paradigmskifte” i migrationspolitiken. SCB visar att 116 197 personer invandrade till Sverige 2024. Under 2025 var antalet 89 434. Under Tidöregeringen rör det sig om totalt 349 000 personer.

SVT borde ha redovisat denna siffra och även brutit ned de här hundratusentals invandrarna och frågat vilka är de, på vilka grunder kommer de och hur har sammansättningen förändrats under Tidö? Jag som enskild medborgarjournalist, måste jag göra jobbet åt SVT som får 10 miljarder per år av våra skattepengar för att redovisa just sånt här?

Men SVT väljer den enkla vägen och vill få folk att tro att invandringen i princip är noll. Att det bara handlar om dessa några tusen asylsökande.

Och det är just det här som är min poäng: Att migration till Sverige är fortsatt hög, och är betydligt större än enbart asylfrågan eller frågan om kvotflyktingar. Ändå kretsar SVT:s stora debatt främst kring några av de frågor som man använt som skäl till drev för att påvisa en politik som kallas hjärtlös och icke-human. Resultatet blir en bisarrt beskuren bild av verkligheten som ger vatten på den kvarn där man utmålar Tidöpartiernas migrationspolitik som omänsklig, hård och känslokall.

Subscribe now

Jag satt och väntade på frågorna om den totala invandringen. Om anhöriginvandringen. Om den arbetslöshet som finns bland över 700 000 ointegrerbara analfabeter. Om arbetskraftsinvandringen kontra arbetslöshet bland invandrare. Om hur många som får uppehållstillstånd på olika grunder. Om bedrägerierna mot välfärdenn(tex paret som bott i Danmark men samtidigt varit inskrivnai det svenska adyl-och välfärdssystemet. Om aktivisterna inom Migrationsverket. Om klanernas infiltration. Och varför begreppet “paradigmskifte” under Tidöregeringen fortfarande används trots att det inte skett något sådant i praktiken?

Nej, allt är inte oförändrat på migrationsområdet. Asylinvandringen har faktiskt minskat och utvandringen har samtidigt ökat, vilket innebär att nettoinvandringen är betydligt lägre än bruttotalen ovan. Men just därför borde public service reda ut begreppen i stället för att blanda ihop dem.

Låg asylinvandring innebär inte samma sak som att den totala invandringen till Sverige nu är låg.

Sverige har under decennier genomgått en enorm demografisk förändring där människor med diametralt motsatta värderingar och kulturer tillåtits etablera parallellsamhällen i Sverige. När en migrationsdebatt reduceras till asyl och kvotflyktingar försvinner en stor del av diskussionen om den faktiska migrationen och de problemen den medför.

Public service borde kunna ställa de mest elementära frågorna kring detta till de politiker som vill styra landet. I stället för att bara mala på om asylsökande och kvotflyktingar borde den självklara vinkeln vara:

Hur många människor ska Sverige egentligen ta emot framöver? Hur får vi fler av dem som inte respekterar Sverige att lämna landet?

Men SVT gör inte sitt jobb. Vill du veta hur agendasättande journalistik ser ut, är denna migrationsdebatt ett skolboksexempel på vinklad propaganda där vi vilseleds och påverkas känslomässigt. Tidöregeringens största misstag var att behålla public service i dess nuvarande form. För som det är nu, är public service det sunda förnuftets största fiender.

Fri media. Jag skriver för att du ska få mod att säga vad du tycker.

Swish 0733289122

Vi bevittnar just nu ett historiskt ras i realtid i Socialdemokraterna – ett resultat av lång tids destruktiv, Sverigefientlig politik som nu återspeglas på partiets siffror. Socialdemokraternas problem inför valet handlar inte bara om dåliga opinionssiffror. Det handlar om deras trovärdighet. Och den är körd i botten.

Till och med partiets trognaste väljare, medelålders kvinnor i offentlig sektor, i kommuner och landsting, börjar begripa att Magdalena Andersson och hennes islamistvurmande gäng inte är att lita på.

Med en enkel sammanfattning: Sossarna vill gärna ge sken av att de kan ta hand om Sveriges problem – men vill slippa ta ansvar för att de själva skapat problemen.

Share

Sossarna har styrt Sverige under stora delar av de senaste decennierna, men talar nu om segregation, kriminalitet och integrationsproblem som om någon annan skapat dem. Det här är Socialdemokraternas största dilemma: Man ber väljarna om mandat att reparera ett Sverige som de själva förstört under mycket lång tid.

Det är dags att ta Sverige på allvar, förkunnar Magdalena Andersson med förnumstig min från valaffischerna.

Betyder det att Socialdemokraterna alltså inte tagit Sverige på allvar under åren de regerat? Hur ska man annars tolka budskapet? Jag skulle skämmas ögonen ur mig om jag kom upp med en sån platt och pinsam paroll. Men inte Magda inte. Hon hoppas att minnet hos svenska folket ska vara lika dimmigt som hos de senila gamlingar Sossarna försökt lura genom att sälja på dem lotter med aggressiva metoder och när betalningen uteblivit, drivit dessa fattigpensionärer till Kronofogden.

Annars är väl kappvändandet, sveken och makthungern Sossarnas främsta egenskaper – som verkligen vore förödande för vårt land. Men det kanske största problemet är att Socialdemokraterna inte längre är ett svenskt parti, som sätter Sverige främst, vilket deras kampanjer på arabiska tydligt visar.

Jag har tidigare skrivit om att Socialdemokraterna blivit ett islamistiskt parti och det är tyvärr en konsekvens av samarbetet med Sveriges muslimska råd och även infiltration av Muslimska brödraskapet. I sin iver och makthunger att få röster ar man ingått allianser med islamister. Paniken är dock stor nu när islamisterna vänder sossarna ryggen och går till sina egna muslimska partier. Där står Socialdemokraterna och har förlorat såväl svenskarnas som invandrarnas röster. Muslimerna föredrar sina shariavänner och svenskarna ser att Sossarna sålt ut Sverige till en främmande makt. med hjälp av bidrag, yviga löften och en förvirrad migrationspolitik har Sossarna effektivt rustat ner och demolerat det folkhem de en gång byggt upp. Socialdemokraternas Sverige blev världsrekord i klankriminella ghetton och otrygghet, en skola i fritt fall och en vård som trots skyhöga skatter fungerar likt rysk roulette. Under Socialdemokraternas styre har asyladvokater och tolkar skurit guld med täljkniv, byråkraterna har skott sig, och världsfrånvända, ljugande yrkespolitiker har styrt långt från människors vardag. Ett fiasko helt enkelt, som ingen normal människa vill ha tillbaka.

Och: Efter år av generös migrationspolitik förespråkar S plötsligt stramhet. Frågan är given: varför ska väljarna lita på den här dåliga kopian av SD:s politik, när SD drivit frågan i åratal?

Listan på Socialdemokraternas tillkortakommanden är lång och jag kommer inte kunna få med allt, men här är några skandaler värda att nämna så de inte bara sopas under mattan:

Sveket i Stockholm: det rödgröna styret har gett 13 miljoner av skattebetalarnas kronor till moskébygget i Skärholmen. En extremistisk religiös central som avslöjats ha samarbete med radikala muslimer i utlandet. Ändå stoppas inte detta bygge utan tvärtom sponsras det av Socialdemokraterna. Det är en subversiv skandal.

Klanröstningen och kriminella skandaler i Botkyrka. Socialdemokraterna utreder sig själva. Vad kan gå fel? Svar: I princip allt.

Könsseparerade möten: Det har avslöjats att Socialdemokraterna gått full sharia och tillåter möten på främmande språk där män och kvinnor sitter åtskilda. Ett sådant svek mot demokrati och jämställdhet visar tydligt att Socialdemokraterna inte vill det svenska samhället väl.

En kärlekssaga med extremister: Socialdemokraterna behöver stödhjul i Miljöpartiet och Vänsterpartiet, två ytterkantspartier som är rent skadliga för Sverige. Ändå ljuger Socialdemokraterna om att man inte kommer att samarbeta med dessa. Utan att närmare presentera hur de i sådana fall tänker styra Sverige?

Vi glömmer inte heller tvångsblandaridéerna som lanserats som Socialdemokratisk social ingenjörskonst, där tidigare trygga områden enligt Socialdemokratisk modell föreslås ghettofieras då till exempel lugna villaområden bör bebyggas med hyreskaserner så hela Sverige blir ett ghetto. Alla ska med i förfallet!

