As usual, the debate is completely one-sided in “good” Sweden — the so-called Land of Moderation — where nothing is actually moderate, but instead wildly extreme. A young police officer and father of small children, only 32 years old, is brutally kicked to death while trying to stop a fight. A group of men then swarms his defenseless body on the ground and rains savage blows to his head. Where have we seen this before? Just recently, 17-year-old Louis in Narbonne, France, was kicked to death with repeated blows to the head. We’ve seen it with the police officer stabbed in the neck at Medborgarplatsen in Stockholm. The same pattern has played out in Germany and Ireland, where an innocent man was nearly decapitated in broad daylight on a public street.

Subscribe now

Violence directed at the head is political.
Kicking a man in the head while he’s lying helpless on the ground shows clear lethal intent. A pack of cowardly monsters ganging up on a lone, unconscious, defenseless person is political. This isn’t just an attack on one individual — it’s an attack on an entire nation. We are all Christian Zedig.

But we can’t stop at fighting the perpetrators. Hundreds of thousands — even millions — of them have been irresponsibly let into Sweden and the rest of the West. We are fighting a double and triple battle on the political front: against the politicians who, in their contempt for their own people, have deliberately reshaped our countries this way. Against the media and opinion leaders — often state-funded, like public broadcasting — who defend these insane policies. And ultimately, against the criminals, gang members, murderers, rapists, religious fanatics, fraudsters, and political extremists who are now free to terrorize our once-safe societies.

The man captured on video, suspected of delivering the fatal blow to Christian Zedig, is a hardened foreign criminal with a long rap sheet: previously convicted of attempted murder, rape, and assault. Charged with rape in 2013, sentenced to seven years for attempted murder in 2017, and charged with assault again as recently as April 2026. Yet he was still allowed to roam freely in Europe, posing a clear danger to the public. That he could walk the streets of Copenhagen is deeply political. His skin color is political. His background is political. Because if he had looked like a native Swede with white skin, the media coverage of this tragedy would have been completely different. And if the roles were reversed — if Christian Zedig had been Black or African and was attacked by a group of white men while trying to stop a fight — the story would have been an absolute political firestorm. Every mainstream journalist would have gone into overdrive. Sweden would have been in national mourning, and outlets like Aftonbladet certainly wouldn’t have coldly written that someone simply “passed away” while on vacation. The perpetrator’s ethnicity would not have been hidden.

Let’s be clear: this is politics playing out right in front of us. It is the direct result of disastrous policies that have left law-abiding citizens in Sweden no longer safe in their own country. The perpetrators would love nothing more than for us to look away, feel uncomfortable, stay quiet, or hesitate to get angry and push back. That’s exactly what they fear — which is why they try to guilt-trip us, call us racists, and desperately twist the narrative into something it clearly is not. I, for one, refuse to play along. I will not accept another innocent life being thrown away while our politicians and media continue defending the consequences of their own failures — failures that have devastated our country and Europe as a whole.

Of course, there is a deeply personal tragedy here as well. Christian Zedig. Mikael in Skärholmen. Andreas Danman, the police officer in Gothenburg. Hugo Mosshagen, only 20 years old, shot dead in Örebro at the end of March. Young men who leave behind children, partners, and families. Mothers, daughters, boys, and the elderly — no one is safe anymore. This senseless violence is carried out far too often by people who should have been locked away from society but instead are allowed to walk freely among us. Many of them openly express their hatred for our country on social media. They are career criminals with a violent history who represent an existential threat to all of us. And our politicians seem incapable of taking the necessary action.

Things may be slowly moving in the right direction in Sweden, but that’s cold comfort for the elderly being raped and beaten in nursing homes while the perpetrators are protected by new identities or shielded by cowardly local governments too afraid to properly vet who they hire.

Political violence against individuals always has a private dimension — just like war does. But that doesn’t make it isolated. It happens within a larger context. Society is an extended family, no matter how much left-liberal elites try to deny it. Violence against one of our own affects every one of us. The murder of Christian Zedig is another painful reminder of how broken our countries have become, and how many people who should never have been allowed in are now here, creating chaos and suffering for countless innocents. They are not law-abiding. They do not want to integrate. They do not respect the countries that took them in. They contribute nothing — they only lie, cheat, terrorize, and degrade life for everyone else. It is absolutely political that we are expected to tolerate these parasites and human wreckage. The culture clashes have become unbearable between violent ideologies and a trusting, peaceful society that has been tolerant to the brink of self-destruction.

I’ve spoken to many Swedish police officers who are heartbroken over what’s happening. No officer with common sense denies that Sweden has spiraled out of control largely because of mass immigration — particularly from men whose views on women, homosexuals, other religions, and democracy are completely incompatible with ours. Police chiefs have resigned. Officers have quit. Peter Springare was fired in 2017 for simply speaking the truth about what he was seeing. Yet the establishment still tries to silence the discussion. We have a Left Party that openly declares hatred for the police while harboring terror sympathizers in its own ranks. We have a top police chief — the highest-paid public official in the country at 200,000 SEK a month — who cries on television instead of taking action. It is disgraceful. All of this is political, and it is all connected.

The victims of this societal disaster would not want their deaths swept under the rug. On the contrary — let these tragedies fuel a popular awakening. How many more have to die before politicians and their media gatekeepers admit that they’ve let monsters loose among us? When George Floyd died, half the world’s progressives knelt in the streets. The death of a Black criminal was treated as profoundly political. But when a White police officer is kicked to death, we’re told to stay silent and protect the perpetrators.

To those who think this is how it should be — that we should just watch quietly: It will never happen.

Som vanligt är debatten superskev i duktiga Landet Lagom Sverige där inget är lagom utan tvärt emot väldigt extremt. En ung polis, småbarnspappa, blott 32 år gammal sparkas brutalt ihjäl när han försöker förhindra ett bråk och en grupp män ger sig därefter på hans liggande kropp och riktar brutalt våld mot hans huvud. Var har vi sett det tidigare? 17-årige Louis i Narbonne helt nyligen, ihjälsparkad med våld mot huvudet... Vi har tidigare sett polismannen Ted Eriksson som 2017 fick en kniv i nacken på Medborgarplatsen. Så har också skett i Tyskland. En oskyldig man på Irland höll på att få huvudet avskuret mitt på öppen gata nyligen.

Våld mot huvudet är politiskt.

Våld mot huvudet på en människa som ligger ner, har en dödlig avsikt.

En grupp fega monster som tillsammans misshandlar en ensam, avsvimmad hjälplös individ, är politiskt.

Det är inte bara ett övergrepp mot en enskild individ. Det är ett övergrepp mot ett helt land. Vi är alla Christian Zedig.

Men vi måste inte bara slåss mot de förövare som i hundratusentals, miljontals, ansvarslöst släppts in i Sverige och övriga västvärlden. Vi utkämpar dubbelt, trippelt slag Politiskt! Mot de politiker som genom sitt förakt mot det egna folket beslutat om att det är så här våra länder hädanefter ska se ut. Mot de medier och opinionsbildare, ofta statligt sanktionerade – som public service! – som stöttar dessa galna beslut. Och i sista hand naturligtvis mot alla de kriminella, klanmedlemmar, förövare, mördare, våldtäktsmän, religiösa fanatiker, ekonomiska bedragare och politiska dårar som fritt får härja i våra tidigare trygga samhällen.

Mannen som fastnat på bild, han som misstänks ha utdelat det fatala slaget mot Christian Zedig, är en grovt kriminell utlänning som tidigare dömts för såväl mordförsök, våldtäkt som misshandel. Åtalad för våldtäkt 2013. Satt 7 år för mordförsök, 2017. Åtalad för misshandel i april 2026. Ändå har han fått vara kvar i Europa och utgöra en fara för allmänheten. Att han fritt fått röra sig på Köpenhamns gator är i allra högsta grad politiskt. Ja, hans hudfärg är politisk, hans ursprung likaså. Därför att om han sett annorlunda ut, om han var infödd svensk med vit hud, skulle hela den här tragedin beskrivits annorlunda i medierna. Likaså om situationen var den omvända. Om Christian Zedig var svart, kanske afrikan, och anfölls av en grupp vita män då han försökte förhindra ett bråk... Då hade narrativet blivit förfärligt politiskt och varenda mainstreamjournalist gått upp i stabsläge. Sverige hade haft landssorg och Aftonbladet hade knappast skrivit lögnaktigt att någon “avlidit” på sin semester. Inte heller hade gärningsmannens etnicitet mörkats.

Subscribe now

Kära ni. Det ÄR politik, det som utspelar sig framför våra ögon. Konsekvenserna av en förfärlig politik där Sveriges skötsamma medborgare inte längre är trygga. Det skulle passa förövarna utmärkt om vi vände bort blicken, om vi blev obekväma, om vi mumlade tyst, om vi inte tog tillfället i akt att bli förbannade, protestera, ifrågasätta! För det är det de är livrädda för och därför försöker ge oss skuldkänslor. Kallar oss rasister. Försöker till varje pris få oss att se situationen som något den absolut inte är. Personligen vägrar jag det. Jag tänker inte acceptera att ännu ett oskyldigt liv gått till spillo. Att våra politiker och medier fortsätter försvara konsekvenserna av det de har gjort mot oss. Mot vårt land. Mot Europa.

Naturligtvis finns en oöverskådlig privat dimension när en sådan här tragedi inträffar. Christian Zedig. Mikael i Skärholmen. Andreas Danman, polis i Göteborg. Hugo Mosshagen, bara 20 år, som sköts ihjäl i Örebro i slutet av mars... Unga män som lämnar barn, kärestor, familjer efter sig. Också mammor, flickor, unga och gamla. Pojkar och pensionärer. Ingen går säker. Det Meningslösa våldet utförs så ofta av individer som borde varit avskilda från samhället. Men som istället tillåts gå fria bland oss. En del av dem skriker ut sitt hat mot vårt land på sociala medier. De är återfallsförbrytare. Kriminella med våldskapital som utgör ett existentiellt hot mot oss alla. Och politikerna är inte kapabla att vidta de åtgärder som behövs. Javisst, det går långsamt åt rätt håll i Sverige. Men vad spelar det för roll för till exempel de gamla som våldtas och förnedringsmisshandlas på sina äldreboenden då förövarna tillåts härja fritt, i skydd av nya identiteter eller bara för att kommunernas feghet stoppar dem från att verkligen ta reda på vem de anställer?

Politiska dåd mot enskilda individer har alltid en privat sida. Precis som också krig har det. Det individuella lidandet betyder dock inte att det är isolerat. Tvärtom. Det sker i en kontext. Och samhället är faktiskt också en familj, en utvidgad sådan, även om vänsterliberala proffstyckade försöker att få oss att tro annorlunda. Men det förhåller sig som så, oavsett vad pk-gänget basunerar ut, att våld mot en av våra medborgare påverkar oss alla, på så många olika sätt. Framför allt blir dödsmisshandeln av Christian ytterligare ett slag, en symbolik, en påminnelse om hur våra länder havererat och hur många individer som aldrig borde ha släppts in, som ändå är här och skapar ett helvete för så många. Nej, dessa är inte skötsamma, nej de vill inte anpassa sig, nej, de respekterar inte landet de kommit till, nej, de tillför inget, de bidrar inte, det enda de kan är att ljuga, bedra, terrorisera, försämra livet för oss alla. Tror fan det är politiskt att vi ska behöva tåla dessa parasiter, dessa erbarmliga drägg! Kulturkrockarna är nu så många, mellan våldsbejakande ideologier och ett tillitsfullt, fredligt land där människor är toleranta intill självutplåningens gräns.

Jag har pratat med många poliser som är bedrövade över utvecklingen. Ingen polis med sunt förnuft i behåll förnekar att Sverige spårat ur på grund av massinvandringen, på grund av framför allt män vars syn på kvinnor, bögar, andra religioner, demokrati osv är diametralt olik vår och som aldrig kommer att gå att förena. Polischefer har sagt upp sig. Liksom enskilda poliser. Peter Springare fick sparken när han påtalade vad han såg, redan 2017. Ändå fortsätter man hyssja offentligt. Vi har ett Vänsterparti som skriker att de hatar alla poliser medan de har fullt med terrorvurmare i sina led. Vi har en polischef som är landets högst betalda myndighetsperson med 200.000 i månaden, som istället för att agera står och gråter i teve. Det är fan ovärdigt. Tro fan att allt detta är politiskt! Och att det hänger ihop.

Jag tror att offer för samhällskatastrofen själva knappast önskar att deras tragiska öden ska sopas under mattan. Tvärtom. Låt dessa tragiska händelser tända gnistor av folkligt uppror. När är det nog? Hur många fler ska behöva dö för att politikerna och deras grindvakter i medierna bejakar att monster får gå lösa bland oss? När George Floyd hade dött gick halva världens pk-tomtar ut och knäböjde. En svart kriminells död var minsann något politiskt. Men när en vit polisman sparkas ihjäl, då ska vi bara vara tysta och skydda förövarna. Men jag har ett budskap till er som tycker att det är så här det borde vara och att vi bara stillatigande ska se på: Det kommer aldrig att hända.

Fri media. Jag skriver för att du ska få mod att säga vad du tycker.

Swish 0733289122

I get criticized for pointing out the connection between mass immigration from non-European countries and the rising violence, sexual crimes, and criminality in Sweden and Europe — in the Western world, where this kind of violence was previously extremely marginal and absolutely not systematic. Brutality. Honor violence. It creates insecurity. Fear. New rules we have to live by. The feeling of unease that arises when people with completely different origins repeatedly show that the cultural clashes that occur are both inevitable and devastating. The rapes in elderly care, for example, which Sweden did not have before non-European mass immigration. Sexual assaults against weaker beings, even against animals. Pedophilia. Gross sexual violence with elements of torture. Lethal assaults. Perpetrators in groups, many against one single victim. Filmed. Sadism. Attacks on innocents. All over Sweden and Europe. Knives. Machetes. Fire. In Vetlanda. At IKEA. In Skärholmen. Most recently in Copenhagen, where a young father was brutally beaten to death by an African gang.

Is it really so strange that every individual with more than two brain cells puts the pieces together and reacts with despair and disgust?

The difference is that some of us have platforms. We can express ourselves in writing. We have given up hope of being seen as “respectable” and instead react with disgust and honesty to what is happening. Maybe we can wake someone up? Maybe we can shape public opinion? Create an even stronger backlash against what is going on? So that politics actually changes? So that the wrong parties don’t return to power and the mass destruction of Europe and the Western world can continue?

The violence is merciless, and I don’t even want to recount the monstrosities we read about that take place in Africa, where Christians are murdered by Islamist gangs. It has been 1,000 days since the largest massacre of Jews since the Holocaust. Images of young people, of children, flicker past on social media.

The reactions from those who call themselves Social Democrats, environmentalists, the left, lovers of murderous ideologies, and the spineless politically correct crowd who consider themselves liberals are rarely outraged about what is actually happening. Not openly, at least. Instead, they direct all their energy at those of us who highlight these connections. Who protest. Who try to raise awareness. Who point out what irresponsible politics has done to our countries. These are the same individuals who want to stand and make heart signs with their hands when terror occurs — not for the victims of terror, but to smooth things over and combat what they call “racism.” They want to give love, juice, and buns. They want low-affect responses. Do they still believe that soft hugs will cure aggression, hatred, and contempt? That bouncy castles and pizza will eliminate the fact that there is real hatred, racism, and dominance directed at people simply because they happened to be born with white skin? From those who have been welcomed into our countries, who have been given everything and more, but who don’t seem to want to live in harmony and peace...