Och återigen, lurendrejeri av de gamla med lottförsäljningen (nej vi glömmer inte hur Socialdemokraterna i åratal försökt sko sig på dementa gamlingar som med rena gangstermetoder påtvingats partiets lotter och många gånger skickats till Kronofogden).

Socialdemokraternas skamlösa mutförsök gentemot influencers är en annan sådan fadäs de gärna vill sopa under mattan. Liksom Tobias Baudins korruption när han tillskansat sig en attraktiv bostad i Stockholms city, inte bara till sig själv utan även till sina döttrar.

Vi ser hur Socialdemokraten Linn Svansbo öppet säger att hon vill ha kvar en utländsk tortyrvåldtäktsman i Sverige – representativt för partiets åsikter där man värnar förövare och struntar i deras offer.

Så vad är Socialdemokraterna annat än maktkåta vänsterpopulister? De är inte längre en arbetarrörelse, då de struntar i arbetarna. De är inte ett mittenparti då de går extremisters och islamisters ärenden. Nu snor de friskt Sverigedemokraternas migrationsrestriktiva signaler utan att erkänna att idéerna inte är deras egna. Samtidigt som de vill ge sken av att de är grön vänster... När man försöker vara allt för alla riskerar man att bli trovärdig för ingen. Och alltför mycket av valstrategin kretsar kring SD och Jimmie Åkesson. Men ”rösta på oss, annars får ni dem” är ingen vision för Sverige. Och Magdalena Andersson är svarslös när hon ombeds redogöra för hur hon tänker ta Sverige på allvar.

Kanske har du hört talas om “pasokifiering”, som är ett politiskt begrepp för när ett tidigare stort, dominerande socialdemokratiskt eller mitten-vänsterparti kollapsar därför att dess traditionella väljarbas överger det. Namnet kommer från grekiska PASOK. PASOK var länge ett av Greklands två stora maktpartier. I valet 2009 fick partiet nästan 44 procent av rösterna. Efter eurokrisen, åtstramningspolitiken och ett kraftigt förtroenderas föll det till omkring 5 procent 2015.

I bästa fall ser vi i och med raset för Socialdemokraterna början på en svensk pasokifiering när dessa islamovurmande vänstertomtar förlorar sin historiska ställning som det självklara stora arbetar- och maktpartiet och rasar rätt ner i källaren. Jag tror det är ett sånt uppvaknande Sverige behöver. Vårt land har noll nytta av Magdalena Anderssons destruktiva, islamfjäskande politik. Och nu verkar allt fler väljare inse det.

******

Fri media. Jag skriver för att du ska få mod att säga vad du tycker.

Swish 0733289122

Vi var många som samlades utanför Stockholms Tingsrätt igår den 19 augusti. Dagen var kommen då en fullkomligt bisarr rättegång skulle äga rum där barnrättskämpen Jonatan Alfven stod åtalad för grovt förtal då han på sociala medier lagt ut information om människor som begått de mest vedervärdiga övergrepp mot såväl kvinnor som barn – något som dessa individer, totalt fem, blivit kränkta över och därför polisanmält Alfven. Han riskerar nu fängelse och dryga skadestånd om han fälls.

Subscribe now

Med banderoller som förkunnade “Sluta skydda pedofilerna” slöt folket upp, en växande skara som i likhet med mig kommit för att närvara och visa sitt stöd, och för att protestera mot en förlegad lagstiftning som skyddar förövare och som gör visselblåsare och sanningssägare till kriminella.

Antipedofilorganisationen Dumpen var på plats, med Sara Nilsson och Patrik Sjöberg som fått tillstånd att demonstrera utanför Tingsrätten. Man hade bjudit in alla politiska partier men bara Medborgerlig Samling och SD dök upp, de senare med självaste partiledaren Jimmie Åkesson och Henrik Vinge som höll presskonferens utanför Tingsrätten och sa att de som exponerar pedofiler var hjältar och att man ville benåda alla dem som fällts när de försökt varna för dessa monster.

Vi var många som lyssnade. Det kändes bra att vara på plats, för att markera mot en skev lagstiftning som måste ändras då den är förlegad, människofientlig och ett hot mot yttrandefriheten. Om brottsoffer inte får vittna om sin sanning, om medmänniskor inte får varna för farliga individer, vad får vi för samhälle då?

Ett exempel är Rönningemördaren som kanske kunde ha förhindrats från att begå det fruktansvärda dådet om samhället stått på barnens sida. Nu skyddade man den blivande mördaren, och den pappa som försökte varna för honom blev lagförd och tvingades betala skadestånd till brottslingen som försökt kidnappa små barn. Den blivande mördaren skyddades och fick skadestånd och kunde försvinna i samhället och därefter begå sin vidriga illgärning. I stället borde han ha flaggats som fara för allmänheten och aldrig getts möjligheten att gå under radarn.

Hur skriver man om sånt som på många sätt är obegripligt för den mänskliga hjärnan? Det vill säga för den hjärna som sitter i en rimlig människa. En som fördömer våld och sexuella övergrepp mot samhällets värnlösa. Som avskyr pedofiler och våldtäktsmän. Jag kan inte ens förstå att den här frågan inte är större. Dumpen gör ett fantastiskt jobb som jagar samhällets äckligaste förövare, pedofilerna, men också vår superhjälte Sara Nilsson har blivit anmäld och dömd för grovt förtal av pedofiler som känner sig kränkta över att deras sjuka sexuella handlingar offentliggörs.

Vi var så pass många i Stockholms Tingsrätt att man tvingades sätta in extrasalar för rättegången mot Jonatan Alfven. Pedofilerna och våldtäktsmännen vågade inte komma till Tingsrätten utan satt med på länk, digitalt.

Det var som ett overkligt spektakel att se in i de fullkomligt känslokalla ansiktena på individer som inte med ett ord nämnde sina offer eller ånger, utan som gnällde likt småbarn över hur dåligt de mådde av att Jonatan Alfven exponerat deras övergrepp på sociala medier.

Försvarsadvokaterna ansträngde sig för att få sina klienter att så detaljerat som möjligt utmåla hur tufft livet blivit sedan allmänheten fått kännedom om vilka de var. Hur dåligt de sov och hur ledsna i ögat de blev när de blev igenkända på stan.

Det var bitvis plågsamt att lyssna på för det enda jag kunde tänka på var de barn och kvinnor dessa sjuka människor förstört livet på. Jag satt och tittade på de här individerna som ömkade sig över att de hade svårt att sova och hade förlorat sina arbeten och hade blivit illa sedda, och tänkte, hur kan man inte främst må dåligt över de människor man skadat?

Att se på dessa förövare och lyssna till deras gnäll, ibland också ren arrogans - det var verkligen magstarkt. Att dessutom tänka på vilka kostnader denna fullkomligt groteska och löjeväckande rättsscharad kostar oss skattebetalare... hur samhället ställer sig på förövarnas sida. Signalen är att skrämma människor från att exponera ondska. Och att statuera exempel. Berätta inte om orätt som sker, för då är det DU som kan åka dit! Jo tack, jag vet mycket väl, då jag själv också dömts för grovt förtal efter att ha kritiserat en skolas ideologiska övergrepp på minderåriga barn och blev fälld i en ren åsiktsbrottsrättegång.

Share

Pedofiler, våldtäktsmän och vissa ideologier får inte kritiseras. Visselblåsare jagas medan förövare skyddas under den sjuka förtalslagstiftningen. Det är hög tid att detta får ett slut. Sanningen ska aldrig vara kriminell och den som har begått brott ska få finna sig i att det är fritt fram att informera om det.

Jag vill gå så långt som att säga att det borde vara förbjudet för dömda pedofiler och våldtäktsmän att överhuvudtaget polisanmäla dem som delar information om deras brott och om vad som skett.

Sveriges rättsväsende och lagstiftning av idag är en skev historia. Såg precis att en man friats från våldtäkt på 8-årig flicka trots att hans könsvätskor återfunnits i flickans trosor. Vi har kriminella korrupta nämndemän och till och med donare. Vi har haft en JK, Marie Heidenborg, som gladeligen betalade ut 840.000 kronor till en tortyrvåldtäktsman och miljoner till andra kriminella.

I Sverige jagar man sanningen medan de kriminella omhuldas likt skyddsvärda objekt. Man gör skillnad på åsikter och vissa åsikter anses rent kriminella, medan “det fina” hatet får grassera fritt. Som min saliga pappa brukade undra, “hur kom det sig att Sverige, som en gång i tiden varit ett så pass vettigt land, kunde spåra ur som det har gjort?”

Jag såg in i dömda pedofilers och våldtäktsmäns ansikten igår, hörde dem gnälla. Jag såg i dem det kollapsade Sverige, ett rättsväsende i fritt fall. Jonatan Alfven kämpar för barnens rättigheter, för rättvisa och sanning. Förövare borde aldrig skyddas, och att de idag gör det, är inget annat än en ren skam.

Fri media. Jag skriver för att du ska få mod att säga vad du tycker.

Swish 0733289122

Om du inte följer vissa frihetliga konton i sociala medier, i synnerhet på X, har du troligen missat att det håller på att blåsa upp till en rejäl skandal kring covidvaccineringen av gravida kvinnor i USA. Det här är sprillans färskt och jag misstänker att inget av våra WHO-lydiga mainstreammedier, inte heller det fullkomligt aningslösa Folkhälsomyndigheten, kommer att agera när bomben om hur blivande mammor vilseleddes nu briserar. Men det här är något som borde stå på alla löpsedlar, det borde avhandlas på nyheterna, Folkhälsomyndigheten borde ha krismöten. För nej, frågan är verkligen inte utagerad och det är det som nu rullas upp. Främst handlar det om att man så medvetet mörkade osäkerhet kring oprövade preparat, medan man utåt påstod att allt ar hundra procent tryggt och säkert.

Share

Mitt i skandalens öga står (inte helt oväntat) Anthony Fauci som under covidåren var USA:s mäktigaste och mest välkända medicinska pandemirådgivare åt regeringen och även den som angav riktlinjer och rekommendationer om hur covidvaccineringen skulle gå till. Det som nu rullas upp tar sin utgångspunkt i tusentals nypublicerade meddelanden från Faucis statliga telefon. I privata diskussioner med bland andra CDC-chefen Rochelle Walensky och USA dåvarande Surgeon General Vivek Murthy framträder en bild som på avgörande punkter skiljer sig från den trygghet – “safe and effective”-retoriken – som då kommunicerades till allmänheten. I januari 2021 diskuterade Fauci vaccinets säkerhet för gravida med andra sakkunniga, i de meddelanden som nu läckt. Där skrev Fauci att den kraftiga reaktionen efter den andra dosen, med bland annat feber, teoretiskt skulle kunna vara förknippad med missfall under graviditetens första trimester. Detta skedde alltså vid en tidpunkt då det fortfarande saknades ordentliga kliniska data om vaccination av blivande mammor. Fauci var alltså medveten om att det fanns en osäkerhet. Han diskuterade själv riskerna för missfall.

Utåt lät det dock annorlunda. Gravida kvinnor fick inte veta något om det som diskuterades bakom stängda dörrar. Istället uppmuntrades de till att vaccinera sig i enträgna kampanjer. Så skedde även i Sverige trots att läkare allmänt brukar avråda gravida från vaccinationer med oprövade preparat. Men ända fram till 2025 predikades det från statligt håll att blivande mammor behöver ta de här experimentella preparaten – vars långsiktiga effekter man inte vet ett skvatt om.

Och så klart har man slagit stenhårt mot alla som ifrågasatt, som ställt kritiska frågor om allt det här, hur covidvaccineringen och mRna-preparaten kan påverka graviditet, fertilitet och eventuella effekter på foster. Forskare, läkare och naturligtvis privatpersoner avfärdades som tokiga antivaxxare, konspiratörer och spridare av desinformation.

Nu har vi dock svart på vitt att exakt just de här frågorna diskuterades på allra högsta nivå i alla fall i USA. Fauci visste att det fanns tveksamheter, frågetecken och risker som allmänheten hade rätt att få veta om.

Informerat samtycke betyder att patienten får veta både vad man vet och vad man ännu inte vet innan hon fattar sitt beslut. Gravida kvinnor har rätt till den typen av informationen. Men istället pressades många till vaccination.

Frågan blir än mer laddad mot bakgrund av forskning som publicerats senare. En tjeckisk registerstudie från 2025 fann att andelen lyckade befruktningar var betydligt lägre bland kvinnor som hade covidvaccinerats före befruktningen än bland ovaccinerade kvinnor. Forskarna betonade själva att resultaten var preliminära och inte kunde fastställa något orsakssamband, men ansåg att fynden motiverade vidare forskning om en eventuell påverkan på fertiliteten.

Men tillbaka till Fauci. Skandalen med mörkläggningen växer för varje minut. Nu går till och med NIH:s (National Institutes of Health och är USA:s stora federala myndighet för medicinsk och biomedicinsk forskning som ligger under det amerikanska hälsodepartementet och finansierar en mycket stor del av den medicinska forskningen i USA) nuvarande chef Jay Bhattacharya till hårt angrepp mot den tidigare amerikanske smittskyddsgiganten.

Efter offentliggörandet av Faucis privata meddelanden säger Bhattacharya att Fauci använde sin makt till att säga en sak till det amerikanska folket samtidigt som han privat tänkte något annat.

”Han var skyldig det amerikanska folket transparens”, säger Bhattacharya.

Och det är precis i det här som den medicinska skandalen ligger. Frågan är hur Sverige tänker förhålla sig till att den här falskheten i USA nu sipprar fram? När ska ansvariga ställa sig upp och erkänna hur de pressade på människor rävgiftet i onödan? Mörkertalet av dem som fick hälsan förstörd, däribland unga tidigare helt friska människor, är stort. Vissa miste till och med livet. Vi som tidigt genomskådade denna roulette med människors hälsa har ständigt demoniserats. Men nu kryper långsamt sanningen fram. Nu börjar vi få se att det faktiskt tvekades angående vaccinerna bakom kulisserna. Och jag kan inte låta bli att undra hur snacket gick i Sverige. Kommer vi någonsin att få veta? Jag tycker våra makthavare är skyldiga oss sanningen.

Fri media. Jag skriver för att du ska få mod att säga vad du tycker.

Swish 0733289122

Märkligt hur snabbt vi har en tendens att glömma händelser som bara är några år gamla. Det kunde jag konstatera då jag kikade in på sommaren 2023 och dåvarande drevet mot Richard Jomshof, som länge varit en nagel i ögat på det numera muslimska partiet Socialdemokraterna. Jomshof är den kanske mest öppet islamkritiske politikern i Sverige idag och därför utgör han naturligtvis ett stort existentiellt hot mot Socialdemokraternas mesallians med islamisterna.

Subscribe now

Sommaren 2023 befann sig Sverige mitt i den så kallade korankrisen. Säkerhetsläget var spänt efter flera uppmärksammade koranbränningar, och islamistiska grupper riktade hot mot Sverige. Det var i det läget som Jomshof, då ordförande i riksdagens justitieutskott, publicerade ett inlägg på sociala medier där han beskrev islam som en antidemokratisk och kvinnofientlig ideologi och profeten Muhammed som krigsherre, slavhandlare, massmördare och rövare. Så får man inte säga i det islamängsliga Sverige och sossarna gick i taket. Precis som nu började det omedelbart storma från sossehåll och galet kraftig kritik riktades mot Jomshof.

Den som stod främst i drevledet då var Morgan Johansson som krävde att Jomshof skulle avsättas som ordförande i justitieutskottet och riktade samtidigt hård kritik mot statsminister Ulf Kristersson. Enligt Johansson visade Kristersson bristande ledarskap om han inte “plockade bort” Jomshof. Han hävdade dessutom att Jomshofs uttalanden gjorde honom till en säkerhetsrisk och riskerade att trigga terrorhandlingar. Det i sig är ett bisarrt resonemang: Att en svensk riksdagsledamot borde förlora ett tungt förtroendeuppdrag därför att islamistiska extremister kan tänkas reagera våldsamt på hans yttranden. Ansvaret flyttades därmed från dem som hotade med terror till den som uttryckte en kontroversiell politisk uppfattning.