Yes, I am despairing and furious. And worried, of course. Worried about the cluelessness of those who hold power on social media. Those who close their eyes to the fact that the rapes are acts of war. That the violence is accelerating. Declarations of war flood social media, but the politically correct crowd closes their eyes, looks away, denies it. That after the rapes of young women come assaults and violence against young men... They too are subjected to all kinds of humiliation, but above all they are murdered — their lives extinguished. The foreign gang that lured 17-year-old Louis in Narbonne and beat him to death by jumping on his head knew exactly what they were doing. A man in Ireland was nearly beheaded with a machete and suffered severe head injuries. Henry Nowak, hacked to death with a machete. Iryna Zarutska had her throat slit while sitting on a train on her way home from work. Perpetrators who throw children in front of trains, who attack infants, who slit the throats of basically any European they happen to meet on the street. In the opening scene of Citizen Vigilantes, it is a mother out shopping with her boy who meets her killer on the way home. One cut, and the mother dies, bleeding out in front of her son. This is not fiction. Mikael in Skärholmen was shot dead in front of his 12-year-old son. His crime? He dared to speak up to the immigrant gang he encountered. But it doesn’t even have to be a confrontation. Europeans are fair game, betrayed by their politicians, thrown to the wolves by the establishment media that does everything to defend the multicultural dysfunction that is brutalizing our world. And when we protest, it is we who are called racists, we who are canceled, deplatformed, who lose jobs and reputation. Fuck that, in plain Swedish.

No, we are not “exploiting” the tragic events that occur. But we point out the connections. We try to show what the result is when you completely betray your countries and the people who are just trying to live their lives. What is the alternative? To join the liars, the propagandists, the reality deniers, and pretend that everything is peace and joy? Forget it! That will never happen. Until my last breath, I will speak about what I see, about the hell you have created. Until my last breath, I will fight for what I believe is right.

Jag får kritik för att jag pekar på sambandet mellan massinvandring från utomeuropeiska länder och ökande våld, sexualbrott och kriminalitet i Sverige och Europa, i västvärlden där denna typ av våld tidigare varit ytterst marginellt och absolut inte systematiskt. Brutalitet. Hedersvåld. Som skapar otrygghet. Rädsla. Nya regler vi måste förhålla oss till. Känslan av olust som uppstår när människor med helt annat ursprung gång på gång visar att kulturkrockarna som uppstår är såväl oundvikliga som förödande. Våldtäkterna inom äldreomsorgen till exempel som Sverige innan utomeuropeisk massinvandring inte haft. Sexuella övergrepp mot svagare varelser, till och med mot djur. Pedofili. Grovt sexuellt våld med inslag av tortyr. Dödsmisshandel. Förövare i grupp, många mot en enda stackare. Som filmas. Sadism. Attacker mot oskyldiga. Runtom i Sverige och Europa. Knivar. Machetes. Eld. I Vetlanda. På IKEA. I Skärholmen. Nu senast i Köpenhamn då en ung pappa brutalt misshandlades till döds av ett afrikanskt gäng.

Är det så konstigt att varje individ som har fler hjärnceller än två lägger ihop företeelser och reagerar med förtvivlan och avsky?

Med den skillnad att somliga av oss har plattformar. Vi kan uttrycka oss i skrift. Vi har gett upp hoppet om att betraktas som “rumsrena” och reagerar med avsky och ärlighet på det som sker. Kanske lyckas vi väcka någon? Kanske kan vi skapa opinion? Ännu större motreaktion mot det som pågår? Så att politiken verkligen skiftar? Så att fel partier inte åter kommer till makten så att massförstörelsen av Europa och västvärlden kan fortgå?

Våldet är skoningslöst och jag vill inte ens återge de monstruositeter vi läser om som sker i Afrika där kristna mördas av islamistgäng. Det är 1000 dagar sedan det största massmordet på judar sedan Förintelsen. Bilder av unga människor, av barn, flimrar förbi på sociala medier.

Share

Reaktionerna från dem som kallar sig socialdemokrater, miljöpartister, vänstern, älskare av mordiska ideologier och det ryggradslösa pk-gäng som betraktar sig som liberaler är sällan upphetsade över att detta sker. Inte öppet i alla fall. I stället lägger de sin fulla kraft på oss som tar upp de här sambanden. Som protesterar. Som försöker väcka medvetande. Som påtalar vad ansvarslös politik gjort med våra länder. Det är samma individer som vill stå och göra handhjärtan när terror sker. Inte för terrorns offer. Utan för att släta över och motarbeta det de kallar “rasism”. De vill ge kärlek, saft och bullar. De vill ha lågaffektivt bemötande. De tror fortfarande att mjuka kramar ska bota aggressioner, hat och förakt? Att hoppborgar och pizza ska eliminera det faktum att det finns verkligt hat, rasism och dominans mot människor enbart på grund av de råkat födas med vit hud? Från dem som välkomnats till våra länder, från dem som fått allt och lite till men som inte verkar vilja leva i harmoni och fred...

Ja, jag är förtvivlad och förbannad. Och orolig såklart. Orolig över aningslösheten hos dem som sitter på makt i sociala medier. De som blundar för att våldtäkterna är en krigshandling. För att våldet accelererar. Krigsförklaringarna på sociala medier haglar men pk-gänget blundar, tittar bort, förnekar. Att efter våldtäkterna av unga kvinnor kommer misshandel och våld mot unga män... Även dessa utsätts för allehanda förnedring, men framför allt mördas de, deras liv släcks. Det utländska gäng som lurade 17-årige Louis i Narbonne och misshandlade honom till döds, genom att hoppa på hans huvud visste precis vad de gjorde. En man höll på att bli halshuggen med machete på Irland, han fick svåra skador i huvudet. Henry Nowak, ihjälhuggen med machete. Iryna Zarutska fick halsen avskuren när hon satt på tåg, på väg hem från jobbet. Förövare som kastar barn framför tåg, som går till attack mot spädbarn, som skär halsen av i princip vilken europé som helst de råkar möta på gatan. I Citizen Vigilantes öppningscen är det en mamma som är och handlar med sin pojke när hon möter sin baneman på väg hem. Ett snitt och maman dör, förblöder framför sin son. det är inte fiktion. Mikael i Skärholmen blev ihjälskjuten framför sin 12-årige son. Hans brott? Han vågade säga ifrån till invandrargänget han mötte. Men det måste inte ens vara en konfrontation. Européerna är lovligt byte, förrådda av sina politiker, kastade åt vargarna av etablissemangets medier som gör allt för att försvara den mångkulturella dysfunktion som brutaliserar vår värld. och när vi protesterar, är det vi som kallas rasister, det är vi som cancelleras, deplatformeras, förlorar jobb och anseende. Fy fan på ren svenska.

Nej, vi “utnyttjar” inte de tragiska dåd som sker. Men vi påtalar samband. Vi försöker peka på vad resultat blir när man fullständigt sviker sina länder och de människor som försöker leva sina liv. Vad är alternativet? Att ansluta sig till lögnarna, propagandisterna, verklighetsförnekarna, och låtsas som att allt är frid och fröjd? Glöm det! det kommer aldrig att hända. Till sista andetaget kommer jag tala om vad jag ser, om det helvete ni skapat. Till sista andetaget tänker jag kämpa för det jag tror är rätt.

Fri media.

Swish 0733289122

Bli gärna betalande prenumerant på min Substack! Det betyder mycket. Tack på förhand. Kram.

By now, you've probably heard about Citizen Vigilante. The film has taken the internet by storm, attracting more than 20 million views within just a few days of its release. It has also reached the No. 1 spot on Apple, sparking intense debate while drawing an audience far beyond anyone's expectations.

What else? This 88-minute revenge thriller is also deeply shaking the Western world’s left-liberal opinion makers. Germany has refused to classify the film, effectively banning it since it cannot be shown in cinemas. Online, however, it’s a different story. Social media is boiling over with reactions to Uwe Boll’s Citizen Vigilante.

"If I had made a film about five neo-Nazis raping a migrant girl, it would have done very well in Germany. Instead, my movie is effectively banned because I made a movie about reality," says director Uwe Boll.

Share

The liberal establishment is not really used to this degree of honesty and therefore are now totally horrified, crying out that this is nothing but hatred against Muslims. Yet nowhere in the film is Islam actually identified as the root of the West’s problems. Criminal immigration—yes. But it is presented without explicit references to culture or religion, without labels of any kind, apart from the obvious fact that the perpetrators appear to come from the MENA region and that one family patriarch speaks of his family’s “values.”

Even so, the establishment is, quite literally, wetting its pants.

The genie is out of the bottle.

The dam has burst.

The emperor has no clothes.

Symptomatically, the establishment says nothing when 250,000 young British girls are sexually abused over three decades by Pakistani grooming gangs; nothing when 17-year-old Louis is murdered after being kicked repeatedly in the head by foreign attackers; nothing when Henry Nowak bleeds to death after being hacked with a machete while the police restrain him because they believe he is “racist”; nothing when a two-year-old girl is raped and murdered by an African migrant; nothing when girls are murdered in the name of “honor” for refusing to wear a veil; nothing when Iryna has her throat slit on a train; nothing while girls are gang-raped across Europe, while people are stabbed in parks and on trains, while shootings erupt in shopping centers, while vehicles plow into Christmas market crowds, while churches burn and Catholic priests have their throats cut, while hundreds of Christians are massacred across Africa.

I could go on all day, but I’ll stop here.

You already know the rest.

Yet now, suddenly, the respectable politically correct elite is screaming in horror. Because this film—arriving just as protests against the global ruling elite are becoming louder and louder—isn’t really aimed at immigrant criminals at all.

It is aimed at the people who created this disaster.

At them.

At those responsible for the mess we’re all forced to live in.

Mass immigration.

The dismantling of everything that once gave us security.

Tradition.

The nuclear family.

Our heritage.

Our way of life.

As though all of it were somehow shameful. Wrong.

And rightly so, the establishment is trembling. They are deeply unsettled by scenes in which pure evil finally faces tangible consequences. Where corrupt judges are punished for the suffering they have caused by currying favor with foreign offenders while sentencing their own citizens harshly for comparatively trivial offenses.

The film may not be a cinematic masterpiece, but that hardly matters. What matters is its message to those who are destroying our countries while believing the world order they control can never be challenged:

You should understand one thing very clearly.

More and more people are angry.

More and more people are no longer willing to remain silent.

And one day, there will be accountability.

One day, enough will be enough.

One day—perhaps sooner than many expect—those well-paid individuals who have abused their positions while hiding behind the institutions of power will finally be held responsible.

Independent media.

I write what you’re thinking.

So you can keep going a little longer. ❤️

You’re very welcome to subscribe to my Substack. 🤗🇸🇪

88 minuter hämndfilm skakar just nu västvärldens vänsterliberala proffstyckare. Över 20 miljoner visningar på bara några dagar. Tyskland vägrar klassificera filmen vilket i princip gör den förbjuden då den inte kan visas på biograferna. På nätet går det desto bättre. Sociala medier kokar av reaktioner på Uwe Bolls Citizen Vigilante.

Vänsterliberalerna förfasar sig och skriker i högan sky, detta är hat mot muslimer! Men ingenstans i filmen nämns faktiskt just islam som roten till västvärldens problem. Invandring av kriminella, absolut, men den är kulturlös, religionslös, utan några markörer mer än att det syns att förövarna kommer från MENA-länder och en familjefar talar om släktens “värderingar”.

Ändå kissar etablissemanget bokstavligt talat i byxan.

Proppen är ur.

Anden ute ur flaskan.

Kejsaren är naken.

Symtomatiskt skriker etablissemanget ingenting när 250 000 unga brittiska flickor i 30 år våldtagits av pakistanska groomingäng, när 17-årige Louis mördas genom att utlänningar hoppar på hans huvud, när Henry Nowak drunknar i sitt eget blod när en machete hugger honom sönder och samman och polisen sedan kväver honom för att de tror han är “rasist”, det är tyst när en 2-årig flicka våldtas och mördas av en afrikan, tyst tyst tyst när flickor hedersmördas då de vägrar slöja, tyst när Iryna får halsen avskuren på tåget, tyst när tjejer gruppvåldtas över hela Europa och vi jhar knivhuggningar i parker, på tåg, skottlossningar i köpcentrum och bilar som plöjer genom julmarknadernas besökare, tyst, tyst tyst när kyrkor står i brand och katolska präster får halsen avskuren, tyst när Afrikas kristna slaktas i hundratal, jag skulle kunna fortsätta hela dan men stannar här, ja ni vet ju.

Men nu skriker det fina pk-folket minsann i fasa. Eftersom filmen, som kommer som ett brev på posten när protesterna mot en global maktelit blir allt mer högljudda, riktar sig egentligen mot de individer som är roten av det onda. MOT DEM SJÄLVA. Mot dem som orsakat all denna skit vi vadar i. Folkutbytet. Nedmonteringen av allt som är trygghet. Traditioner. Kärnfamilj. Vårt arv. Våra liv. Som om de var dåliga. Fel.

Subscribe now

Välbetalda, arroganta, överlägsna tjänstemän har inbillat sig de är oberörbara trots att de missbrukar sina positioner och utsätter andra för ohyggligt lidande genom galna beslut och totalt ohållbar politik. Att Uwe Boll riktar ljuset mot dem i sin skoningslösa kalkonrulle är precis det som gör politiker och förljugna opinionsbildare så skräckslagna.

Nej, de struntar självklart i att kriminella utlänningar utsätts för en vendetta. Det de är livrädda för är att folkets vrede faktiskt kan komma att riktas dit där det hör hemma: Mot juridikens fisförnäma högdjur. Mot politiska beslutsfattare. Mot icke folkvalda EU-toppar som gör sitt bästa i att krossa allt Europa byggts av. Sådana som möjliggör bedrägerier, skatteslöseri, sådana som håller ruttna ideologier under armarna. Filmen angriper på ett skickligt och rättframt sätt ett korrupt samhällssystem och framför allt: Västvärldens vidrigt korrupta rättsväsende. Ryggradslösa domare och advokater som skyddar förövarna. Som dömer till löjligt låga straff. Som gullar med våldtäktsmän och sadister. Som ursäktar det mångkulturella helvetet vi tvingas leva i, där människor från helt inkompatibla normsystem tycker att de har rätt att kuva västvärldens folk bara för att de har vit hud och inte tror på samma.

Sluttexten på Citizen Vigilante är två rader, mot svart bakgrund. Filmen tillägnas de tusentals offer för importerat sexuellt våld. Och den baseras på ett fall från 2016 då en 14-årig flicka i Hamburg våldtogs av sex unga utländska män, som alla fick löjligt låga straff.

Det ryktas att Citizen Vigilante 2.0 är på gång och jag kan redan nu skicka en idé till Uwe Boll: En korrupt justitiekansler i Sverige som ger en utländsk tortyrvåldtäktsman 840.000 kronor i skadestånd, slänger underlagen, låtsas som om detta var något hon bara måste göra... medan offret, den unga kvinnan, fick en spottstyver och tog sedan livet av sig... Mari heidenborg belönades med juridikens finaste post, som president i Svea Hovrätt, och mottog även medalj av kungen. Många är vi som fått skåda detta fullständiga haveri, många är vi som aldrig kommer att glömma, aldrig förlåta, denna spottloska i ansiktet på alla offer för grovt sexualvåld. Jag tror att Citizen Vigilante 2.0 kunde ha ett och annat att säga i den här frågan? Eller vad tror du, Uwe?

Ja, med rätta darrar etablissemanget inuti, de är obehagligt berörda av scener där renaste ondska äntligen får en kännbar konsekvens. Där korrupta domare straffas för det lidande de skapat när de fjäskar för utländska förövare medan de dömer sitt eget folk till orättvist hårda straff för rena skitsaker.

Filmen må vara kass men det kvittar, viktigare är budskapet till dem som förstör våra länder och som tror att världsordningen där de styr är omöjlig att rubba: Ni ska ha jävligt klart för er att allt fler blir förbannade. Allt fler drar upp näven ur fickan. Och en dag kommer räkenskapen. En dag är det nog. En dag, kanske inom en snar framtid, kommer ansvar att utkrävas av alla dessa välbetalda förövare som gömmer sig i maktens högborg.

Fri media. Jag skriver vad du tänker. För att du ska orka lite till.

Swish 0733289122

Regeringens proposition 2025/26:254 las fram så sent som de 6 maj. Den heter ”Om förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete” och ska röstas om redan på måndag den 15 juni. Röstningen stressas fram nästan så man får en känsla av att ingen riktigt ska hänga med i vad som sker. Det börjar lukta afghanamnesti, när det kommer till rekordfart...

Blir det ja nu på måndag, kommer lagen träda i kraft redan den Också det i en väldans fart, med andra ord.1 augusti 2026.