Precis så jobbar islamosocialistiska quislingar. De skapar ett slags våldets veto: om hot om våld blir ett argument för att avsätta folkvalda eller begränsa vad som får sägas, då ges de mest våldsamma aktörerna indirekt inflytande över det demokratiska samtalet. Quislingen Morgan Johansson valde att rikta sin avsky och kritik mot Jomshof och Kristersson, istället för mot dem som faktiskt stod bakom hoten mot Sverige. Budskapet blev att statsministern borde disciplinera en svensk riksdagsledamot för att blidka omvärlden, i stället för att tydligt markera att det är terrorhoten – inte yttrandena – som är det verkliga problemet. Återigen: Fjäsk för islamisterna.

Det är ett synsätt som förskjuter ansvaret från förövaren till den som yttrar sig. I stället för att säga att terrorhot aldrig får styra svensk demokrati blev budskapet att svenska politiker borde anpassa sig för att inte provocera dem som hotar med våld.

Än märkligare blir detta i ljuset av Socialdemokraternas egen historia under samma period. När Jamal El-Haj kritiserades efter sitt deltagande vid en Palestinakonferens där personer med påstådda kopplingar till Hamas deltog, gick Magdalena Andersson länge ut i försvar för honom och avfärdade kritiken. Först efter fortsatt granskning lämnade El-Haj den socialdemokratiska riksdagsgruppen. Samtidigt reagerade Andersson mycket starkt när Ulf Kristersson talade om “en viss terrorromantik” i vissa socialdemokratiska kretsar och försvarade El-Haj offentligt.

Skillnaden i reaktion är svår att bortse från. En politiker som uttryckte hård kritik mot islam ansågs omedelbart diskvalificerad från ett förtroendeuppdrag. En partikamrat som hamnade i centrum för en debatt om kontakter med personer med påstådda Hamas-kopplingar möttes däremot inledningsvis av offentligt stöd.

Samtidigt har Vänsterpartiet, som ju också varit aktuella som Socialdemokraternas regeringsunderlag, under lång tid återkommande kritiserats för hur företrädare uttryckt stöd för eller deltagit i sammanhang kopplade till organisationer som klassas som terroristorganisationer, eller för uttalanden om konflikter i Mellanöstern som uppfattats som ursäktande eller ensidiga. Nu senast har i princip varenda kommunist i Vänsterpartiet skrivit brev till islamistiska terrorister och mördare för att ge dem “stöd”. Hur sjukt och äckligt är inte det? Men toleransen mot extrema uttryck är betydligt större när de kommer från den egna vänstersidan än när de kommit från politiska motståndare. Jag ser inte Magdalena Andersson, Morgan Johansson eller tex Strandhäll ondgöra sig över alla de avslöjandena om hur ruttet och terrorkramande Vänsterpartiet är i medierna. Nej, nu håller de minsann käften.

Subscribe now

Och nu snabbspolar vi fram till sensommaren 2026. Drygt 1 månad kvar till valet i september... Voilá, på scen steppar Anders Lindberg. Kallas Quisling (med rätta!) av Jomshof och hela mainstreammedia går i taket, orkestrerat av Lindberg. Ett antal så kallade högerprofiler kröker genast rygg och förfasar sig. Att Lindberg själv brunsmetat individer som dessa i åratal samt ursäktat islamism är plötsligt glömt. Lindberg har skapat ett sjukt debattklimat men när han själv drabbas, gråter han stora tårar. Hans syfte är dock detsamma som hans uppdragsgivares, nämligen Socialdemokraterna: Att en gång för alla tysta Sveriges främsta kritiker och meningsmotståndare till islam, islamisering och strypt yttrandefrihet, Richard Jomshof, som nu också snart är aktuell med en bok där han går till hårt angrepp mot just islam, något som givetvis blir ytterst obekvämt för alla de nyttiga idioter i väst som rider ut till islamiseringens försvar.

Kom ihåg det som skett och sker i Sveriges mediekrig. Kom ihåg att Socialdemokraterna kommer fortsätta slåss med näbbar och klor mot dem som vägrar acceptera en islamisering av Sverige. Där är Richard Jomshof en hjälte. Fler politiker borde uppvisa samma mod som han och säga resolut nej till islams utbredning i Sverige. För det, gott folk, är det verkliga hotet mot demokratin. Och i förlängningen faktiskt även mot Anders Lindberg, som kommer att tvingas underkasta sig en ideologi han innerst inne nog inte vill leva under. Man skulle nästan kunna misstänka att någon främmande makt sponsrar Lindbergs kamp för islam. Landsförräderi skulle sånt med rätta kunna kallas.

Fri media. Jag skriver för att du ska få mod att säga vad du tycker.

Swish 0733289122

Islamistiska terrordåd duggar som spön i backen, vi får fler och fler rapporter om utomeuropeiska individer som begår övergrepp och förnedringsrån mot etniska svenskar enkom av den anledningen att de just är svenskar, människor rapporterar från ett somrigt Sverige om att de inte längre känner igen sitt land – men ändå är fortfarande det största problemet i Sverige, sett från etablissemangets håll, att svenskar värnar sitt eget land och står upp för Sverige. Ordet Sverigevän är fortsatt stämplat som suspekt. Det är fortfarande inte rumsrent att säga det med stolthet. Jag är Sverigevän. jag är nationalist. Jag älskar mitt land. Jag vill mitt lands bästa.

Share Katten mot strömmen – Katerina Janouch

Jag läser vittnesmål från journalisten Anna Hedenmo om hur SD stängts ute från public service rapportering, ifall de hade kunnat gynnats av detta. Ingen SD-sympatisör eller nationell, högermänniska eller uttalat icke-vänster får nånsin vara gäst i Sommar i P1 (något som självklart sänder ut signaler om vad det statligt påbjudna Åsiktsmonopolet går ut på). Jag ser hur vänsterliberal media ljuger om att Sverige är på rätt väg eftersom Socialdemokraterna och vänstern i fyra år stoppats från sin destruktiva politik. Jag följer debatten om svenskhet med en trött känsla i kroppen. Självklart är bara de etniskt svenska svenskarna svenskar. Svenska medborgare är något annat. Jag är själv inte etniskt svensk, men svensk på många andra sätt. Det är också okej, men etniskt blir det inte. Att denna nonsensdebatt ens pågår är häpnadsväckande. Sverige är svenskarnas land, precis som Japan är japanernas och Frankrike fransmännens. Att andra nationaliteter också välkomnas så länge de sköter sig (i rimlig dos!) är också en självklarhet. Det är när odemokratiska ideologier och aggressioner börjar uppstå, som det är dags att dra i bromsen. Ett lands folk ska inte behöva känna otrygghet, rädsla och obehag i sitt eget land. Är det inte bonnförnuft, så säg?

Jag tror vi alla behöver börja säga de här självklarheterna oftare. Med stadig röst och fast blick. Med en självsäkerhet och glädje. Med tacksamhet och stolthet.

Jag är Sverigevän och vägrar skämmas för det. Vi är många Sverigevänner. Varför låta Sverigefientliga krafter låta diktera villkoren? Varför anpassa sig till sånt vi alla vet är lögner och falsarier och destruktiva narrativ?

Jag pratade med en person häromdagen som inte heller förstod hur just nationalism betraktades som något så dåligt. Efteråt tänker jag att det är som att inte stå för sin egen familj. Att skämmas för sitt ursprung, att låtsas som om blod inte är tjockare än vatten. Landet Sverige är vår utvidgade familj. Nej, alla människor är inte lika mycket värda för den enskilda individen, ens nära och kära är speciella, dem vi älskar mest. Ingen tycker det är konstigt när man säger att man tycker att ens barn, föräldrar, partner, släktingar är viktigast. Men när det kommer till landet där man lever och kanske är rotad sedan generationer tillbaka, så blir det genast inte lika accepterat att uttrycka sådana åsikter. Plötsligt förväntas man vara lika fäst vid Mongoliet som vid Vietnam eller Syrien, vid Italien eller Polen, vid Nigeria eller Mexiko, för alla länder är väl lika värda? Att svenskar favoriserar Sverige likställs av de vänsterblivna som osunda värderingar man bör bekämpa och skämmas för och därför inte yppa högt.

Just därför säger vi idag: Jag älskar Sverige. Jag är självklart Sverigevän. Jag håller mitt land högt, jag älskar det mest, jag står upp för det och är beredd att slåss för att det ska finnas kvar.

Det är val den 13 september. Opinionsbildarna till vänster är i full färd med att basunera ut att det ska bli en Socialdemokratisk regering i höst. Jag är inte så säker på det. Fler och fler unga tjejer vaknar upp ur sin vänsterkoma och börjar inse att grabbarna har rätt. Om bara unga röstade skulle SD få fler röster än någonsin. Örebropartiets Markus Allard har god chans att ta sig in i Riksdagen. Jag tror att pk-medierna vill få oss att tappa hoppet. De vill att vi ska ge upp innan slaget ens står. Gå inte på deras lögner. Sverige förtjänar bättre än att styras av människor som lierat sig med islamister och som inte vill vårt land väl.

Share

I de stora europeiska nationerna Tyskland och Frankrike firar nationella partier stora framgångar. Ska då Sverige gå i motsatt riktning och låta dem som inte är Sverigevänner ta rodret igen? Jag vill ogärna tro att svenska folket är så självdestruktivt.

Därför skickar jag ut orden igen. Säg efter mig: Jag älskar Sverige. Därför är jag Sverigevän. Jag vill att mitt land ska frodas, vara fantastiskt, att svenska folket ska må bra. Gå ut i skog och mark, njut av den fantastiska svenska naturen, omfamna dagen. Att vara Sverigevän är något fint och vackert. Det är dags att begreppet återupprättas, att allt fler vågar stå upp och hylla vårt fina land.

Fri media. Jag skriver för att du ska få mod att säga vad du tycker.

Swish 0733289122

As usual, the debate is completely one-sided in “good” Sweden — the so-called Land of Moderation — where nothing is actually moderate, but instead wildly extreme. A young police officer and father of small children, only 32 years old, is brutally kicked to death while trying to stop a fight. A group of men then swarms his defenseless body on the ground and rains savage blows to his head. Where have we seen this before? Just recently, 17-year-old Louis in Narbonne, France, was kicked to death with repeated blows to the head. We’ve seen it with the police officer stabbed in the neck at Medborgarplatsen in Stockholm. The same pattern has played out in Germany and Ireland, where an innocent man was nearly decapitated in broad daylight on a public street.

Subscribe now

Violence directed at the head is political.
Kicking a man in the head while he’s lying helpless on the ground shows clear lethal intent. A pack of cowardly monsters ganging up on a lone, unconscious, defenseless person is political. This isn’t just an attack on one individual — it’s an attack on an entire nation. We are all Christian Zedig.

But we can’t stop at fighting the perpetrators. Hundreds of thousands — even millions — of them have been irresponsibly let into Sweden and the rest of the West. We are fighting a double and triple battle on the political front: against the politicians who, in their contempt for their own people, have deliberately reshaped our countries this way. Against the media and opinion leaders — often state-funded, like public broadcasting — who defend these insane policies. And ultimately, against the criminals, gang members, murderers, rapists, religious fanatics, fraudsters, and political extremists who are now free to terrorize our once-safe societies.

The man captured on video, suspected of delivering the fatal blow to Christian Zedig, is a hardened foreign criminal with a long rap sheet: previously convicted of attempted murder, rape, and assault. Charged with rape in 2013, sentenced to seven years for attempted murder in 2017, and charged with assault again as recently as April 2026. Yet he was still allowed to roam freely in Europe, posing a clear danger to the public. That he could walk the streets of Copenhagen is deeply political. His skin color is political. His background is political. Because if he had looked like a native Swede with white skin, the media coverage of this tragedy would have been completely different. And if the roles were reversed — if Christian Zedig had been Black or African and was attacked by a group of white men while trying to stop a fight — the story would have been an absolute political firestorm. Every mainstream journalist would have gone into overdrive. Sweden would have been in national mourning, and outlets like Aftonbladet certainly wouldn’t have coldly written that someone simply “passed away” while on vacation. The perpetrator’s ethnicity would not have been hidden.

Let’s be clear: this is politics playing out right in front of us. It is the direct result of disastrous policies that have left law-abiding citizens in Sweden no longer safe in their own country. The perpetrators would love nothing more than for us to look away, feel uncomfortable, stay quiet, or hesitate to get angry and push back. That’s exactly what they fear — which is why they try to guilt-trip us, call us racists, and desperately twist the narrative into something it clearly is not. I, for one, refuse to play along. I will not accept another innocent life being thrown away while our politicians and media continue defending the consequences of their own failures — failures that have devastated our country and Europe as a whole.

Of course, there is a deeply personal tragedy here as well. Christian Zedig. Mikael in Skärholmen. Andreas Danman, the police officer in Gothenburg. Hugo Mosshagen, only 20 years old, shot dead in Örebro at the end of March. Young men who leave behind children, partners, and families. Mothers, daughters, boys, and the elderly — no one is safe anymore. This senseless violence is carried out far too often by people who should have been locked away from society but instead are allowed to walk freely among us. Many of them openly express their hatred for our country on social media. They are career criminals with a violent history who represent an existential threat to all of us. And our politicians seem incapable of taking the necessary action.

Things may be slowly moving in the right direction in Sweden, but that’s cold comfort for the elderly being raped and beaten in nursing homes while the perpetrators are protected by new identities or shielded by cowardly local governments too afraid to properly vet who they hire.

Political violence against individuals always has a private dimension — just like war does. But that doesn’t make it isolated. It happens within a larger context. Society is an extended family, no matter how much left-liberal elites try to deny it. Violence against one of our own affects every one of us. The murder of Christian Zedig is another painful reminder of how broken our countries have become, and how many people who should never have been allowed in are now here, creating chaos and suffering for countless innocents. They are not law-abiding. They do not want to integrate. They do not respect the countries that took them in. They contribute nothing — they only lie, cheat, terrorize, and degrade life for everyone else. It is absolutely political that we are expected to tolerate these parasites and human wreckage. The culture clashes have become unbearable between violent ideologies and a trusting, peaceful society that has been tolerant to the brink of self-destruction.

I’ve spoken to many Swedish police officers who are heartbroken over what’s happening. No officer with common sense denies that Sweden has spiraled out of control largely because of mass immigration — particularly from men whose views on women, homosexuals, other religions, and democracy are completely incompatible with ours. Police chiefs have resigned. Officers have quit. Peter Springare was fired in 2017 for simply speaking the truth about what he was seeing. Yet the establishment still tries to silence the discussion. We have a Left Party that openly declares hatred for the police while harboring terror sympathizers in its own ranks. We have a top police chief — the highest-paid public official in the country at 200,000 SEK a month — who cries on television instead of taking action. It is disgraceful. All of this is political, and it is all connected.

The victims of this societal disaster would not want their deaths swept under the rug. On the contrary — let these tragedies fuel a popular awakening. How many more have to die before politicians and their media gatekeepers admit that they’ve let monsters loose among us? When George Floyd died, half the world’s progressives knelt in the streets. The death of a Black criminal was treated as profoundly political. But when a White police officer is kicked to death, we’re told to stay silent and protect the perpetrators.

To those who think this is how it should be — that we should just watch quietly: It will never happen.

Som vanligt är debatten superskev i duktiga Landet Lagom Sverige där inget är lagom utan tvärt emot väldigt extremt. En ung polis, småbarnspappa, blott 32 år gammal sparkas brutalt ihjäl när han försöker förhindra ett bråk och en grupp män ger sig därefter på hans liggande kropp och riktar brutalt våld mot hans huvud. Var har vi sett det tidigare? 17-årige Louis i Narbonne helt nyligen, ihjälsparkad med våld mot huvudet... Vi har tidigare sett polismannen Ted Eriksson som 2017 fick en kniv i nacken på Medborgarplatsen. Så har också skett i Tyskland. En oskyldig man på Irland höll på att få huvudet avskuret mitt på öppen gata nyligen.

Våld mot huvudet är politiskt.

Våld mot huvudet på en människa som ligger ner, har en dödlig avsikt.

En grupp fega monster som tillsammans misshandlar en ensam, avsvimmad hjälplös individ, är politiskt.

Det är inte bara ett övergrepp mot en enskild individ. Det är ett övergrepp mot ett helt land. Vi är alla Christian Zedig.

Men vi måste inte bara slåss mot de förövare som i hundratusentals, miljontals, ansvarslöst släppts in i Sverige och övriga västvärlden. Vi utkämpar dubbelt, trippelt slag Politiskt! Mot de politiker som genom sitt förakt mot det egna folket beslutat om att det är så här våra länder hädanefter ska se ut. Mot de medier och opinionsbildare, ofta statligt sanktionerade – som public service! – som stöttar dessa galna beslut. Och i sista hand naturligtvis mot alla de kriminella, klanmedlemmar, förövare, mördare, våldtäktsmän, religiösa fanatiker, ekonomiska bedragare och politiska dårar som fritt får härja i våra tidigare trygga samhällen.