Enkelt uttryckt handlar den om att regeringen vill få större möjligheter att låta andra länders militära styrkor använda svensk mark, svenska hamnar, flygplatser och militära anläggningar för operationer och insatser. Smaka på det. I klartext:

MAN VILL LÅTA ANDRA LÄNDER FÅ KRIGA PÅ SVENSK MARK!

Share

Röstar riksdagsledamöterna JA till det här är det efter Natointräde och DCA-avtal ytterligare ett långtgående steg i urholkningen av den nationella demokratin och självbestämmandet, som allvarligt inskränker Riksdagens kontroll över frågor som rör Sveriges fred och operationer som kan leda till krig.

Det allvarliga här är dessutom att lagändringarna innebär att det är Regeringen och inte den folkvalda Riksdagen som i framtiden skall besluta om främmande makter ska kunna agera på svensk mark.

Den här propositionen har smugits fram genom ett PM från Försvarsdepartementet i oktober 2025 som skickades ut till ett begränsat antal remissinstanser, främst ett antal myndigheter med koppling till försvaret och med Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen som enda fredsorganisation.

Men! Mediebevakningen kring det här har varit obefintlig. Enligt samma modell som för Nato-anslutningen och DCA-avtalet har svenska folket inte informerats och fått diskutera propositionen och dess långtgående konsekvenser.

Två månader är verkligen snabba ryck. För en lag som verkligen kan påverka Sveriges roll i eventuella konflikter och krig. Ändå är det bisarrt tyst om detta. Inga stora debatter eller diskussioner i TV. Inga partiledarutfrågningar, hur ställer sig de olika partier i frågan? Var är löpsedlarna? Istället glider den här enorma frågan under radarn medan fokus flyttas till vem som får vara med och inte i idiotprogram och att ljuga om att Nick Alinia är jättehögerextremytterkanthögerextremist och bla bla bla. Är det för att det här lagförslaget är så pass abstrakt som ingen journalist bryr sig?

Svårt att begripa vad detta nya innebär? Låt oss kika på ett hypotetiskt scenario. Tex att spänningarna i Östersjöområdet ökar kraftigt. Ett Natoland vill då använda svenska flygbaser eller hamnar som bas för en militär operation. Regeringen bedömer att situationen är brådskande och säger ja. Sverige i sig avfyrar inga robotar. Sverige förklarar inte krig mot någon. Men! Vår svenska mark används för annat lands militära syften. Tror någon på allvar att en motståndare skulle göra någon större skillnad på den saken?

Det är just de här frågor borde diskuteras öppet innan lagen antas och inte efteråt. “Vi har varit naiva”-kortet funkar kasst här.

Så, jag undrar nu:

Varför sker det så snabbt? Mitt i sommaren? Och varför är det så tyst? Om förslaget verkligen är nödvändigt för Sveriges säkerhet borde regeringen vilja ha en bred offentlig debatt. Om det är så okontroversiellt som man vill göra gällande borde medierna granska det utan rädsla. Istället får man intrycket att ännu en stor förändring är på väg att passera genom systemet utan att vi, det svenska folket, ens vet att den existerar. I en demokrati borde det råda transparens. Nu går politikerna bakom ryggen på folk. Men nu har jag i alla fall informerat er vad som är på gång.

Här är länken till själva propositionen om ni vill läsa. Jag undrar som sagt varför tystnad råder...

https://www.regeringen.se/rattsliga-dokument/proposition/2026/05/prop.-202526254

Fri media. Säkert ansedd som “problematiskt tankegods” av fina goda PK-gänget.

Swish 0733289122❤️🇸🇪❤️

Man anade ju att SVT skulle cancellera avsnittet av det pajiga töntprogrammet IFS där Nick deltog. Klägget avskyr nämligen när deras kompisar kritiserar dem. Det kan ju bli dålig stämning nästa gång man ses i något vitt Södermalmsreservat där man ryggdunkar varandra och ondgör sig över rasismen och högerextremismen hos populasen, som sitter och klagar på mångfalden i ghettona. “Jag har då aaaldrig råkat ut för något” himlar de med ögonen, underförstått: Om man inte blivit gruppvåldtagen av ett MENA-gäng och ens farmor har det fridfullt på hemmet, så har ingen i Sverige några problem.

Samma klägg som älskade att klaga på bristande yttrandefrihet i till exempel Orbáns Ungern är nu superbelåtna när de själva satt en fet käpp i hjulet för verklig åsiktsmåbgfald. För nu har de minsann lyckats stoppa en jättefarlig hööööööögerextrem aktivist från att smutsa ner SVT med sin blotta närvaro!

Okej, Alinia SA ju inget jättefarligt, men han är ju han och därför måste han till varje pris stoppas. Samma gäng som röstar på Vänsterpartiet som gjort rasism och judehat till sitt främsta varumärke. Samma gäng som älskar att ge priser till gangsterrappare som begår våldsbrott. Samma gäng som inte har några som helst problem att själva ljuga, snacka skit, konfrontera. Samma gäng som kindpussas med islamister, extremister. Samma gäng som gärna skyddar pedofiler och skiter i utsatta barn. Samma gäng vars politiska ideologier drivit Sverige i fördärvet. Detta efterblivna fisförnäma gäng är nu jättearga att Nick Alinia – som själv är utlänning! men FEL sorts utlänning, eller i vart fall med FEL åsikter – har mage att vilja göra något bra för Sverige.

Men det är klart. Alinia vill ju exponera kläggets hycklande. Han går fram till dem och frågar lugnt, vad de håller på med. Ungefär som Markus Allard i Örebro kommunfullmäktige. Klägget är vana att ingen säger emot dem. De är vana vid att alla håller god min, även om de vill spy inombords. Klägget älskar att posera i så kallade godhetssammanhang. De knäböjer för George Floyd, en kriminell knarkare, men de vet inte ens vem den skötsamma studenten Henry Nowak är. Klägget anser sig förmer än andra. Precis som kommunistklägget i forna Östblocket gjorde. Dessa tålde inte heller sanningssägare. För sanningen är att socialism är ren och skär ondska, och SVT är nerlusat av vänstern och alla nyanser av det.

“Alinias medverkan var, enligt min bedömning, fel i sammanhanget. ‘IFS’ har alltid och ska fortsatt stöka med debatten – men i det här fallet blev signalvärdet viktigare än innehållet”, skriver SVT:s programområdeschef och ansvarig utgivare på Samhälle & Fakta, Helena Olsson, i Dagens Nyheter.

Hon skriver också att public service har i uppdrag att värna åsiktsmångfald och ge utrymme för en bred samhällsdebatt, men att det inte innebär ”neutralitet inför antidemokratiska idéer eller aktörer som systematiskt undergräver grundläggande demokratiska värden”.

Aktörer som systematiskt undergräver grundläggande demokratiska värden. Det låter ju förfärligt. Men är inte i själva verket SVT den statligt finansierade aktör som främst undergräver grundläggande demokratiska värden genom att ljuga, vinkla, och dreva mot enskilda individer på det mest vedervärdiga sättet? Statlig media som likt Pravda fungerar Åsiktsdomstol där man går mycket långt i att trakassera enskilda individer, bara för att dessa vägrar inordna sig i ett system riggat för ett dysfunktionellt samhälle, som skyddar maktmissbrukare och vänsterextremister? För att inte säga islamister, som utgör det största hotet mot det fria samhället som Sverige fått erfara i modern tid.

SVT:s Kulturnyheterna. Jag har själv drabbats av dem. Denna patetiska lilla redaktion agerar något slags moraldomstol. Använder Expo som källa, det säger väl allt? Upprepar samma slags lögner för att så långt som möjligt misskreditera en ensam medborgarjournalist.

Greider. Sokolnicki. Lennart Ekdahl. Till och med högerkantens Ivar Arpi, som själv tidigare talat högt om yttrandefrihet. Alla bräker de i samma tonart. Högerextremist! Högerextremist! Vad har de sån panik för? Att själva bli avslöjade som medlöpare till dem som förstör Sverige?

Ja, Nick Alinia har sagt att Stefan Löfven är landsförrädare. Men det är han ju. Inga konstigheter. Säljer man ut Sverige så finns det inget annat namn än det. Ja, Nick Alinia går runt med en mikrofon och är konfrontativ. Men varför skulle han inte vara det? Mainstreammedierna har jagat oss systemkritiker med långt värre metoder än att nån stuckit upp en miktofon under våra näsor. Mainstream och PK-gänget har smutskastat, drevat, mobbat, förföljt. De har tagit vårt levebröd, fått oss att framstå som radikaliserade galningar. Vårt brott? Att vi vill ha ett rättvist, fungerande samhälle. Att vi varnar för socialism och islamism. Att vi påpekar att mångkultur i den omfattning som svenska politiker och många globalister orsakat, är djupt dysfunktionellt.

Nick Alinia är en ung kille som vill att hans barn en dag ska växa upp i ett land där tjejer ska slippa bli gruppvåldtagna, killar slippa förnedringsrånas och tanter på henne slippa berikning i form av galna biträden från öknen som utsätter dem för sexövergrepp deras sista dagar i livet. Vad är det för högerextremt med det?

Ni på mainstreamredaktionerna. Ni äcklar mig med er sinnessjuka mobbning. Ni borde skämmas allihop, sitta och ljuga, gapa och skrika. samma gamla påhitt om och om igen. Ni tål inte yttrandefrihet, erkänn det. Så fort någon har en annan uppfattning än era förvirrade idéer får ni panik. Och ni vill gärna att personen ska tystna. Eller ta livet av sig. Ni är såna ynkliga mobbare. Hur ska barnen i det här samhället vara snälla mot varandra när ni kryper fram i närmaste teveruta och uppvisar den sjukaste vuxenmobbning som går att skåda?

Jag är team Nick här. Hundra procent. Jag hatar den där mobbningen och jag tycker det är viktigt att stå upp och säga, jag tänker inte vara med er mobbare. precis som på en skolgård när alla skulle slå en ensam elev. Helvete så fult det var. Och helvete för alla er fega jävlar som inte vågade säga ifrån.

SVT har visat sitt rätta jag. För våra skattepengar har de nu en gång för alla visat att det är en klubb för PK-gängets inbördes beundran. Ingen av dem är dessutom modig nog att ha med Nick i direktsändning. Nej, då skiter de i brallan av fasa. För tänk, Nicka kanske talar om en och annan sanning för dem. Och hela deras fasad rämnar. Och det, i klägget värld, är helt, helt oacceptabelt.

Gillar du min röst kan du swisha till 0733289122. Tack och puss. Och SVT, fuck you. Ännu gladare att jag inte ställde upp! Gud vilken ångest jag hade haft om mitt avsnitt faktiskt hade sänts!

Den 21 april fick jag en förfrågan från SVT, den kom som DM på Instagram och gällde programmet IFS – Invandrare För Svenskar – som tydligen skulle köras en sjätte säsong. “Ditt namn kom upp och vi tror verkligen att du skulle tillföra något till panelen!” hette det i mailet.

Share

Jag förundrades en smula över att SVT valt att bjuda in mig och tänkte sedan, varför inte? Kanske dags att gå vidare och använda detta tillfälle till att försöka “påverka inifrån” och åtminstone en smula “vrida saker rätt” inne i den tröga public service-kolossen. Men ju mer jag kände på det desto mer olust kände jag. Känslan av att jag mest kallats in som mångfaldsalibi växte sig allt starkare.

När programmet sedan fick en ny programledare, Assia Dahir som bland annat anordat “alternativt musikstöd till Gaza” insåg jag hur sjukt det var att jag ens för en sekund övervägt att delta i detta spektakel. Invandrare För Svenskar. Herregud!

Ett humorintegrationsprojekt där svenskar ska på ett skämtsamt sätt “anpassa” sig till massinvandring? Risken att möta tex Özz Nujen i en svettig studio? Tvingas låtsas hålla god min inför Assia Dahir som troligen glatt viftar med Palestinaflaggan och tycker att Hamas är frihetskämpar? Tack, men nej tack.

Nu är jag än gladare att jag den 5 maj mailade till SVT och skrev att jag väljer att ej medverka. Arvodet var uselt, att för en sån struntsumma vilka låtsas som om man är inkluderande även gentemot individer man innerst inne avskyr och pratar bakom ryggen på och som man aldrig skulle bjuda in till ett seriöst program? Men som man ändå bjuder in för att ha sin egen rygg fri när kritiken om vänstervridning kommer.

Jag har aldrig gillat den där mentaliteten av klägg. Att tex även politiker som avskyr varandra ska sitta och gulligulla bakom kulisserna trots att de officiellt ska föreställa ärkerivaler. Att man ska kramas och låtsas vara vänner fast man avskyr varandra. För det är det som förväntas. Hade jag tackat ja skulle jag knappast kunnat ifrågasätta Assia Dahirs åsikter. Eller några andra av överrepresentation av vänsterklägg som SVT-studion fyllts med. Jag hade tvingats vara trevlig, tramsa med. Silence is violence och mitt deltagande skulle vara signal att jag tycker Assia Dahir och alla andra vänsterblivna är ok.

Mångfald av åsikter, my ass.

Var jag möjligen tänkt som SVT:s judealibi? Kanske. Den “kontroversiella”. Åh så MODIGT och nyskapande att VÅGA bjuda in henne! Men jag förstår varför de bjöd in mig och varför de bjuder in en rad “högerprofiler”. Vi ska bli public services alibi för att de sen ska kunna säga, men titta, vi är inte alls vänster! Vi bjuder ju in Katerina Janouch! Man FÅR ha olika åsikter i SVT! Till och med INVANDRINGSKRITISKA! Nej tack. Jag tänker inte bli det där inkluderande blattealibit för en patetisk struntsumma. Varför ska jag sälja ut min själ och heder och buntas ihop i ett program där jag bara utnyttjas när det passar?

Men ja, jag vet, public service har panik just nu och det knuffar ut dem i riktning som innerst inne är obekväm för dem. De är hårt kritiserade. Ungdomar sviker, de ser hellre på Youtube och fria mediekanaler, istället för att glo på något så hjärndött som SVT...

Vi fria opinionsbildare har numera en mycket större publik än SVT och SR. Vi är en kraft man inte längre kan negligera. Folk har för länge sen tappat förtroendet för propagandisterna och “folkuppfostrarna” public service. Därför sneglar public service avundsjukt och ängsligt på fria medier och på oss profiler som har tittare och lyssnare. De vill ha oss nu. De vill vara med i klubben som är rocknroll och roligare än deras egen gamla mossiga kommunistpolare.

Men när de väl dristar sig till att uppvakta oss sker det ohederligt. De vill egentligen inte stå för oss utan mest bara smuggla in oss bakvägen, samtidigt som de ändå genom vårt deltagande försöka legitimera sig. De sviker ju sitt uppdrag om att de ska representera alla åsikter. I nyhetssändningar, debatter och opinion agerar de som ett eget vänsterparti. Men i ett skämtprogram, där kan ickevänster duga! Om vi stoppar in dem i IFS, så kan vi sen peka på det och säga, titta, vi är visst inkluderande! Alla får vara med!

Men sorry. Jag köper inte detta billiga trick. Jag är vare sig lättköpt eller lättflörtad. Jag faller inte baklänges av bekräftelsen 1 timme i en SVT-studion låtsas vilja bjuda mig på.

Vill SVT ha med mig att göra kan de erbjuda en seriös intervju där de erkänner sina egna misstag och försöker komma till rätta med åratal av falsarier och desinformation. De kan dra ner sina brallor och på ett seriöst sätt diskutera Åsiktskorridoren och sitt eget drevande som kostade mig min författarkarriär och som demoniserat en rad andra oskyldiga människor som de har mage att stämpla som rasister och högerextrema fast det är ren lögn. Sen kan de som kompensation ge mig en egen talkshow typ Skavlan där jag låter sunt förnuft och sanningen vara central. Mot ett anständigt arvode. Då kan jag eventuellt tänka över min inställning.

Men innan dess? Glöm att jag ska nöja mig med allmosor och att med mössan i hand komma springande så snart husbonden SVT kallar. I ett svagt ögonblick övervägde jag att medverka. Sen nyktrade mitt förnuftiga jag till. Jag är inte en pajas som ska fylla ett “humorprogram” där massinvandringens dysfunktioner görs till något skojigt vi alla glatt ska skratta åt. Jag kan lätt driva med mig själv. Men IFS och hur SVT resonerar får mitt skratt att fastna i halsen.

Man brukar säga att alla är till salu.

I detta fall är jag det inte.

Vill du stötta sunt förnuft är det givetvis fritt fram.

Swish 0733289122

Vill du se riktig sköna “invandrare för svenskar” kan du spana in mig och Börje Benulic i morgonens kulturspecial i Swebben där jag också prataren del om public services ryggradslöshet. In o kika!🥰

https://swebbtv.se/w/k35DC7oLbMHLBcstLb8i15

Jag har skrivit om det här i flera år men fortfarande 2026 behöver jag uppenbarligen fortsätta med opinionsarbetet... För det är värre än nånsin och unga flickor och kvinnor fortsätter radikaliseras åt extremt socialisthåll där de helhjärtat bidrar till västvärldens förintelse.

Stora ord, jag vet, men det kan inte uttryckas mjukare då vi har fakta på bordet: den så kallade “medmänskliga” och “snälla” politiken som vänsterns anhängare vurmar för, har gett oss ett hårdare, farligare och kallare samhälle där de svaga paradoxalt nog far mest illa. Samt förstås, kvinnor och barn. Vilken bisarr ekvation, eller hur?

Subscribe now

Men tänk att det offentliga samtalet inte kommit längre än att det 2026 fortfarande tjafsas om huruvida massinvandring hänger ihop med hur otryggt och våldsamt Sverige blivit! Det har gått mer än TIO ÅR sedan nyårsnatten i Köln 2015 då över 600 kvinnor utsattes för sexuella övergrepp av utlänningar men ändå förnekas det FORTFARANDE att det ligger kulturskillnader bakom. Att männen som begick övergreppen struntar i västvärldens evangelium och “alla människors lika värde”. Att det finns utbredd dysfunktionell kvinnosyn inom i till exempel islam sitter löjligt långt inne.

Ingen debatt om “stök” bland “grupperingar” kan ske i ärliga ordalag utan att anklagelser och rasiststämplar kommer flygande som brev på posten. Inga politiskt korrekta opinionsbildare kan någonsin uttala sig utan att skönmåla och förminska mångkulturens baksidor.

Trots att många invandrare i Sverige själv öppet säger att ja, kriminaliteten beror på andra missanpassade invandrare och på att vi har olika värderingar och religioner, så envisas det svenska etablissemanget med att FORTFARANDE förneka dessa tydliga fakta.

Just nu pratas det återigen om arbetslöshet. Men det pratas knappt alls om de i runda slängar 800.000 ointegrerbara analfabeter som utgör nästan 10% av Sveriges befolkning. Har de hux flux försvunnit ur arbetslöshetsstatistiken? Eller hur kan någon som vägrar vara en del av det svenska samhället och som inte ens kan läsa och skriva, anställas ens inom det mest simpla yrke?

Att försöka ge sken av att massinvandringen av socialbidragstagare inte skadar Sverige är en lögn som dagligen skördar offer. Och de som drabbas hårdast är – återigen paradoxalt nog! – flickor och kvinnor. Även de som röstar på Miljöpartiet, Vänstern och Socialdemokraterna.

Share Katten mot strömmen – Katerina Janouch

Sverige som slår sig för bröstet och älskar att hylla sig själv som feministiskt är man extremt vårdslös med kvinnors liv och hälsa. Varför skulle man annars fortsätta servera unga tjejer den farliga offentliga lögn att de kan leva som vanligt och att inga faror lurar? Många är de tjejer som blivit offer på den politiska godhetens altare. Tjejer som invaggas i tron att allt är normalt i Sverige trots att vi har gäng av unga män med utländskt ursprung som jagar likt flockar av blodtörstiga monster efter lämpliga byten. Tjejer som är ensamma och som man kan roa sig med genom att utsätta dem för sexuella övergrepp. I lekparker, i parker, på krogen, ute på gator och torg. Statistiken över överfallsvåldtäkter är otäck och skrämmande men jag kan inte låta bli att undra hur många av dessa överfall som hade kunnat förhindras om etablissemanget inte tydligare uppmanat tjejer att förändra sitt beteende för att skydda sig? Istället matas unga tjejer med lögner det är alarmism och skrämselpropaganda och att Sverige aldrig varit tryggare. Det är dessa tjejer som sedan står i public service och blåögt deklarerar att Sverigevänner är synonymt med Hitler och att vi har 1930-talet att vänta om vi inte låter Sverige bli hela världens lekpark för sharia, islamism och andra hatiska våldsbejakande ideologier. Man tar sig för pannan.

Varför indoktrineras tjejer fortfarande med att eventuella känslor av otrygghet bara är “upplevd” och således inte är något att bry sig om? För mig är det ett förräderi och ett svek, ett ansvarslöst agerande som skapar onödigt lidande och livslånga sår i själen. Faktaförnekelse och skönmålning, rena lögner om hur verkligheten i dagens Sverige ser ut, är ett enormt problem.

I Sverige anses det fult att varna sina döttrar och försöka skydda dem. Mainstreammedierna har stor skuld i detta, men även polisen, med sitt eviga tjat om “isolerade händelser” och “ingen fara för allmänheten”. Ett mantra man använder för att hålla befolkningen sovande. Om vi låtsas som om förövarna inte finns, så kanske de försvinner? Om vi inte låtsas att förövarnas kvinnosyn som de fostrats med och som kraftigt avviker från västvärldens etik och moral är en faktor, så kanske det bara upphör?

Om vi förtiger att våldtäkt och förnedring av kvinnor används som vapen i krig, för att genom kvinnorna förnedra männen och säga, se, vi äger dig och din kvinna och det finns inget du kan göra åt saken, så kanske ingen bryr sig om att undersöka dessa samband närmare och vi kan låtsas som om de bara är rasistiska myter? Är det därför kommunerna blundar för övergreppen i äldreomsorgen? Det man inte talar om, finns inte... Men det finns och det gör jävligt ont och det är vidrigt och det måste få ett slut.

Svenska tjejer är tyvärr hopplöst hjärntvättade av fejkfeministisk propaganda modell Alice Bah Kuhnke och vill hellre blint tro på “alla människors lika värde” än det faktum att de i många invandrarkillars ögon betraktas som horor man kan göra vad man vill med. Svenska tjejer går naivt in i relationer med potentiella våldtäktsmän och förövare. Utländska män skiter i svensk feminism. De beter sig illa för att det svenska samhället blundar, tittar bort och tolererar detta ociviliserade beteende.

Naturligtvis handlar det om kulturkrockar, om livsstilar som inte går att jämka ihop, om respektlöshet och patriarkala system som högaktningsfullt ger blanka fan i fina ord om demokrati och mänskliga rättigheter. Det handlar om sexualskräck och traditioner av att hålla kvinnor nere. Det handlar om att bete sig som svin i landet man blivit välkomnad till. Att förneka att de här kulturella skillnaderna finns och att ursprung, tillhörighet, inte skulle spela någon roll i vilken kvinnosyn man har, är ett av de största sveken mot svenska tjejer och kvinnor idag. Tyvärr står tjejerna och kvinnorna till stor del för detta själva.

Det är valår 2026 och det värsta som kan hända är att vi får rödgrön regering i höst. Därför tänker jag fortsätta predika om sånt jag tror på med hopp om att nån någon ny individ som ännu lever i mental koma. Jag gör det närhelst jag får chansen. Även utomlands🤗

En liten anekdot: För en massa år sen var jag på en ö i Indonesien, där islam råder och där flickor och kvinnor tvingades gå täckta på stranden. Inte vi västerlänningar. Jag låg där i min bikini. Några skolflickor kom storögt fram och undrade om de fick intervjua mig om “kulturskillnader”. Ni må tro de fick en lektion i att kvinnor får vara fria, att de inte måste täcka sig i fyrtio graders hetta, att det inte finns någon “gud” som hittat på slöjtvång, att detta är människans verk och att i mitt land gör jag som jag vill. de lyssnade storögt. Jag sa: “Ni kan förändra era liv. Det börjar med er. Ni måste ingenting. Om alla ni kvinnor säger nej, kan ni också bli fria”. De älskade detta. De ville gärna ta en selfie med mig. De sa att jag var en förebild och att de aldrig skulle glömma vårt möte.

Och nu, så här många år senare, tänker jag att samma slags föreläsningar behöver våra egna unga tjejer. Vi kan börja med att fråga dem om de vill tvingas gå klädda i tygtält på stränderna i framtiden som de här unga tjejerna? Jag tror jag vet vad svaret på den frågan är. Kanske är det där gränsen för socialistisk “snällhet” och “inkludering” går.

******

Tack för ert stöd!

Jobbet för att gå mot strömmen är tung, ensamt och många gånger otacksamt. Men jag kommer fortsätta att säga vad jag tycker och tänker. Även om det är obekvämt och ofta tufft❤️

Swish 0733289122

Frågan behöver ställas: Hur mycket ska våra politiker få slösa med våra skattepengar? När drar man i handbromsen? 135 miljarder, 12-13000 kr per svensk, gick till den grandiosa Covidfonden under pandemin. Jag minns inte att nån frågade oss om vi tyckte det var okej.

Extra äckligt känns det nu när en präktig korruptionsskandal kring denna fond rullad upp, och där det yttersta ansvaret ligger på EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.

Subscribe now

Men räkna inte med att du kommer få läsa särskilt om detta i mainstreammedier eller se någon upprörd debatt om saken i SVT. Redaktionerna borde gå upp i stabsläge med tanke på hur vårdslöst politikerna handskas med våra skattepengar. Istället för att dessa ska komma oss till godo här i Sverige, där det ständigt klagas på dålig ekonomi för ditten och datten, har det skickats och skickas fortfarande miljarder och åter miljarder rätt ner i EU:s svarta hål där de försvinner spårlöst under

Ursula von der Leyens giriga korrupta styre. En rent av skrämmande individ som våra politiker - oavsett vilket parti de tillhör! - röstade kvar 2024 som högsta hönset fram till 2029. Hon har redan överlevt flera misstroendeomröstningar, klamrar sig fast som en kackerlacka i atomkrig...

Så, hur många miljarder kan försvinna innan någon ens får kalla det korruption och von der Leyen äntligen får sparken ut med huvudet före?

Låt oss ta det från början. EU:s covidfond skulle rädda Europa efter pandemin. Hundratals miljarder euro pumpades ut från medlemsländerna för återhämtning, stabilitet, framtidstro. Solidariskt, storslaget, rentav historiskt. Sverige skulle naturligtvis vara bäst i klassen och var bland de länder som betalade mest i förhållande till befolkning och ekonomi. Samtidigt som sydeuropeiska länder fick enorma bidrag fick svenska skattebetalare stå för en fet nettokostnad.

Var det någon som frågade dig om du ville skicka denna slant ur din egen plånbok till EU? Sa du nånsin ja till detta?

Särskilt nu med facit i hand - att ingen vet vart pengarna tagit vägen - känns det extra sunkigt. Ett rent bedrägeri. Verkligheten har hunnit ikapp och den är inte snygg. I en ny rapport från European Court of Auditors slår nu EU:s egna revisorer larm om hur den här enorma RRF-fonden (Recovery and Resilience Facility) misskötts. Bryssel kan inte spåra vem som fått pengarna, vart de tagit vägen eller vad de faktiskt åstadkommit.

Ändå förväntas medborgarna bara acceptera det här och gå vidare som om allt är i sin ordning.

Det är nästan den här arrogansen som är mest provocerande. Den där självsäkra övertygelsen hos EU-eliten att gigantiska summor offentliga pengar är något abstrakt som de bara per automatik har rätt till. Något som bara “hanteras”. Flyttas runt mellan institutioner, konsultfirmor, projektkontor och politiskt godkända nätverk utan att någon egentligen ska få veta vart pengarna tar vägen.

En vanlig svenne förväntas redovisa varenda öre, kvitton för reseavdrag på några hundralappar. Medan byråkraterna i Bryssel får hanterar miljardberg som det passar dem, utan krav på transparens. Hur är det ens möjligt?

Våra skattedeklarationer synas noga. Men ju högre upp vi kommer i hierarkin, med allt större summor, desto märkligare blir ansvarsbegreppet. I den vanliga världen riskerar en organisation som inte kan redovisa pengaflöden massiv granskning. I EU-världen blir det pressmeddelanden, teknokratiska bortförklaringar och nya löften om “förbättrade system”.

Som en spindel i nätet har vi den arroganta Ursula von der Leyen som redan har en saftig skandal i bagaget. Nämligen Pfizergate, som blev blev symbolen för EU-eliten som agerar bakom stängda dörrar med astronomiska summor skattepengar. Skandalen kretsar kring Ursula von der Leyens hemliga SMS-kontakter med Pfizers vd Albert Bourla under de gigantiska vaccinupphandlingarna under pandemin med avtal värda många miljarder euro. När journalister och granskare begärde ut meddelandena visade det sig att EU-kommissionen vägrade lämna ut dem. Svinaktigt och ett klart bevis på hur mycket man struntar i de medborgare man har makt över. Detta snuskiga spel är absolut inte bortglömt och blir än mer aktuellt nu.

Det är en kultur där makten centraliseras allt mer samtidigt som insynen blir allt mindre. Där demokratiskt ansvar ersätts av administrativa dimridåer. Där kritik reflexmässigt avfärdas som “populism” istället för att bemötas sakligt. Hot mot demokratin, låter det bekant? Ingen vet ännu omfattningen av skandalen med Covidfonden. Men att ingen vet vart miljarderna tagit vägen borde i sig utlösa panik tusen gånger värre än att folk reser sig mot korrupta politruker och skriver kritiska inlägg i sociala medier.

Var är journalisterna? Varför pressar de inte våra makthavare och kräver svar? Varför blir det inte en debatt om varför vårt land slösar pengar rätt ner i van der Leyens ficka och pissar skattebetalarna i huvudet?

Men våra mainstreamjournalister sover sött. De föredrar att skriva om lekprogram i TV4 och att någon politiker bär en t-shirt med ett antisocialistiskt budskap. We are fucked, som det heter.

Men nu vet du i alla fall att Covidfonden absolut blev historisk och storslaget – fiasko.

Som medborgarjournalist får jag vare sig presstöd, EU-slantar eller hyllningar av etablissemanget. Tvärtom anses vi som skitjobbiga naglar i ögat på makten. Men jag kämpar på. Ditt stöd betyder allt.

Swish 0733289122

Tack på förhand❤️

Än en gång visar EU-politikern Alice Bah Kuhnke upp sig på röda mattan inför ELLE-galan, och publicerar samtidigt ett slags manifest med rubriken “En hyllning till kvinnokraften!” där hon berättar om couture-klänningen hon bär och som hon påstår utstrålar “hopp, kvinnokraft och ljus”. '

Innan vi går vidare vill jag stanna upp kort vid själva ELLE-galan, ett spektakel för influencers och den politiskt korrekta delen av kändiskläggets förgrundsfigurer, främst sådana som gärna poserar som vänster i alla möjliga och omöjliga sammanhang, champagnekommunister och gåsleversocialister brukar de kallas, de som älskar att predika om hur populasen ska leva medan de själva vräker sig i dyra villor och bostadsrätter, åker på lyxiga Maldivernaresor, packar sina kreditkort i handväskor för hundratusentals kronor och älskar att offentligt hata män och allt som har med sunt förnuft att göra då sådant gärna stämplas som patriarkalt, toxiskt, rasistiskt och kort och gott skrämmande.

Tillbaka till Alices manifest. Det fortsätter så här:

“När så mycket är mörkt i världen känns det viktigt att bära en designer som i sitt arbete utstrålar så mycket hopp, kvinnokraft och ljus” skriver Alice. Klänningen, påstår hon, “är en hyllning till kvinnor världen över – kvinnor som tystas och förtrycks men som kräver och förtjänar självständighet och att få sina röster hörda”. Hon fortsätter: Detta går hand i hand med mitt arbete i EU-parlamentet mot mäns våld mot kvinnor och för rätten till abort, att leva i frihet och att få bestämma över våra egna kroppar. Just idag känns det extra fint att få fira, eftersom jag imorse lämnade in mitt förslag till EU:s demokratibudget, där jag ska göra allt jag kan för att 1,3 miljard euro går till att bekämpa mäns våld mot kvinnor i EU.