Mannen som fastnat på bild, han som misstänks ha utdelat det fatala slaget mot Christian Zedig, är en grovt kriminell utlänning som tidigare dömts för såväl mordförsök, våldtäkt som misshandel. Åtalad för våldtäkt 2013. Satt 7 år för mordförsök, 2017. Åtalad för misshandel i april 2026. Ändå har han fått vara kvar i Europa och utgöra en fara för allmänheten. Att han fritt fått röra sig på Köpenhamns gator är i allra högsta grad politiskt. Ja, hans hudfärg är politisk, hans ursprung likaså. Därför att om han sett annorlunda ut, om han var infödd svensk med vit hud, skulle hela den här tragedin beskrivits annorlunda i medierna. Likaså om situationen var den omvända. Om Christian Zedig var svart, kanske afrikan, och anfölls av en grupp vita män då han försökte förhindra ett bråk... Då hade narrativet blivit förfärligt politiskt och varenda mainstreamjournalist gått upp i stabsläge. Sverige hade haft landssorg och Aftonbladet hade knappast skrivit lögnaktigt att någon “avlidit” på sin semester. Inte heller hade gärningsmannens etnicitet mörkats.

Subscribe now

Kära ni. Det ÄR politik, det som utspelar sig framför våra ögon. Konsekvenserna av en förfärlig politik där Sveriges skötsamma medborgare inte längre är trygga. Det skulle passa förövarna utmärkt om vi vände bort blicken, om vi blev obekväma, om vi mumlade tyst, om vi inte tog tillfället i akt att bli förbannade, protestera, ifrågasätta! För det är det de är livrädda för och därför försöker ge oss skuldkänslor. Kallar oss rasister. Försöker till varje pris få oss att se situationen som något den absolut inte är. Personligen vägrar jag det. Jag tänker inte acceptera att ännu ett oskyldigt liv gått till spillo. Att våra politiker och medier fortsätter försvara konsekvenserna av det de har gjort mot oss. Mot vårt land. Mot Europa.

Naturligtvis finns en oöverskådlig privat dimension när en sådan här tragedi inträffar. Christian Zedig. Mikael i Skärholmen. Andreas Danman, polis i Göteborg. Hugo Mosshagen, bara 20 år, som sköts ihjäl i Örebro i slutet av mars... Unga män som lämnar barn, kärestor, familjer efter sig. Också mammor, flickor, unga och gamla. Pojkar och pensionärer. Ingen går säker. Det Meningslösa våldet utförs så ofta av individer som borde varit avskilda från samhället. Men som istället tillåts gå fria bland oss. En del av dem skriker ut sitt hat mot vårt land på sociala medier. De är återfallsförbrytare. Kriminella med våldskapital som utgör ett existentiellt hot mot oss alla. Och politikerna är inte kapabla att vidta de åtgärder som behövs. Javisst, det går långsamt åt rätt håll i Sverige. Men vad spelar det för roll för till exempel de gamla som våldtas och förnedringsmisshandlas på sina äldreboenden då förövarna tillåts härja fritt, i skydd av nya identiteter eller bara för att kommunernas feghet stoppar dem från att verkligen ta reda på vem de anställer?

Politiska dåd mot enskilda individer har alltid en privat sida. Precis som också krig har det. Det individuella lidandet betyder dock inte att det är isolerat. Tvärtom. Det sker i en kontext. Och samhället är faktiskt också en familj, en utvidgad sådan, även om vänsterliberala proffstyckade försöker att få oss att tro annorlunda. Men det förhåller sig som så, oavsett vad pk-gänget basunerar ut, att våld mot en av våra medborgare påverkar oss alla, på så många olika sätt. Framför allt blir dödsmisshandeln av Christian ytterligare ett slag, en symbolik, en påminnelse om hur våra länder havererat och hur många individer som aldrig borde ha släppts in, som ändå är här och skapar ett helvete för så många. Nej, dessa är inte skötsamma, nej de vill inte anpassa sig, nej, de respekterar inte landet de kommit till, nej, de tillför inget, de bidrar inte, det enda de kan är att ljuga, bedra, terrorisera, försämra livet för oss alla. Tror fan det är politiskt att vi ska behöva tåla dessa parasiter, dessa erbarmliga drägg! Kulturkrockarna är nu så många, mellan våldsbejakande ideologier och ett tillitsfullt, fredligt land där människor är toleranta intill självutplåningens gräns.

Jag har pratat med många poliser som är bedrövade över utvecklingen. Ingen polis med sunt förnuft i behåll förnekar att Sverige spårat ur på grund av massinvandringen, på grund av framför allt män vars syn på kvinnor, bögar, andra religioner, demokrati osv är diametralt olik vår och som aldrig kommer att gå att förena. Polischefer har sagt upp sig. Liksom enskilda poliser. Peter Springare fick sparken när han påtalade vad han såg, redan 2017. Ändå fortsätter man hyssja offentligt. Vi har ett Vänsterparti som skriker att de hatar alla poliser medan de har fullt med terrorvurmare i sina led. Vi har en polischef som är landets högst betalda myndighetsperson med 200.000 i månaden, som istället för att agera står och gråter i teve. Det är fan ovärdigt. Tro fan att allt detta är politiskt! Och att det hänger ihop.

Jag tror att offer för samhällskatastrofen själva knappast önskar att deras tragiska öden ska sopas under mattan. Tvärtom. Låt dessa tragiska händelser tända gnistor av folkligt uppror. När är det nog? Hur många fler ska behöva dö för att politikerna och deras grindvakter i medierna bejakar att monster får gå lösa bland oss? När George Floyd hade dött gick halva världens pk-tomtar ut och knäböjde. En svart kriminells död var minsann något politiskt. Men när en vit polisman sparkas ihjäl, då ska vi bara vara tysta och skydda förövarna. Men jag har ett budskap till er som tycker att det är så här det borde vara och att vi bara stillatigande ska se på: Det kommer aldrig att hända.

Fri media. Jag skriver för att du ska få mod att säga vad du tycker.

Swish 0733289122

I get criticized for pointing out the connection between mass immigration from non-European countries and the rising violence, sexual crimes, and criminality in Sweden and Europe — in the Western world, where this kind of violence was previously extremely marginal and absolutely not systematic. Brutality. Honor violence. It creates insecurity. Fear. New rules we have to live by. The feeling of unease that arises when people with completely different origins repeatedly show that the cultural clashes that occur are both inevitable and devastating. The rapes in elderly care, for example, which Sweden did not have before non-European mass immigration. Sexual assaults against weaker beings, even against animals. Pedophilia. Gross sexual violence with elements of torture. Lethal assaults. Perpetrators in groups, many against one single victim. Filmed. Sadism. Attacks on innocents. All over Sweden and Europe. Knives. Machetes. Fire. In Vetlanda. At IKEA. In Skärholmen. Most recently in Copenhagen, where a young father was brutally beaten to death by an African gang.

Is it really so strange that every individual with more than two brain cells puts the pieces together and reacts with despair and disgust?

The difference is that some of us have platforms. We can express ourselves in writing. We have given up hope of being seen as “respectable” and instead react with disgust and honesty to what is happening. Maybe we can wake someone up? Maybe we can shape public opinion? Create an even stronger backlash against what is going on? So that politics actually changes? So that the wrong parties don’t return to power and the mass destruction of Europe and the Western world can continue?

The violence is merciless, and I don’t even want to recount the monstrosities we read about that take place in Africa, where Christians are murdered by Islamist gangs. It has been 1,000 days since the largest massacre of Jews since the Holocaust. Images of young people, of children, flicker past on social media.

The reactions from those who call themselves Social Democrats, environmentalists, the left, lovers of murderous ideologies, and the spineless politically correct crowd who consider themselves liberals are rarely outraged about what is actually happening. Not openly, at least. Instead, they direct all their energy at those of us who highlight these connections. Who protest. Who try to raise awareness. Who point out what irresponsible politics has done to our countries. These are the same individuals who want to stand and make heart signs with their hands when terror occurs — not for the victims of terror, but to smooth things over and combat what they call “racism.” They want to give love, juice, and buns. They want low-affect responses. Do they still believe that soft hugs will cure aggression, hatred, and contempt? That bouncy castles and pizza will eliminate the fact that there is real hatred, racism, and dominance directed at people simply because they happened to be born with white skin? From those who have been welcomed into our countries, who have been given everything and more, but who don’t seem to want to live in harmony and peace...