Det går ingen nöd på Alice. En svensk EU-parlamentariker har drygt 100 000 kronor netto per månad inklusive traktamenten och ersättningar, enligt Europaportalen.

Men låt oss kika närmare på den luddiga formuleringen “bekämpa mäns våld mot kvinnor i EU”. Alice Bah Kuhnke kamp mot ”mäns våld mot kvinnor” låter vid en första anblick självklar. Vem vill inte bekämpa våld mot kvinnor? Problemet uppstår när man skrapar på ytan och ser vad Alice så precist och konsekvent utelämnar. För samtidigt som svenska och europeiska kvinnor lever med en snabbt växande otrygghet kopplad till hederskultur, klanstrukturer, religiös fundamentalism och en kraftig överrepresentation av utrikes födda män i vissa sexualbrottskategorier, väljer Bah Kuhnke att tala i abstrakta, ideologiskt säkra termer: ”patriarkala strukturer”, ”mäns våld”, ”demokrati”, ”kvinnokraft”.

Det är både könlöst och kulturlöst. Som om alla former av kvinnoförtryck vore identiska?

Som om en tonårsflicka som tvingas klä sig i slöja från två års ålder, könsstympas på sommarlovet och begränsas av hedersnormer i Rosengård lever under exakt samma mekanismer som en medelklasskvinna i Paris överklassförort och har en kontrollerande make. Eller den gamla hjälplösa kvinnan på äldrebeondet som blir våldtagen av en utländsk man som fått jobbet för att agera integrationsverktyg i kommunen. Har någon hört Alice stå upp för de gamla svenska kvinnorna vars sista år i livet blir en mardröm då de utsätts för förnedring, våld, sexuella övergrepp, skräck och omänsklig behandling? Har någon hört Alice säga något om Luna vars framtid stals ifrån henne då hon utsattes för rått sexuellt våld och en misshandel som nästan tog hennes liv?

“Mäns våld mot kvinnor” är så många olika saker varav de mest uppenbara är osynliga för en festklädd Alice. Hennes gröna kamrater i Miljöpartiet vill inte heller erkänna att våld mot flickor och kvinnor inom EU idag inte drivs av samma slags normsystem. Vad värre är att klanstrukturer och en islamisering där krav på särlagstiftning blir allt mer utbrett, hotar inte bara de flickor och kvinnor som tvingas leva i dessa system. De spiller också över på ett ursprungligen demokratiskt samhälle där kvinnor tar för givet att de ska leva i jämställdhet och utan kvinnoförtryckande normer.

Det är här kritiken mot de poserande kändispolitikernas tomma floskler och vänsterns feministiska språkbruk blir relevant: hycklarna talar gärna om våld mot kvinnor så länge det kan beskrivas i generella, universella termer. Men när kvinnoförtrycket är kopplat till migration, religiös fundamentalism, islamism eller importerade hederskulturer blir språket plötsligt försiktigt, dimmigt och undvikande. När en kvinna blir strypt med den hijab hon avskyr och vägrar bära. När en flicka bränns till döds av sina släktingar för att hon vill leva i frihet. När en mamma huggs ihjäl framför sina barn för att hon vill ha skilsmässa. När en svensk tjej förnedringsvåldtas för att hon är “smutsig”. Människor som anser att demokrati står underordnad sharia. Att västvärldens lagar är svaghet och därför inte ska respekteras.

Men här råder en panisk rädsla för att nämna det uppenbara. Och därför blir det svårt att bortse från paradoxen: samtidigt som Bah Kuhnke vill lägga enorma summor på att bekämpa våld mot kvinnor inom EU, undviker hon att tala klarspråk om de miljöer där många kvinnor och flickor idag lever under de mest extrema begränsningarna — kontroll av oskuld, könssegregering, tvångsäktenskap, religiöst tryck och social övervakning.

Varför? Därför att den moderna progressiva ideologin ofta hamnar i konflikt med sin egen självbild. Man vill försvara kvinnor, men också försvara migration och mångkultur, vars baksidor man vägrar erkänna trots att de för alla med fler än två hjärnceller blivit övertydligt uppenbara. Man vill kritisera patriarkatet, men inte när patriarkatet kommer i religiös eller kulturell minoritetsförpackning. Resultatet blir en feminism som är mycket hård mot västerländska män — men kuvad, underdånig och förlåtande inför importerade kvinnofientliga normsystem. Därför blir Alice stora fina ord om ”kvinnokraft” fluff och skådespel, en narcissistisk uppvisning i ego, ett svek mot de kvinnor som faktiskt skulle behöva fler kändisar som öppet ställer sig på deras sida. Också en kändis som kan visa alla förvirrade unga vänstertjejer vad som faktiskt pågår ute i världen.

Det spelar ingen roll hur många miljarder som avsätts. Det kvittar i vilken coutureklänning Alice Bah kråmar sig i på ELLE-galan. Så länge kläggkändisarna inte vågar tala sanning, kommer livet inte bli lättare för förtryckta kvinnor. Faktiskt tillåts istället kvinnoförtrycket öka. Och vi står alla i rikszonen. Någon kvinnokraft finns här inte att tala om. Bara ett spel för gallerierna, och förlåt min svenska, tomt skitsnack.

Jag skriver sånt som många tänker men fortfarande inte riktigt vågar säga högt. Vill du stötta min röst är jag oändligt tacksam.

Swish 0733289122

Trevlig helg, älskade vänner!

Jag har noterat att mainstreammedierna och dess vänsterallierade skräpsyskon i form av till exempel ETC mobiliserar allt de kan för att försöka åstadkomma ett regeringsskifte till förmån för Socialdemokraterna och en rödgrön röra som kommer att bli ödesdiger för Sverige.

Dagens ETC och dess vänsterextrema kusiner är värst men vi ser också hur så kallade “liberala” aktörer, det vill säga starkt vinklad mainstreammedia som Dagens Nyheter i princip dagligen kampanjar för fri massinvandring och daltande med kriminella. Här sprids lögner om utvisning av småbarn, bluffpåståenden om grön energi och genus, om klimathot och krig.

Vi ser hur Miljöpartiet i ännu större omfattning ämnar sabotera den redan nu i princip slaktade energiförsörjningen av Sverige, hur Vänsterpartiets vänner kämpar för ökad islamisering av landet i sällskap med totalitära demokratihatande rörelser.

Vi ser polis och rättsväsende i händerna på batikhäxor och Sverigehatare, och vi har ett public service som dagligen öser lögner och propaganda i folks vardagsrum via kanaler som tvångsfinansieras av skattebetalarna trots att minst hälften av dess tittare och lyssnare inte håller med om åsikterna som torgförs – men tvingas likväl sponsra detta trots att public service sedan åratal grovt missköter sitt uppdrag om opartiskhet och saklighet. Hallå Tidöregeringen, varför fortsätter ni låta public service propagera mot er politik och sprida rena falsarier, genom individer som tydligt tar politisk ställning mot svenska värderingar?

Men tillbaka till Dagens ETC. Senaste “bragden” är en kartläggning av något man konstruerat och kallar för “nät” i vilket Sverigedemokraterna påstås vara spindeln. Rubriken är “Propagandamaskinen” och jag kommer inte bjuda på klick till detta. Men vill ändå lyfta lögnmaskinen Dagens ETC och hur de med hjälp av skattemedel faktiskt kämpar för att göra Sverige till ett sämre, otryggare och fattigare land. Också diskussionen om hur skattemedel fördelas i Sverige seglar upp ännu en gång – då detta orättvisa, politiskt snedvridna system behöver göras om i grunden.

Share

Dagens ETC får i dagsläget runt 13 miljoner per år i så kallat mediestöd. Tidigare fick de 20 miljoner, summan har alltså sjunkit men fortfarande är det 13 miljoner för mycket för denna efterblivna dynga och rena lögner. Du är alltså med och finansierar detta skräp och dessa lögner där man förföljer oberoende medier, hänger ut oss och smustkastar personer genom att tillskriva dem egenskaper för att få dem att framstå som klandervärda och suspekta. Alltså rent förtal.

Dagens ETC hävdar i sin “granskning” att alla vi fria aktörer styrs av Sverigedemokraterna, något som är ren lögn och hittepå. Det vet Dagens ETC men håller ändå fast vid denna ihopdiktade världsbild. För att ge dessa påhitt ännu större tyngd och för att försöka skrämma folk från att konsumera fria medier kopplar man även ihop en rad helt från varandra fristående aktörer med rena extremister som NMR. Dagens ETC blandar helt skamlöst ihop alla fria medier med extremister i samma gamla vanliga ordning och guilt by association-princip för att minska vår trovärdighet och dra oss i smutsen. En ren konspiration, som finansieras av skattebetalarna.

Det svenska mediestödet sägs värna mångfald och oberoende journalistik. Ändå fortsätter staten att pumpa in mångmiljonbelopp i enskilda opinionsdrivna aktörer som vänsterextrema och Sverigehatiska Dagens ETC. När cirka 13 miljoner kronor i skattemedel delas ut till en sådan tydligt politiskt profilerad publikation, en ren påverkansoperation, uppstår en rimlig fråga: handlar det verkligen om mediemångfald – eller om att stötta en viss typ av röster?

Samtidigt får fria medier exakt NOLL i mediestöd. Motiveringen lyder att alternativa medier inte uppfyller kriterierna för mediestöd. Men de håller inte för en närmare granskning. Som exempel kan nämnas SwebbTV, Riks och Samnytt publicerar regelbundet, har ansvariga utgivare och producerar egen journalistik. Ändå står dessa fria, kritiska medier helt utan stöd. Så, mediestödets så kallade kriterier tillämpas INTE neutralt. I verkligheten fungerar de i stället som ett filter som sorterar bort obekväma röster.

När vänstermedier konsekvent kvalar in och fria systemkritiska medier konsekvent exkluderas, trots liknande grundförutsättningar, är det självklart att systemet inte är opolitiskt. Det är Socialdemokratiskt och riggat. Systemet är konstruerat av politiskt korrekta politiker. Därför är urvalet av vilka medier som anses “stödvärda” långt ifrån värdeneutralt. När staten går in och finansierar journalistik suddas gränsen mellan oberoende granskning och beroende relationer ut. Återstår propaganda som skyddar ett visst system, där kritiker förföljs medan propagandister skyddas och stöttas ekonomiskt.

Och återigen: Samtliga skattebetalare tvingas finansiera medier oavsett om man delar deras ideologiska linje eller ej. Främst slår detta mot Sverigevänner som tvingas betala för vänsterpropaganda fylld med lögn.

Det som är positivt att varje lögnaktigt utspel ger Dagens ETC allt mindre trovärdighet. Men fortfarande tvingas vi bekosta lögnerna. Det är en modell som borde granskas betydligt hårdare än vad som sker idag. Om målet verkligen är fri press och pluralism finns det skäl att fråga sig om statliga stöd överhuvudtaget är rätt väg. Eller om detta i längden riskerar att underminera just det de säger sig skydda.

Tack för att du läser och stöttar. Sprid gärna, gör motstånd mot statligt finansierade lögner. Jag fortsätter sopa rent bland propagandisterna så gott jag kan, med vetskap att jag har det sunda förnuftet i ryggen. Jag är partipolitiskt obunden och kämpar på trots drev, hatstormar, lögner och cancellering från vänstervridna mainstreammedier och även de som kallar sig liberala. De är lika störda och fulla med skit, de också.

With a little help from my friends.

Fri media. Swish 0733289122

Jag har länge velat prata med Jonatan Alfvén, i synnerhet nu det senaste efter att det uppdagades att en av de kvinnor för vilka Jonatan kämpat, Petra, som våldtogs grovt av syriern Damir och för vilket han tilldelats 840 000 i “skadestånd” av dåvarande JK Marie Heidenborg, hade tagit sitt liv. Fallet blev åter stort uppmärksammat på sociala medier och även internationellt. Jag skrev själv om detta, lika upprörd som alla normala människor, men kände då att jag också ville prata mer med Jonatan om hans engagemang, i synnerhet då han får betala ett högt pris privat då dömda våldtäktsmän och pedofiler anmält honom för grovt förtal. Något som är en skandal i sig.

Så härom dagen fick jag äntligen fick jag till en intervju med honom. Och det är med stolthet jag publicerar det här porträttet på en ung man som vigt sitt liv till att stå upp för utsatta barn, och kvinnor, mot pedofiler och även mot ett samhälle som främst verkar skydda förövarna medan de många offren lämnas åt sitt öde. Vi behöver fler som Jonatan och fler som höjer sin röst mot orättvisor som sker. Idag är situationen än värre då För Jonatan krigar nu inte bara mot de vidrigaste av förövare – utan även mot en totalt skev svensk lagstiftning och mot ett rättsväsende som saknar moralisk kompass.

Jonatan Alfvén är 33 år och har trots sin unga ålder länge varit verksam som barnrättsaktivist, journalist och hjälparbetare. Han började engagera sig kring 2012, då till en början med internationellt barnrättsarbete, bland annat kopplat till insatser mot exploatering av barn i Indien och Nepal och har efter några år i utlandet fortsatt att arbeta med frågorna i Sverige, som debattör och opinionsbildare.

– Jag började skriva om svenskt rättsväsende kopplat till sexualbrott för tio år sedan, 2016, eftersom jag brinner för de här frågorna. Ganska snabbt insåg jag att det fanns ett väldigt stort gap mellan folkets åsikter och de lagar som rådde i Sverige. Jag märkte det här engagemanget när jag belyste horribla domar. Det skapade väldigt mycket engagemang.

I dag skriver han främst på sociala medier, där han på Instagram och på Facebook har sammanlagt över 150 000 följare.

– Engagemanget är fortfarande stort, för det här gapet mellan folket och de politiska lagarna har inte minskat. Jag frågar mig ständigt, varför händer det ingenting? Vi har ju så stor opinionsfolkrörelse, är det inte märkligt? Varför fångas inte vår opinion upp?

Förra året startade Jonatan hjälporganisationen för barnen ihop med sin fru Michaela. Den heter Barnens Vingar, och man har hittills gjort några hjälpinsatser som fått stor uppmärksamhet då det har rört sig om fall som skakat om och där orättvisorna i lagstiftningen blivit väldigt tydliga.

– Vi gjorde till exempel en stor hjälpinsats för den unga tonårstjejen Meya, som blev överfallen och våldtagen i en gångtunnel i Skellefteå 2024 när hon var på väg hem. Gärningsmannen, en ung man som var medborgare i Eritrea, åtalades för våldtäkt. Tingsrätten friade honom först, men hovrätten dömde honom senare för våldtäkt. Han dömdes till tre års fängelse. Det som väckte bestörtning var att våldtäkten bedömdes som varande av “normalgraden”, inte grov, och att eritreanen inte dömdes till utvisning. Den i mångas ögon löjligt milda domen ledde till stor offentlig debatt om rättssystemet, straffnivåer och skydd för brottsoffer.

Subscribe now

– Fallet fick väldigt mycket uppmärksamhet också internationellt då det först fångades upp av Fria Tider och sedan av Evelina Hahne på X och det spreds därefter i hela världen. Jag har nog aldrig fått sån spridning för något. Folk var så upprörda över att en sådan brutal våldtäkt mot en så ung flicka behandlades så lojt och att påföljden blev så mild.

– Det finns så fruktansvärt många hål i lagstiftningen och Meya drabbades hårt av detta, säger Jonatan. Hennes gärningsman från Eritrea hade flyktingstatus och kunde därför inte utvisas.

Han tar upp den pågående debatten om tonårsutvisningar och menar att det råder en skevhet i hur man sopar problem under mattan. Tystnadskulturen kring massinvandringens negativa effekter på samhället, där flickor som Meya blir ett offer för ansvarslöshet i migrationsfrågor och vilka individer som släpps in i Sverige och får sedan stanna kvar trots att de begår grova brott.