Yes, I am despairing and furious. And worried, of course. Worried about the cluelessness of those who hold power on social media. Those who close their eyes to the fact that the rapes are acts of war. That the violence is accelerating. Declarations of war flood social media, but the politically correct crowd closes their eyes, looks away, denies it. That after the rapes of young women come assaults and violence against young men... They too are subjected to all kinds of humiliation, but above all they are murdered — their lives extinguished. The foreign gang that lured 17-year-old Louis in Narbonne and beat him to death by jumping on his head knew exactly what they were doing. A man in Ireland was nearly beheaded with a machete and suffered severe head injuries. Henry Nowak, hacked to death with a machete. Iryna Zarutska had her throat slit while sitting on a train on her way home from work. Perpetrators who throw children in front of trains, who attack infants, who slit the throats of basically any European they happen to meet on the street. In the opening scene of Citizen Vigilantes, it is a mother out shopping with her boy who meets her killer on the way home. One cut, and the mother dies, bleeding out in front of her son. This is not fiction. Mikael in Skärholmen was shot dead in front of his 12-year-old son. His crime? He dared to speak up to the immigrant gang he encountered. But it doesn’t even have to be a confrontation. Europeans are fair game, betrayed by their politicians, thrown to the wolves by the establishment media that does everything to defend the multicultural dysfunction that is brutalizing our world. And when we protest, it is we who are called racists, we who are canceled, deplatformed, who lose jobs and reputation. Fuck that, in plain Swedish.

No, we are not “exploiting” the tragic events that occur. But we point out the connections. We try to show what the result is when you completely betray your countries and the people who are just trying to live their lives. What is the alternative? To join the liars, the propagandists, the reality deniers, and pretend that everything is peace and joy? Forget it! That will never happen. Until my last breath, I will speak about what I see, about the hell you have created. Until my last breath, I will fight for what I believe is right.

Jag får kritik för att jag pekar på sambandet mellan massinvandring från utomeuropeiska länder och ökande våld, sexualbrott och kriminalitet i Sverige och Europa, i västvärlden där denna typ av våld tidigare varit ytterst marginellt och absolut inte systematiskt. Brutalitet. Hedersvåld. Som skapar otrygghet. Rädsla. Nya regler vi måste förhålla oss till. Känslan av olust som uppstår när människor med helt annat ursprung gång på gång visar att kulturkrockarna som uppstår är såväl oundvikliga som förödande. Våldtäkterna inom äldreomsorgen till exempel som Sverige innan utomeuropeisk massinvandring inte haft. Sexuella övergrepp mot svagare varelser, till och med mot djur. Pedofili. Grovt sexuellt våld med inslag av tortyr. Dödsmisshandel. Förövare i grupp, många mot en enda stackare. Som filmas. Sadism. Attacker mot oskyldiga. Runtom i Sverige och Europa. Knivar. Machetes. Eld. I Vetlanda. På IKEA. I Skärholmen. Nu senast i Köpenhamn då en ung pappa brutalt misshandlades till döds av ett afrikanskt gäng.

Är det så konstigt att varje individ som har fler hjärnceller än två lägger ihop företeelser och reagerar med förtvivlan och avsky?

Med den skillnad att somliga av oss har plattformar. Vi kan uttrycka oss i skrift. Vi har gett upp hoppet om att betraktas som “rumsrena” och reagerar med avsky och ärlighet på det som sker. Kanske lyckas vi väcka någon? Kanske kan vi skapa opinion? Ännu större motreaktion mot det som pågår? Så att politiken verkligen skiftar? Så att fel partier inte åter kommer till makten så att massförstörelsen av Europa och västvärlden kan fortgå?

Våldet är skoningslöst och jag vill inte ens återge de monstruositeter vi läser om som sker i Afrika där kristna mördas av islamistgäng. Det är 1000 dagar sedan det största massmordet på judar sedan Förintelsen. Bilder av unga människor, av barn, flimrar förbi på sociala medier.

Share

Reaktionerna från dem som kallar sig socialdemokrater, miljöpartister, vänstern, älskare av mordiska ideologier och det ryggradslösa pk-gäng som betraktar sig som liberaler är sällan upphetsade över att detta sker. Inte öppet i alla fall. I stället lägger de sin fulla kraft på oss som tar upp de här sambanden. Som protesterar. Som försöker väcka medvetande. Som påtalar vad ansvarslös politik gjort med våra länder. Det är samma individer som vill stå och göra handhjärtan när terror sker. Inte för terrorns offer. Utan för att släta över och motarbeta det de kallar “rasism”. De vill ge kärlek, saft och bullar. De vill ha lågaffektivt bemötande. De tror fortfarande att mjuka kramar ska bota aggressioner, hat och förakt? Att hoppborgar och pizza ska eliminera det faktum att det finns verkligt hat, rasism och dominans mot människor enbart på grund av de råkat födas med vit hud? Från dem som välkomnats till våra länder, från dem som fått allt och lite till men som inte verkar vilja leva i harmoni och fred...

Ja, jag är förtvivlad och förbannad. Och orolig såklart. Orolig över aningslösheten hos dem som sitter på makt i sociala medier. De som blundar för att våldtäkterna är en krigshandling. För att våldet accelererar. Krigsförklaringarna på sociala medier haglar men pk-gänget blundar, tittar bort, förnekar. Att efter våldtäkterna av unga kvinnor kommer misshandel och våld mot unga män... Även dessa utsätts för allehanda förnedring, men framför allt mördas de, deras liv släcks. Det utländska gäng som lurade 17-årige Louis i Narbonne och misshandlade honom till döds, genom att hoppa på hans huvud visste precis vad de gjorde. En man höll på att bli halshuggen med machete på Irland, han fick svåra skador i huvudet. Henry Nowak, ihjälhuggen med machete. Iryna Zarutska fick halsen avskuren när hon satt på tåg, på väg hem från jobbet. Förövare som kastar barn framför tåg, som går till attack mot spädbarn, som skär halsen av i princip vilken europé som helst de råkar möta på gatan. I Citizen Vigilantes öppningscen är det en mamma som är och handlar med sin pojke när hon möter sin baneman på väg hem. Ett snitt och maman dör, förblöder framför sin son. det är inte fiktion. Mikael i Skärholmen blev ihjälskjuten framför sin 12-årige son. Hans brott? Han vågade säga ifrån till invandrargänget han mötte. Men det måste inte ens vara en konfrontation. Européerna är lovligt byte, förrådda av sina politiker, kastade åt vargarna av etablissemangets medier som gör allt för att försvara den mångkulturella dysfunktion som brutaliserar vår värld. och när vi protesterar, är det vi som kallas rasister, det är vi som cancelleras, deplatformeras, förlorar jobb och anseende. Fy fan på ren svenska.

Nej, vi “utnyttjar” inte de tragiska dåd som sker. Men vi påtalar samband. Vi försöker peka på vad resultat blir när man fullständigt sviker sina länder och de människor som försöker leva sina liv. Vad är alternativet? Att ansluta sig till lögnarna, propagandisterna, verklighetsförnekarna, och låtsas som att allt är frid och fröjd? Glöm det! det kommer aldrig att hända. Till sista andetaget kommer jag tala om vad jag ser, om det helvete ni skapat. Till sista andetaget tänker jag kämpa för det jag tror är rätt.

Fri media.

Swish 0733289122

Bli gärna betalande prenumerant på min Substack! Det betyder mycket. Tack på förhand. Kram.

By now, you've probably heard about Citizen Vigilante. The film has taken the internet by storm, attracting more than 20 million views within just a few days of its release. It has also reached the No. 1 spot on Apple, sparking intense debate while drawing an audience far beyond anyone's expectations.

What else? This 88-minute revenge thriller is also deeply shaking the Western world’s left-liberal opinion makers. Germany has refused to classify the film, effectively banning it since it cannot be shown in cinemas. Online, however, it’s a different story. Social media is boiling over with reactions to Uwe Boll’s Citizen Vigilante.

"If I had made a film about five neo-Nazis raping a migrant girl, it would have done very well in Germany. Instead, my movie is effectively banned because I made a movie about reality," says director Uwe Boll.