– Här glömmer man gärna problemen med massinvandringen, det blir så skevt. Men det är vår plikt att inte blunda för de problemen som är kopplade till detta.

– Det pratas om rasism, rasism används som argument när det handlar om utländska förövare. Men jag tror att bästa sättet att bekämpa rasism är att utvisa de kriminella invandrarna. Så tror jag att man löser rasismen. Dessutom är det oftast invandrarna själva som är för detta. De avskyr hur mesigt Sverige är, hur mycket man daltar med förövare.

Jonatan berättar att han träffade Meya och hennes familj innan jul.

– Hon var så tacksam och glad för stödet hon fått. Och det är hela vår tanke, att ge upprättelse till drabbade kvinnor och barn. Samt trycka på för lagförändringar. Mycket ligger på förslag. Men hur det går beror på hur stark opinionen är. Ibland undrar jag om vi lever i en bubbla? Då det känns som om engagemanget är stort. Men sedan händer ändå ingenting.

Jag tar upp frågan om före detta JK Marie Heidenborg. En högt uppsatt jurist som genom sitt beslut att belöna en sadistisk tortyrvåldtäktsman sände ut bisarra signaler. Vad tänker Jonatan kring Mari Heidenborgs agerande?

– Sinnessjukt, säger Jonatan. Samma år som hon delade ut detta groteska skadestånd, fick Heidenborg även en medalj av kungahuset. Att det skedde samma år var ett sånt hån, folkstormen mot skadeståndet var som störst, och vi gjorde en namninsamling mot detta, som var verkligen rejäl, med 220.000 namn. Ändå belönades Heidenborg med en medalj? Det är ett sånt ohyggligt mörker.

Jonatan fortsätter:

– Nu lever inte Petra längre. Hon har tagit sitt liv. Hon orkade inte längre. Det är en sån smäll från samhället. Först att drabbas inbrott, bli våldtagen grovt av två förövare i över 17 timmar. Sedan får du 3000 spänn, medan Damir får 840 000 och Heidenborg får medalj från Kungen.

Share

– Mari Heidenborg har kommit undan lite för lätt med allt detta. Jag träffade henne 2021, för jag ville lämna in namninsamlingen. Men hon ville inte ta emot oss. Då sa jag, jag åker in och sätter mig i receptionen tills hon kommer ut. Jag kom in och det blev tjafs, där hon hävdade hela tiden att hon inte hade något ansvar i detta som hänt med skadeståndet. Jag sa, du är högsta hönset i juridiken. Du kan lägga fram lagändringen. Där stod jag med hela namninsamlingen medan hon inte kunde acceptera vad jag sa. Hon kunde inte heller visa respekt för alla dem som skrivit under. Hon minimerade sin roll och skyllde ifrån sig på politiker som stiftade lagar. Hon har fått massa kritik att hon kunde gjort en annan bedömning, men valde att ge gärningsmannen en ohyggligt stor summa pengar. Hon valde maxbeloppet och hävdade att hon bara följde praxis. Då förtjänar man en medalj? Jag har inte hört om några fall de senaste åren kopplade till JK som är lika uppseendeväckande.

Vi kommer in på migrationspolitik och den statistik som tydligt visar att vissa kategorier av invandrade män (från vissa utomeuropeiska länder i Mellanöstern och Afrika, samma statistik för övrigt i hela västvärlden) är väldigt överrepresenterade i en kriminalitet med överfall, kidnappning, tortyr, kopplat till sexualbrott, även mord kopplat till sexualbrott. Dessa grova våldsbrott begås av upp mot till 90% av män med utländsk bakgrund.

– Men det råder en tystnadskultur när det gäller detta och anses fortfarande “kontroversiellt” att peka på sambandet. Sveriges lagstiftning sticker också ut, när man säger saker som är sant tas det inte i beaktande. Vad jag förstått så finns det inget land i västvärlden som fungerar på samma sätt i juridiken.

Jonatan berättar om bakgrunden, att en av gärningsmännen i Petra-fallet nu anmält honom för grovt förtal. Damir som fått det höga skadeståndet utvisades och är inte kvar i Sverige. men den andre gärningsmannen är kvar i landet och har fortsatt begå sexualbrott som han dock har friats för av hovrätten. Jonatan som hade alla detaljer i fallet skrev om det på sociala medier.

– Vi på Barnens Vingar skrev om den här nya våldtäktsdomen och att han bar ett ansvar för Petras liv. Han blev superkränkt av detta och gjorde från fängelset en polisanmälan mot mig om grovt förtal då han inte tyckte om att jag kopplade ihop att han bar ansvar för Petras död.

Förövaren är en av fyra dömda gärningsmän – de tre andra är pedofiler – som anmält Jonatan för förtal.

– Alla fallen är grovt förtal, jag har suttit i förhör och troligen kommer de här fallen gå till åtal. Det här har jag blivit anmäld för även tidigare, men då har anmälningarna alltid lagts ner. Men då har jag bott på mindre orter, kanske spelar det in. Nu bor jag i Stockholm och min känsla är att inne i stan är det mer pk, man jagar åsiktsbrott på ett annat sätt än ute på landet. Så jag har nu suttit i förhör hos polisen med anledning av detta.

Vad gäller grovt förtal är det ett brott med ytterst få fällningar. Men av 4-5000 anmälningar årligen är det kanske bara ett fall i månaden, runt 10-12 fall per år, som leder till fällande domar. Jag välkomnar Jonatan i klubben, vi är några åsiktsförbrytare som dömts politiskt då vi stått upp mot sådant vi anser vara fel och därefter blivit dömda.

Jonatan berättar om sitt engagemang för Petra som nu alltså inte finns bland oss längre.

– Jag träffade henne och pratade... att då kanske tvingas möta en av hennes förövare i rätten kommer kännas väldigt märkligt. men jag vill ändå att detta testas rent juridiskt. Och att det ska få medial uppmärksamhet. Kanske måste man gå den vägen för att en förändring ska kunna ske.

Det är alltså tre dömda pedofiler och en våldtäktsman som har anmält Jonatan.

– De här fyra männen, är de grövsta förbrytarna. Det är så sjuka brott de har dömts för. Och sen läser i förundersökningar hur de gnäller om hur de utsätts genom att jag skrivit om dem. Men inte en sekund tänker de på vad de utsatt sina offer för. Barnen.

Vad behöver då Sverige göra för att skydda barn bättre?

– I första hand måste frågan prioriteras på annat sätt, menar Jonatan. Det måste mobiliseras från politiskt håll mot de här sjuka individerna. Nu är det ny lagstiftning på väg, det är jättebra att de kan hållas inlåsta även efter avtjänat straff. Så länge de är farliga måste de hållas borta från samhället. Återfallsrisken är så stor. Man kan inte släppa ut de här individerna.

– Vi behöver också ett offentligt pedofilregister. De ska inte kunna byta namn och kön. Robin Andersson-fallet är ett tydligt fel på alla de fel som sker i samhället. Det ska inte få vara så att de ska byta namn och identitet och sen bara glida in i samhället och utsätta andra för fara. En av de här männen som anmält mig är en pedofil som bor ihop med en annan pedofil nere i södra Sverige, han kidnappade en liten flicka... Han bor nu i en liten ort och skulle vara anonym om jag inte varnat för honom. Nu kontaktar folk mig och tackar för att de vet om pedofilerna.

– Det är så parodiskt att jag betraktas som den som gör fel. Det är ju en gåva till pedofiler och våldtäktsmän om jag skulle dömas, då blir ju signalen till andra förövare att man kan anmäla och få pengar och skadestånd.

Om förtalsanmälningarna ändå kommer leda till åtal, hoppas Jonatan att rättegång ska äga rum innan valet i september.

– Jag hoppas så innerligt att detta kommer innan valrörelsen – att rättegång blir före valet. Att det inte ska vara förgäves, så det riktas ljus på hur skevt det är. Och jag hoppas verkligen att lagstiftningen ändras. Att vi om tio år tittar tillbaka och undrar hur det kunde fått vara så här? Jag hoppas i framtiden att det ska vara en självklarhet att kunna hänga ut grova förövare. Att barns trygghet prioriteras framför livsfarliga förövares lättkränkta känslor. Allt annat är absurt.

Vill du stötta Jonatan och Michaelas organisation?

Här är Barnens Vingar.

Fri media. Swish 0733289122

Swebbtv firade tio år i helgen med ett hejdundrande kalas på en trevlig adress mitt i Stockholm, något som Expo misslyckats med att sabotera. Tidigare har event stoppats på grund av att aktivisterna inom kommunistmedier kontaktat restaurang- och lokalägare och skrämt upp dem, så hände till exempel då Swebbtv skulle hålla middag på Solliden men då backade restaurangen pga hot från de politiskt korrekta. Nu missade Expo möjligheten. Haha!👊🏻

Men det var inte det jag skulle skriva om utan att vi i lördags kunde konstatera att många av de fria mediernas profiler har av det svenska rättsväsendet släpats inför domstol för att bestraffas med böter och fällas för diverse gummiparagrafer och åsiktsbrott. Vi börjar bli en ansenlig skara åsiktsförbrytare!

Där och då på scen insåg jag att det faktiskt är en hedersbetygelse och en kvalitetsstämpel att ha blivit dömd för dessa åsiktsbrott när man krigat och stridit för att försöka få Sverige på rätt köl.

Subscribe now

Se här, en lista på många av oss stolta åsiktsförbrytare! Spara för framtida bruk! Och som inspiration!💫

* Jag börjar med mig själv: 2022 blev jag anmäld och åtalad för grovt förtal när jag försökt visselblåsa angående islamisering, en indoktrinering och propaganda gentemot små barn i en svensk skola. Jag dömdes 2024, och fick betala skadestånd och böter till ansvariga läraren som jag hade nämnt vid namn i sociala medier, trots att namnet redan var offentliggjort av andra. men det var viktigt att sätta dit mig som journalist. Vi överklagade till hovrätten men där gick man på tingsrättens linje, helt utan att bry sig om det juridiska. jag fälldes således av politiska skäl.

* Samma med min kollega Lennart Matikainen – också han har blivit fälld för grovt förtal för att han delat en oberoende skribents inlägg.

* Skribenten var ingen mindre än Åsa Westerholm, Sverigevänlig debattör och hon i sin tur dömdes för hets mot folkgrupp 2020. Domen gällde inlägg och kommentarer på sociala medier där hon uttryckte sig kritiskt om muslimer och invandrare på ett sätt som det svenska rättsväsendet inte kunde tolerera.

* Författare och journalist Mats Dagerlind – som var med oss i lördags – har också blivit åtalad och dömd flera gånger för grovt förtal... Han är kanske den som råkat värst ut såsom ansvarig utgivare för Samnytt. Mats har suttit med elektronisk fotboja som den farlige åsiktsförbrytare han är!

* Både jag och Lennart har också båda också blivit anmälda av Näthatsgranskaren och kallade till polisförhör angående misstänkta för hets mot folkgrupp när först jag delade en satirteckning som påtalar jihdisters övergrepp mot Europa, något som Lennart delade... och ett antal andra privatpersoner i Sverige. Av dem har några dömts medan andra friats. Ni som föllt, GRATTIS! Rama in domen som banne mig det finaste sen ni konfirmerades!

* Richard Jomshof har anmälts (dock ej dömts – inte än i alla fall!) för hets mot folkgrupp av samma skäl, spridande av satir som påtalar islamiseringens baksidor.

* Ett annat uppmärksammat exempel är Bertil Malmberg, som var regionpolitiker för SD i Region Sörmland. År 2021 dömdes han för hets mot folkgrupp efter ett uttalande i regionfullmäktige där han hävdade att folk från Sydsudan har lägre IQ än andra folkgrupper. Domstolen ansåg att uttalandet riktade sig mot en folkgrupp på ett sätt som föll under lagstiftningen om hets mot folkgrupp. Påföljden blev villkorlig dom och 40 dagsböter.

Share

* Vi har också ett riktigt skandalöst fall från 2025 där en tidigare kommunpolitiker med koppling till SD i Sjuhäradsområdet dömts för hets mot folkgrupp efter ett Facebook-inlägg där han jämförde dragqueens med pedofiler. Domstolen ansåg att formuleringarna riktade sig mot en skyddad grupp på ett sätt som uppfyllde kriterierna för hets mot folkgrupp, och påföljden blev dagsböter. Lustigt hur män i kvinnokläder plötsligt blivit en folkgrupp i Sverige?

* Sara Nilsson på Dumpen är senast ut i klubben, fälld för grovt förtal då hon och hennes medarbetare hängt ut en pedofil med namn.

* Medborgarrättskämpen Jonatan Alfvén inväntar rättegång då han också krigar mot våldtäktsmän – man får nämligen inte säga sanningen om sexualförbrytare i dagens Sverige, även om det är sant.

* 2018 dömdes journalisten Ingrid Carlqvist i Malmö tingsrätt för hets mot folkgrupp efter ett inlägg på sociala medier där det svenska rättsväsendet tyckte att hon använde en grovt nedsättande formulering om muslimer. Domstolen ansåg att uttalandet uttryckte missaktning mot en religiös grupp och därför föll under lagstiftningen om hets mot folkgrupp. Påföljden blev dagsböter. Även Carlqvists kollega i podden “Ingrid och Maria”, Maria Celander åtalades i ett närliggande sammanhang för uttalanden om muslimer i sociala medier. Hennes fall uppmärksammades också eftersom det handlade om politiska uttalanden i den offentliga debatten och väckte diskussion om gränsen mellan religionskritik och hets mot folkgrupp.

* Sedan kom det mera... Carlqvist och Celander åtalades också 2020 för hets mot folkgrupp efter ett inlägg på sociala medier där de kommenterade ett foto från ett apotek där flera kvinnor bar slöja. Åklagaren menade att formuleringarna uttryckte missaktning mot muslimer som grupp. Malmö tingsrätt friade dock båda, eftersom domstolen ansåg att inlägget utgjorde kritik av religiösa symboler och samhällsutveckling, vilket bedömdes ligga inom ramen för tillåten religions- och samhällskritik och därmed skyddas av yttrandefriheten.

Men ändå! Tänk att tvingas inför domstol för något som vi alla bör få kritisera!

* 2023 dömdes journalisten Joakim Lamotte för sju fall av grovt förtal i Göteborgs tingsrätt. Lamotte dömdes för en serie Facebookinlägg han gjorde om Näthatsgranskaren och Tomas Åberg. Lamotte dömdes att betala 40 000 kronor till Åberg. Rätten bedömde att brotten har ett straffvärde som motsvarade ett kortare fängelsestraff, men att påföljden skulle stanna vid villkorlig dom och dagsböter.

* Fler åkte på Lamottetåget (som i mitt case). Tex författaren Ramona Fransson, som dömdes för förtal efter att ha delat ett av Lamottes inlägg om Åberg och hade dessutom dristat sig till att lägga till egen kommentar! Både tingsrätt och hovrätt gick på den linjen, och Högsta domstolen prövade senare skadeståndsfrågan och slog fast att hon skulle betala 5 000 kronor i skadestånd.

* Ett annat bekant namn som vill sprida ljus är Johan Westerholm, grundare och ansvarig utgivare för Ledarsidorna, som 2023 dömdes i tingsrätten för grovt förtal efter en publicering. Påföljden blev villkorlig dom och 60 dagsböter, och han tvingades dessutom att betala 100 000 kronor i skadestånd till den utpekade personen.

* Ett annat väldigt uppmärksammat fall är Rasmus Paludan, ledare för det danska partiet Stram Kurs och aktiv även i svensk politik, som varit en nagel i ögat på etablissemanget dömts flera gånger för hets mot folkgrupp i Sverige. I november 2024 dömdes Paludan i Malmö tingsrätt för fyra fall av hets mot folkgrupp efter uttalanden under demonstrationer och i videor där han anses ha uttryckt sig nedsättande om muslimer och personer från Mellanöstern. Domstolen ansåg att uttalandena gick långt utöver vad som skyddas av yttrandefriheten och riktade sig mot en skyddad grupp på ett sätt som uppfyllde kriterierna för brottet. Påföljden blev fyra månaders fängelse.

* Gatukonstnären Dan Park är den enda konstnär i Sverige som fått fängelse för sitt konstutövande och hans konst har också förstörts. Han har dömts flera gånger för hets mot folkgrupp, ofta i samband med affischer eller konstverk som satts upp i det offentliga rummet eller ställts ut på gallerier. Ett av de mest uppmärksammade fallen inträffade 2014, då Park ställde ut ett antal verk på ett galleri i Malmö. Bilderna innehöll bland annat montage och texter som domstolen ansåg uttryckte missaktning mot olika etniska grupper. Malmö tingsrätt dömde honom då för hets mot folkgrupp och förtal, och han fick sex månaders fängelse. Domstolen beslutade då att flera av Parks verk skulle beslagtas och förstöras.

Park har också dömts vid flera andra tillfällen för liknande brott kopplade till affischer och bildmontage som ansågs rikta sig mot skyddade grupper eller enskilda personer på ett sätt som uppfyller kriterierna för hets mot folkgrupp eller förtal. Påföljderna har varierat mellan böter och fängelse, beroende på omfattning och innehåll. Park är omstridd och provocerande, men vad är konst och vem bestämmer det? Var går gränsen mellan konstnärlig provokation, satir och det löjeväckande brottet hets mot folkgrupp i Sverige?

* Kom ihåg Lars Vilks som fick leva flera år av sitt liv i påtvingad exil i sitt eget fosterland då vårt samhälle inte kunde skydda honom. Och ja, han hade gjort sig osams med den ideologi som närmast får beskrivas som helig i dagens Sverige.

* Och glöm inte Aron Flam som man försökte klämma åt genom annan typ av law fare: 2020 åtalades Flam för upphovsrättsbrott efter att ha använt en parodisk version av den klassiska propagandabilden “En svensk tiger” på omslaget till sin bok Det här är en svensk tiger. Rättigheterna till originalbilden ägs av Beredskapsmuseet, som ansåg att omslaget utgjorde ett otillåtet intrång i upphovsrätten. Polisen beslagtog då över 2 000 exemplar av boken från ett lager i Bromma. Tack och lov friades Flam.

Ja, hörni, vad säger man? Är det inte en diger lista? I Sverige är grovt förtal annars ett relativt ovanligt brott i domstol. Enligt sammanställningar från rättsväsendet och medier döms ungefär 10–20 personer per år för grovt förtal i Sverige. Det innebär att antalet är mycket litet jämfört med de flesta andra brottstyper. Dock är det väl spännande att av 10-20 personer som döms för grovt förtal verkar en anmärkningsvärt stor andel vara stridbara personer som inte precis utmärkt sig för att vara socialister.

Och! Antalet anmälningar om hets mot folkgrupp ökade kraftigt under 2010-talet. Vad tror ni sambandet kan vara?

Återigen. Jag är idag stolt över min dom. Det visar att jag stått upp. För Sverige. Mot islamiseringen. För barnen. Som ska slippa hjärntvätt i skolan. Mot vidriga propagandister som hellre säljer ut sitt land än erkänner de har gjort fel. Sveriges domstolar ä fulla av politiska aktivister. Men vi fortsätter strida, slåss, vi vägrar hålla tyst trots att det personliga priset blir för högt.

Bara döda fiskar flyter med strömmen. Vi som är rebeller, tänker aldrig knipa käft. 🇸🇪

Fri media.

Swish 0733289122

SVT I NYTT EPISKT FIASKO – KORSFÖRHÖRET AV MOHAMSSON AVSLÖJAR ÄNNU EN GÅNG EN SOCIALISTISK PÅVERKANSOPERATION😱🫣😏

Om du betvivlar public services politiska ställningstagande åt vänster bör du kika på de plågsamma minuterna där Kristoffer Lundström, orakad, nonchalant, kanske smått drucken och höggradigt arrogant korsförhör L:s partiledare Simona Mohamsson i gårdagens Aktuellt.

Det är väldigt sällan jag tittar på dessa propagandistiska nyhetssändningar där public service agerar socialistiskt politiskt parti, men gårdagens klipp cirkulerar nu på sociala medier och får stark kritik. Därför slog jag på SVT Play och har sett hela haveriet inklusive den efterföljande “debatten” där en gråtfärdig Amanda Sokolnicki från DN kastade paj mot Expressens Linda Jerneck.

Du bör titta, du med. Om du missat det. För det är en plågsam och genant uppvisning där Lundström först skäller ut Mohamsson, där han överlägset och drygt ifrågasätter henne, där han agerar översittare, bödel och inkvisitor i en och samma roll. Han låtsas inte ens, han försöker inte dölja sin ilska. Till slut hånskrattar han Mohamsson rakt upp i ansiktet. Jag måste säga att jag är imponerad av Mohamssons tålamod med den oförskämde tölpen. Med en ängels mildhet försöker hon förklara. Men inga argument biter på den osaklige och vänsterblivne Lundström. Hans aggressiva attack är inget annat än ytterligare ett bottennapp i SVT:s socialistiska haveri.

Jag vill med anledning av det vi tvingas betala för via skattsedeln samtidigt påminna om vad Sveriges Radios programdirektör Sofia Wadensjö Karén, skrev så sent som den 12 mars alltså i torsdags, i en text som publicerades i Expressen och där hon förklarar varför man gett “bevakningsbegränsningar” åt sin mångåriga medarbetare, journalisten Mårten Arndtzén efter några inlägg på X (fast egentligen för att han inte hatar Israel).

Wadensjö Karén skriver:

“Inför ett val träder särskilda riktlinjer på samtliga tre public service-bolag i kraft.”

“En annan viktig formulering är att en medarbetare som offentligt redovisat en uppfattning i en politisk fråga inte kan ha arbetsuppgifter som påverkar innehållet i publiceringar som behandlar valet.”

“Riktlinjerna är nogsamt utformade. Vår valbevakning ska vara opartisk och saklig, minsta tvivel om motsatsen är skadlig.”

Läs noga. Minsta tvivel om motsatsen – alltså att public service inte ska vara opartisk och saklig, min anmärkning – ÄR SKADLIG!

Trots dessa “nogsamt utformade riktlinjer” gör man alltså precis motsatsen. Man sätter den kommunistiska Sverigehatande grobianen Lundström till att skälla ut Mohamsson i direktsänt nyhetsinslag i Aktuellts studio. Inför svenska folket vädrar man sin grova partiskhet valåret 2026. Mohamsson blir behandlad som en olydig skolflicka av Lundström. Fattas bara att han skriker HOW DARE YOU medan han örfilar Mohamsson.

Jag citerar Wadensjö Karén igen:

“Riktlinjerna är nogsamt utformade. Vår valbevakning ska vara opartisk och saklig, minsta tvivel om motsatsen är skadlig.”

Så då undrar jag, när omplaceras Lundström? Hans agerande är under all kritik och väcker ramaskri av ilska i stugorna. Mohamsson förtjänar en ursäkt av SVT och Lundström bör omgående omplaceras eller få sparken. Var är frysboxen när vi behöver den som bäst? Hela Aktuellt kan gott läggas ner. Dess politiska agenda är direkt skadlig för Sverige. Om public service ska pyssla med nyhetsrapporteringen borde hela redaktionen entledigas och omstartad med verkligt opartiska medarbetare. Detta Nordkorea-teve är en skam för Sverige.

Fri media.🇸🇪🤗

Du swishar för att reta gallfeber på kommunisterna😉

0733289122

https://www.svtplay.se/video/8rQQN6o/aktuellt/igar-21-00

Imagine being brutally and savagely raped, tortured and beaten for many long hours. The perpetrators are completely merciless, they humiliate you. You believe you’re going to die. The monsters laughs and enjoys it while you cry. The sexual violence is worse than in sadistic horror films. In the end you hope you actually die so the nightmare will end. But you don’t die, and the assaults continue. Hour after hour. In fact, for 17 hours.

Fast forward. You survive. Miraculously, perhaps. The perpetrators are caught. You think, justice will be served. You have hope.

But! What happens is incomprehensible. Because now an even worse nightmare begins. The Swedish justice system’s betrayal of you as a victim. In your worst rape nightmare you could never have imagined that the Swedish Chancellor of Justice Mari Heidenborg would give your torture rapist 840,000 kronor in damages.

Because he was too young? Was detained for too long? While you, the victim, the young woman who barely survived, received a pittance. That’s how much your suffering was worth. During those years the JK handed out millions and millions to criminals. While victims like you got spat in the face. You received a ridiculous low sum of money. An insult.

In the end you can’t take it anymore. The humiliation is too great. JK Mari Heidenborg smiles smugly and contentedly in the media.

When the damages to the monster are questioned, she destroys the documents.

She is protected by powerful friends. By the Hilda and Ruben network. She is even awarded the Order of the Seraphim by the King. The realm’s finest medal. Then she quits as JK. Instead she is rewarded with the prestigious position as President of the Svea Court of Appeal. Heidenborg has it good in life.

While you are forgotten. Alone. You are treated like trash, unimportant. No one cares about your body or your suffering. Have they ever?

In the end you can’t take it anymore. You take your own life.

Finally there is silence. You no longer have to suffer. Your soul floats free from pain and degradation across endless expanses. You don’t have to see how your perpetrator was enriched with almost a million kronor in damages, a fat sum he received because JK Mari Heidenborg thought he was entitled to the money.

Did she need to pay that much? No, she didn’t. Did she follow “practice”? Absolutely not. She could have said no, or given a much lower amount. But Heidenborg chose the maximum amount, almost a million. To a ruthless sex offender who destroyed several women’s lives.

“Petra” is no longer alive.

Petra is dead.

But her torture rapist lives.

Protected by individuals like Heidenborg.

This darkness. Heidenborg sits safely in the Svea Court of Appeal. Criticism is dismissed as hate. Jonatan Alfvén, who exposed this bottomless evil, is to be prosecuted for gross defamation because he wants to protect women from what happened to Petra. Jonatan Alfvén collected 220,000 signatures in 2021 in protest against Heidenborg’s gift to the rapist. Heidenborg didn’t want to meet him. In the end he was able to hand over the bundle but he had to fight for it. Now he is the one being hunted and prosecuted for fighting against the injustice that is happening. Because you are apparently not allowed to speak loudly about the truth regarding Sweden’s judicial failures.

But the facts remain. Heidenborg’s actions are a massive scandal. You could no longer bear to live. Who would have? Knowing how society betrayed you, even though you were subjected to torture, humiliation, pain, terror, an agony that cannot be described in words. But your suffering was worth nothing. The perpetrator, on the other hand, was treated with kid gloves. A Swedish woman was the one who decided to reward your perpetrator with large sums of money. Several years’ salaries. Straight into his account.

Sweden could not handle his crimes. Your heart wept with despair. Would more women be affected? You could no longer live with the double torment. The double betrayal. From a monster, inhuman, a sadist who harmed you. But even worse, the society that should have stood up for you — a high-ranking jurist, the JK herself, a woman, a sister you thought. A woman who is herself a mother with daughters. Instead she turned her back on you and stroked the rapist the right way. Gave him an enormous sum of money.

What the hell is going on in Sweden?

I don’t think I’ve ever been so outraged by a legal case as this one.

That “Petra” is now dead is such an immense tragedy.

While Mari Heidenborg is rewarded with a new fine position as President of the Svea Court of Appeal, I have no words. Heidenborg should be in prison. Everyone should resign. How many betrayals must Swedish girls and women endure? I actually have no words. On top of that, of course, there’s complete silence in the Swedish mainstream media. Even though they all know what guilt Heidenborg bears.

Thanks for reading.

Please spread it so people understand what a sick society Sweden has become. The legal system here is a joke. Legal security is a joke. Where are all the feminists who scream about women’s rights? Here they suddenly keep their mouths shut.

Tänk dig att du blir grovt och brutalt våldtagen, torterad och misshandlad under många långa timmar. Gärningsmännen är totalt hänsynslösa, förnedrar dig, du tror att du ska dö. Monstret skrattar, njuter, medan du gråter. Det sexuella våldet är värre än i sadistiska skräckfilmer. Du hoppas till slut du faktiskt ska dö, så att mardrömmen ska ta slut. Men du dör inte och övergreppen fortsätter. Timme efter timme.

Snabbt spolas händelsen framåt. Du överlever. Mirakulöst kanske. Gärningsmännen åker fast. Du tänker, rättvisa ska skipas. Du hoppas.

Men! Det som sker är obegripligt. För nu börjar en ännu värre mardröm. Det svenska rättsväsendets svek gentemot dig som offer. I din värsta våldtäktsmardröm kunde du inte föreställa dig att den svenska justitiekanslern Mari Heidenborg skulle ge din tortyrvåldtäktsman 840 000 kronor i skadestånd.

Subscribe now

För att han var för ung? Satt häktad för länge? Medan du, offret, den unga kvinnan som knappt överlevde, fick en spottstyver. Så mycket var ditt lidande värt. JK delade under dessa år miljoner och åter miljoner till kriminella. Medan offer som du fick en spottloska i ansiktet. Du fick löjliga 3000 kronor.

Till slut orkar du inte längre. Förnedringen är för stor. JK Mari Heidenborg ler självgott och belåtet i medierna.

När skadestånd till monstret ifrågasätts förstör hon underlagen. Hon flinar framför kameran. Hon skyddas av mäktiga vänner. Av nätverket Hilda och Ruben. Hon tilldelas till och med Serafimerordern av Kungen. Rikets finaste medalj. Sen slutar hon som JK. Blir istället premierad med det prestigefyllda posten president i Svea Hovrätt. Heidenborg har det bra i livet. Hon slänger underlaget och får inga konsekvenser.

Medan du är bortglömd. Ensam. Du behandlas som skräp, oviktig. Din kropp och ditt lidande är det ingen som bryr sig om. Har de nånsin gjort det?

Du orkar till slut inte mer. Du tar ditt liv.

Äntligen är det tyst. Du slipper lida mer. Din själ svävar fri från smärta och förnedring över oändliga vidder. Du slipper se hur din förövare berikades med nästan en miljon i skadestånd på fickan, en fet slant han fick för att JK Mari Heidenborg tyckte han hade rätt till pengarna.

Behövde hon betala så mycket? Nej, det behövde hon inte. Följde hon “praxis”? Absolut inte. Hon hade kunnat säga nej, eller ge mycket lägre belopp. Men Heidenborg valde maxbeloppet, nästan en miljon. Till en hänsynslös sexualförbrytare som förstört flera kvinnors liv.

“Petra” lever inte längre.

Petra är död.

Men hennes tortyrvåldtäktsman lever.

Skyddad av individer som Heidenborg.

Det här mörkret. Heidenborg sitter trygg i Svea Hovrätt. Kritik avfärdas som hat. Jonatan Alfvén som exponerat denna bottenlösa ondska, ska åtalas för grovt förtal för att han vill skydda kvinnor från sådant som Petra råkat ut för. Jonatan Alfvén samlade 2021 in 220.000 underskrifter i protest mot Heidenborgs gåva till våldtäktsmannen. Heidenborg ville inte träffa honom. Till slut kunde han överlämna bunten men han fick kämpa för det. Nu är det han som jagas och åtalas för att han strider mot det orättfärdiga som sker. För sanningen om Sveriges rättshaverier får man nämligen inte tala högt om.

Men fakta kvarstår. Heidenborgs agerande är en jätteskandal. Du orkade inte leva längre. Vem hade gjort det? Att veta hur samhället svek, trots att du blev utsatt för tortyr, förnedring, smärta, skräck, en plåga som inte går att beskriva med ord. Men ditt lidande var inget värt. Förövaren däremot, behandlades med silkesvantar. En svensk kvinna var den som fattade beslutet att belöna din förövare med stora pengar. Flera årslöner. Rätt in på kontot.

Sverige kunde inte hantera hans brott. Ditt hjärta grät av förtvivlan. Skulle fler kvinnor drabbas? Du orkade inte längre leva med dubbla plågor. Dubbla svek. Från ett monster, omänskligt, en sadist som skadade dig. Men än värre, samhället som borde stått upp för dig, en högt uppsat jurist, självaste JK, en kvinna, en medsyster trodde du. En kvinna som själv är mor, som har döttrar. Istället vände hon dig ryggen, strök våldtäktsmannen medhårs. Gav honom en enorm summa pengar.