Share

The liberal establishment is not really used to this degree of honesty and therefore are now totally horrified, crying out that this is nothing but hatred against Muslims. Yet nowhere in the film is Islam actually identified as the root of the West’s problems. Criminal immigration—yes. But it is presented without explicit references to culture or religion, without labels of any kind, apart from the obvious fact that the perpetrators appear to come from the MENA region and that one family patriarch speaks of his family’s “values.”

Even so, the establishment is, quite literally, wetting its pants.

The genie is out of the bottle.

The dam has burst.

The emperor has no clothes.

Symptomatically, the establishment says nothing when 250,000 young British girls are sexually abused over three decades by Pakistani grooming gangs; nothing when 17-year-old Louis is murdered after being kicked repeatedly in the head by foreign attackers; nothing when Henry Nowak bleeds to death after being hacked with a machete while the police restrain him because they believe he is “racist”; nothing when a two-year-old girl is raped and murdered by an African migrant; nothing when girls are murdered in the name of “honor” for refusing to wear a veil; nothing when Iryna has her throat slit on a train; nothing while girls are gang-raped across Europe, while people are stabbed in parks and on trains, while shootings erupt in shopping centers, while vehicles plow into Christmas market crowds, while churches burn and Catholic priests have their throats cut, while hundreds of Christians are massacred across Africa.

I could go on all day, but I’ll stop here.

You already know the rest.

Yet now, suddenly, the respectable politically correct elite is screaming in horror. Because this film—arriving just as protests against the global ruling elite are becoming louder and louder—isn’t really aimed at immigrant criminals at all.

It is aimed at the people who created this disaster.

At them.

At those responsible for the mess we’re all forced to live in.

Mass immigration.

The dismantling of everything that once gave us security.

Tradition.

The nuclear family.

Our heritage.

Our way of life.

As though all of it were somehow shameful. Wrong.

And rightly so, the establishment is trembling. They are deeply unsettled by scenes in which pure evil finally faces tangible consequences. Where corrupt judges are punished for the suffering they have caused by currying favor with foreign offenders while sentencing their own citizens harshly for comparatively trivial offenses.

The film may not be a cinematic masterpiece, but that hardly matters. What matters is its message to those who are destroying our countries while believing the world order they control can never be challenged:

You should understand one thing very clearly.

More and more people are angry.

More and more people are no longer willing to remain silent.

And one day, there will be accountability.

One day, enough will be enough.

One day—perhaps sooner than many expect—those well-paid individuals who have abused their positions while hiding behind the institutions of power will finally be held responsible.

Independent media.

I write what you’re thinking.

So you can keep going a little longer. ❤️

You’re very welcome to subscribe to my Substack. 🤗🇸🇪

88 minuter hämndfilm skakar just nu västvärldens vänsterliberala proffstyckare. Över 20 miljoner visningar på bara några dagar. Tyskland vägrar klassificera filmen vilket i princip gör den förbjuden då den inte kan visas på biograferna. På nätet går det desto bättre. Sociala medier kokar av reaktioner på Uwe Bolls Citizen Vigilante.

Vänsterliberalerna förfasar sig och skriker i högan sky, detta är hat mot muslimer! Men ingenstans i filmen nämns faktiskt just islam som roten till västvärldens problem. Invandring av kriminella, absolut, men den är kulturlös, religionslös, utan några markörer mer än att det syns att förövarna kommer från MENA-länder och en familjefar talar om släktens “värderingar”.

Ändå kissar etablissemanget bokstavligt talat i byxan.

Proppen är ur.

Anden ute ur flaskan.

Kejsaren är naken.

Symtomatiskt skriker etablissemanget ingenting när 250 000 unga brittiska flickor i 30 år våldtagits av pakistanska groomingäng, när 17-årige Louis mördas genom att utlänningar hoppar på hans huvud, när Henry Nowak drunknar i sitt eget blod när en machete hugger honom sönder och samman och polisen sedan kväver honom för att de tror han är “rasist”, det är tyst när en 2-årig flicka våldtas och mördas av en afrikan, tyst tyst tyst när flickor hedersmördas då de vägrar slöja, tyst när Iryna får halsen avskuren på tåget, tyst när tjejer gruppvåldtas över hela Europa och vi jhar knivhuggningar i parker, på tåg, skottlossningar i köpcentrum och bilar som plöjer genom julmarknadernas besökare, tyst, tyst tyst när kyrkor står i brand och katolska präster får halsen avskuren, tyst när Afrikas kristna slaktas i hundratal, jag skulle kunna fortsätta hela dan men stannar här, ja ni vet ju.

Men nu skriker det fina pk-folket minsann i fasa. Eftersom filmen, som kommer som ett brev på posten när protesterna mot en global maktelit blir allt mer högljudda, riktar sig egentligen mot de individer som är roten av det onda. MOT DEM SJÄLVA. Mot dem som orsakat all denna skit vi vadar i. Folkutbytet. Nedmonteringen av allt som är trygghet. Traditioner. Kärnfamilj. Vårt arv. Våra liv. Som om de var dåliga. Fel.

Subscribe now

Välbetalda, arroganta, överlägsna tjänstemän har inbillat sig de är oberörbara trots att de missbrukar sina positioner och utsätter andra för ohyggligt lidande genom galna beslut och totalt ohållbar politik. Att Uwe Boll riktar ljuset mot dem i sin skoningslösa kalkonrulle är precis det som gör politiker och förljugna opinionsbildare så skräckslagna.

Nej, de struntar självklart i att kriminella utlänningar utsätts för en vendetta. Det de är livrädda för är att folkets vrede faktiskt kan komma att riktas dit där det hör hemma: Mot juridikens fisförnäma högdjur. Mot politiska beslutsfattare. Mot icke folkvalda EU-toppar som gör sitt bästa i att krossa allt Europa byggts av. Sådana som möjliggör bedrägerier, skatteslöseri, sådana som håller ruttna ideologier under armarna. Filmen angriper på ett skickligt och rättframt sätt ett korrupt samhällssystem och framför allt: Västvärldens vidrigt korrupta rättsväsende. Ryggradslösa domare och advokater som skyddar förövarna. Som dömer till löjligt låga straff. Som gullar med våldtäktsmän och sadister. Som ursäktar det mångkulturella helvetet vi tvingas leva i, där människor från helt inkompatibla normsystem tycker att de har rätt att kuva västvärldens folk bara för att de har vit hud och inte tror på samma.

Sluttexten på Citizen Vigilante är två rader, mot svart bakgrund. Filmen tillägnas de tusentals offer för importerat sexuellt våld. Och den baseras på ett fall från 2016 då en 14-årig flicka i Hamburg våldtogs av sex unga utländska män, som alla fick löjligt låga straff.

Det ryktas att Citizen Vigilante 2.0 är på gång och jag kan redan nu skicka en idé till Uwe Boll: En korrupt justitiekansler i Sverige som ger en utländsk tortyrvåldtäktsman 840.000 kronor i skadestånd, slänger underlagen, låtsas som om detta var något hon bara måste göra... medan offret, den unga kvinnan, fick en spottstyver och tog sedan livet av sig... Mari heidenborg belönades med juridikens finaste post, som president i Svea Hovrätt, och mottog även medalj av kungen. Många är vi som fått skåda detta fullständiga haveri, många är vi som aldrig kommer att glömma, aldrig förlåta, denna spottloska i ansiktet på alla offer för grovt sexualvåld. Jag tror att Citizen Vigilante 2.0 kunde ha ett och annat att säga i den här frågan? Eller vad tror du, Uwe?

Ja, med rätta darrar etablissemanget inuti, de är obehagligt berörda av scener där renaste ondska äntligen får en kännbar konsekvens. Där korrupta domare straffas för det lidande de skapat när de fjäskar för utländska förövare medan de dömer sitt eget folk till orättvist hårda straff för rena skitsaker.

Filmen må vara kass men det kvittar, viktigare är budskapet till dem som förstör våra länder och som tror att världsordningen där de styr är omöjlig att rubba: Ni ska ha jävligt klart för er att allt fler blir förbannade. Allt fler drar upp näven ur fickan. Och en dag kommer räkenskapen. En dag är det nog. En dag, kanske inom en snar framtid, kommer ansvar att utkrävas av alla dessa välbetalda förövare som gömmer sig i maktens högborg.

Fri media. Jag skriver vad du tänker. För att du ska orka lite till.

Swish 0733289122