Vad i helvete är det som pågår i Sverige?

Jag tror aldrig jag har upprörts så mycket av ett rättsfall som detta.

Att nu “Petra” är död, är en sådan oerhörd tragedi.

Att Gunnar Strömmer belönat tidigare JK Mari Heidenborg med en ny fin post som president i Svea Hovrätt, jag finner inte ord. Heidenborg borde sitta i fängelse. Avgå alla. Hur många svek ska svenska flickor och kvinnor tåla? Jag finner faktiskt inte ord. Ovanpå det så är det förstås knäpptyst i svenska mainstreammedier. Fast de alla vet vilken skuld Heidenborg bär.

********

Tack för att du läser.

Sprid snälla så folk fattar vad det är för ett sjukt samhälle vi har. Svea Hovrätt är ett skämt. Juridiken är ett skämt. Rättssäkerheten är ett skämt. Var är alla feminister som skriker om kvinnors rättigheter? Här håller de plötsligt käften.

Fri media.

Swish 0733289122

PS skrev om eländet tidigare.... läs gärna:

https://katerinamagasin.se/mari-heidenborg-bor-inte-fa-komma-undan-med-sitt-groteska-kvinnohatande-beslut/

För två år sedan demonstrerade många av oss medborgare mot den lögnaktiga kolossen där SVT SR sprider sin fulvinklade skamlösa propaganda genom en vänstervridning av nyhetsrapporteringen, som de finansierar genom att tvångsansluta svenska folket till sitt system via skattsedeln, ett system ingen svensk medborgare idag är tillåten att lämna.

Share Katten mot strömmen – Katerina Janouch

Dinosaurien Uddén är ett lysande exempel på hyckleriet i detta statliga medieorgan. På senaste tid har propagandan och snedvridningen nått nya höjder och slår nu i taket gällande särbehandling och hyckleri. Jag återkommer till henne.

Att det är valår märks tydligt då public service nu i ännu högre grad än tidigare agerar som ett eget socialistiskt-islamistiskt politiskt parti. Det går inte längre att bortförklara att public service faktiskt inte kan vara något annat än en renodlad socialistisk-islamistisk påverkansoperation. Man har helt svikit sitt uppdrag om att vara sakliga, neutrala och opartiska. I stället pumpas det ut politisk vänsterislamistisk propaganda till medborgarna – och de som vågar gå emot straffas genom omplacering.

Senaste ut i kylan ur den kvävande åsiktskorridoren i public service är den mångårige Sveriges Radio-journalisten och konstkritikern Mårten Arndtzén. Vem som helst kan bli cancelled, är budskapet – akta dig för att dela sånt som är misshagligt! I ett inlägg på X dristade sig Arndtzén till att kritisera filmbranschen. I ett annat inlägg länkade han till en artikel av Paulina Neuding i Svenska Dagbladet, kors i taket! Det kan inte Sveriges Radio tåla. Piskan ven och raskt stoppades Arndtzén från att leda Kulturnytts dagliga sändningar i P1 och Ekot fram till valet. Åtgärden motiveras med att SR måste värna opartiskhet inför valet.

Opartiskhet? Tillåt mig att gapskratta. Opartiskheten tas enbart upp när det handlar om personer som inte rättar in sig i det socialistiskt-islamistiska ledet. Eller testa att kritisera islamiseringen av Sverige, daltandet med kriminella utlänningar, Ramadanrapporteringen eller uttryck en positiv åsikt om Trump, Israel eller Jimmie Åkesson så ska du få se på däng!

Man måste inte vara Einstein för att koppla public service-anställdas politiska sympatier till hur åt helvete hela denna organisation hamnat. I public service är nämligen vänster- och gröna sympatier betydligt vanligare än i befolkningen i stort. Hos public service-anställda ligger stödet för Miljöpartiet och Vänsterpartiet tillsammans kring 40–45 procent, vilket är flera gånger högre än i väljarkåren. Samtidigt är sympatierna för SD i princip noll. Den här politiska snedfördelningen är särskilt tydlig bland kulturjournalister och journalister inom public service, där sympatierna för Miljöpartiet och Vänsterpartiet är som starkast.

Låt oss bara ta en liten jämförelse hur cheferna på public service resonerar när det är deras socialistiska islamvurmande skyddslingar som råkar ta ställning för något som är “tillåtet”. I närtid har vi behandlingen av Cecilia Uddén som är ett slags helig ko hos Ekot. Spelar ingen roll hur mycket parti hon tar för islamister, kommunister, totalitära regimer eller kvinnoförtryck, hon får fritt fortsätta sprida sin politiska propaganda och belönas med ständigt förnyat förtroende. Senast delade hon starkt partiskt “politiskt” innehåll på Facebook där hon tog tydlig ställning mot Israel i Palestinakonflikten, men för det fick hon bara en snäll liten tillsägelse. Sedan har hon fått fortsätta jobba som vanligt utan minsta reprimand.

Visst får man en känsla av att Uddén till och med betraktas som något av en modig hjältinna på Ekot? Som öppet vågar stå upp mot de “apokalyptiska zionisterna”? Därför kan hon till och med posera på bild med de mest hårdföra salafister utan att någon bryr sig. Undrar om samma mjuka silkesvantar skulle varit på om Uddén gjorde reklam för tex Aktiv klubb?

Vi går raskt vidare. Uddén skrev ihop med kollegan Johan Sommarström under Magda Gads upprop, också ett tydligt ställningstagande. Men den här kommunistiska och pro-islamistiska aktionen ansågs inte “kontroversiell” enligt Ekots chef Klas Wolf Watz. Ridå. Och även andra liknande politiska ställningstaganden till vänster från journalister har sällan lett till att personer stoppats från sina roller i public service-sammanhang när de senare medverkat där.

Det kommer mera. Kommer du ihåg Eric Saade och Eurovision/Mello? Ingen hos public service blev särskilt upprörd när Saade tog ställning för Palestina.

Vi har också Loreen som vädrat politiska åsikter om Israel och Mellanöstern, givetvis till israels nackdel. Sånt anses vara yttrandefrihet och personliga ställningstaganden, trots att hon samtidigt representerat ett SVT-arrangemang.

Sen har vi klimataktivismen. Flera public service-journalister har offentligt engagerat sig i klimatfrågor eller delat aktivistiska budskap i sociala medier.

Det leder inte till omplaceringar eller sändningsstopp.

Subscribe now

Samma när public services socialistiska kulturjournalister deltar i offentliga debatter om identitetspolitik, migration eller nationalism. Deras negativa syn på allt som inte är vänsterpolitik accepteras som en självklarhet. Här finns några profiler som sticker ut. Till exempel SR:s programledare Annika Lantz. Under 2018 gillade hon i sociala medier inlägg där SD beskrevs i starkt negativa ordalag. Då svarade Sveriges Radio att medarbetare har rätt till “privata åsikter” och att det avgörande är hur journalistiken i sändning ser ut. Några disciplinära åtgärder vidtogs inte. Surprise!

Liknande debacle uppstod kring SVT:s journalist Carolina Neurath, som också hon kastade skit på SD i sociala medier. Också då betonade SVT att journalister naturligtvis kan delta i samhällsdebatten, så länge de inte bryter mot kraven på saklighet i sitt journalistiska arbete... som om privata åsikter inte speglades professionellt?

I samband med massinvandringen 2015 såg vi liknande. Flera public service-journalister deltog i upprop, manifestationer och opinionsbildning för en mer “generös” migrationspolitik. Snyftpropaganda som liknar dagens lögnaktiga drev med “bebisutvisningar” syftade till att påverka folk att snällt foga sig i destruktiv samhällsutveckling. Redaktionsledningar svarade återkommande på kritik att journalister också är medborgare och har rätt att engagera sig i samhällsfrågor privat... Eländet fortsatte 2017 med det lika berömda som patetiska #vistårinteut - där naturligtvis även public services journalister och kulturpersonligheter skrev under det här batikhäxanstrukna uppropet för en ännu mer generös migrationspolitik. För personer med koppling till public service som deltog blev det absolut inga negativa konsekvenser.

Ja, listan kan göras lång. Men alla med fler än två hjärnceller ser tydligt hur public service i princip förklarat krig mot allt och alla som inte följer deras socialistiska, islamistvänliga agenda. Lydiga hantlangare är propagandister. Debatter som förs är skeva. Nyhetsrapporteringen stinker och cancel (cancer!)kulturen firar nya triumfer.

Vad göra? Enda rätta är att sparka propagandisterna till chefer och deras skyddade journalistkompisar, riva upp finansieringen av public service och starta om hela klabbet. I synnerhet nyhetsredaktionerna behöver sopas ut likt gammal smuts som alltför länge möglat i hörnen. Detta borde vara Tidöregeringens högsta prioritet.

Fri media. Swish 0733289122

Svenska folket verkar knappt ha ork att ta in en till halvkorrupt skandal. Man är trött och matt och less och vill försvinna in i tacofredag, Mello och vårens ankomst. Men jag får ingen ro i själen när jag tänker på det här och därför skriver jag om det. Återigen, så att det dokumenteras, så vi kan gå tillbaka och påminna oss den dagen det kommer att behövas. Så att alla korten ligger på bordet. För trots att det är övertydligt, allt sker i öppen dager, är det ändå nästan helt tyst om problemet. Nästan som om själva offentligheten gör frågan osynlig.

Share Katten mot strömmen – Katerina Janouch

Jag syftar på den svenska Mediemyndigheten som har enorm makt över svenska medier. Mediemyndigheten (som bildades när Myndigheten för press, radio och tv slogs ihop med Statens medieråd) fördelar statligt mediestöd, utfärdar sändningstillstånd för radio och tv, övervakar innehåll i svenska medier och är dessutom Sveriges länk till EU:s växande regelverk för digitala medier. I klarspråk: samma myndighet hanterar pengar, tillstånd och regler. Ändå blev det ingen större offentlig diskussion när posten gick till en person vars karriär nästan helt utspelat sig i den svenska säkerhets- och försvarsbyråkratin och som dessutom är Socialdemokrat. Något som är helt klart anmärkningsvärt med tanke på att Tidöregeringen ska föreställa “konservativ”. Hur är det ens möjligt att man sysslar med sånt självskadebeteende?

Den socialdemokratiska politruken Jan-Olof Lind är en klassisk toppbyråkrat som kommer direkt från den innersta kretsen av den svenska statsapparaten och har varit statssekreterare åt försvarsminister Peter Hultqvist (S). Han har också varit generaldirektör för Totalförsvarets forskningsinstitut och haft ledande roller inom Försvarets materielverk.

Han var generaldirektör på FOI när man ansåg att det var bra att pengar smugglades ut till Somalia via det så kallade hawala-systemet för att det fungerade som bistånd till skyddsvärda grupper. Att pengarna kom från bidragsbedrägerier, narkotikaförsäljning eller annan kriminell verksamhet ansågs inte problematiskt

Det betyder att den som i dag leder myndigheten som reglerar Sveriges medier varken är journalist, publicist eller särskilt insatt i frågor som rör press- och yttrandefrihet. Han är inte heller politiskt neutral. Tvärtom är en han en aktör i informationskriget. Och nu är det han som sitter på pengarna. Och även på makten att avgöra vilka medier som ska stöttas av staten och vilka som ska pekas ut som rent av farliga. Börjar du anar vart det här lutar? Nämligen åt att strypa fria medier. Att genom det misstänkliggöra oberoende röster. Samtidigt som de stora mainstreammedierna får allt mer pengar, makt och ohotad ställning som förmedlare av information till medborgarna.

Under Linds tid som chef för FOI publicerades en rad analyser om informationspåverkan, demokratins sårbarhet och informationsmiljöer i väst. Bland annat publicerades haveriet “Rutten demokrati” en rapport där bland annat jag pekades ut som en suspekt aktör bland fria medier. Utan att namnges, förstås. Men ändå. Staten satte sin stämpel på en oberoende journalist som något “demokratihotande”. Fria medier anklagades för att vara hot mot rikets säkerhet.

Att en person med den här bakgrunden nu fått ansvar för statens centrala mediereglering borde oroa varje människa som förstår vad pressfrihet betyder. Som generaldirektör är Lind bara en del av strukturen. Det verkligt intressanta är mediestödsnämnden – organet som avgör vilka medier som får statliga pengar.

Den utses av regeringen och består bland annat av:

· Anita Linder, tidigare kammarrättslagman (ordförande)

· Carl Heath, forskare

· Bengt Johansson, professor i journalistik

· Mart Ots, docent i företagsekonomi

· Yvonne Pernodd, europachef

· Ola Sigvardsson, tidigare medieombudsman

· Anna Körnung, journalist och tidigare chefredaktör

Det är alltså denna lilla krets, utsedd av regeringen, som beslutar vilka nyhetsmedier som ska få statliga miljoner.

Besluten går i praktiken inte att överklaga och sker inte heller demokratiskt, det vill säga att vi ska få ha något att säga till om. Det betyder att staten har en enorm makt i ett system där den finansierar medier, där den bestämmer vilka som får stöd och samtidigt reglerar sändningstillstånd.

Att allt det här sker bakom vår rygg borde också leda till ifrågasättande. Förändringarna sker i det fördolda. Under senare år har till exempel regelverket kring sändningstillstånd och mediestöd förändrats. Presstödet har ersatts av ett nytt mediestöd. Systemet har blivit mer behovsprövat. Myndighetens roll har stärkts. Det har inte skett genom dramatiska beslut som väckt stora rubriker utan genom administrativa reformer, EU-anpassningar och myndighetsbeslut. Och vi medborgare ska bara gilla läget när de här avgörande besluten fattas över våra huvuden.

Swebbtv där jag medverkar, och som tidigare fått presstöd, har efter Jan-Olof Linds inträde nekats presstöd, med hänvisning att det inte är en nyhetskanal.

Och Lind har i skymundan förändrat villkoren för sändningstillstånd – där NRJ nu förlorat detta och det istället gått till Aftonbladet. Som i sin tur tagit in en sakkunning från public service för att styra upp Aftonbladets Radio. Geggigt? Ja, så in i vassen!

Sverige har länge haft en mediepolitik där staten spelar en stor roll. Vi kan kalla den för “den svenska modellen”. Du tror vi lever i en demokrati? Nej du lilla vän. det är en illusion. Demokratur är vad det är. Där du får betala den propaganda som hjärntvättar dig till att svälja sånt som de stora mäktiga medieplattformarna torgför.

Public service finansieras via staten. Presstödet skapades av staten. Radio och tv-tillstånd regleras av staten.

Och så – bingo! Det är ett system som växte fram under decennier av socialdemokratiskt styre. Socialdemokraterna visste nämligen mycket väl att de måste kontrollera medierna och informationen. Så även om Sverige idag styrs av en icke- socialdemokratisk regering är strukturen i medielandskapet fortsatt ocialistisk. Grundmodellen är tydlig: Medielandskapet organiseras och styrs av staten. Jag skulle vilja kalla den för “djup”. Och nu är Jan-Olof Lind dess hitman.

När samma stat utser dem som delar ut pengarna till medierna och samtidigt placerar en karriärbyråkrat från försvarsapparaten i toppen av myndigheten borde fler protestera mot ett korrupt system där staten samtidigt

· finansierar journalistik

· avgör vilka medier som får pengar

· bestämmer vilka som får sändningstillstånd

· och gradvis stärker sitt inflytande över informationsmiljön

I ett land som gärna framhåller sin pressfrihet borde just den diskussionen vara självklar.

Men i Sverige råder störssta möjliga tystnad. Medan toppbyråkrater sitter och styr och ger fördelar till feta mediehus som Schibstedt, Bonniers och public service samtidigt som de försvårar för mindre aktörer och pekar ut individer som demokratihotande.

Det gör att vi fria, oberoende, uppstickande journalister och medier behövs mer än någonsin. Vi gör ofta det jobb som stora medier struntar i, eller inte vill ta i då det är obekvämt. Ni som inte nöjer er med mainstreammediernas plattform: tack för att ni finns och bryr er.

Fri media

Swish 0733289122