Därför är dödsmisshandeln av Christian Zedig politisk

Det är inte bara ett övergrepp mot en enskild individ. Det som skett är ett övergrepp mot ett helt land. Våld mot huvudet är en del av de extremistideologier som vill utplåna väst.

Som vanligt är debatten superskev i duktiga Landet Lagom Sverige där inget är lagom utan tvärt emot väldigt extremt. En ung polis, småbarnspappa, blott 32 år gammal sparkas brutalt ihjäl när han försöker förhindra ett bråk och en grupp män ger sig därefter på hans liggande kropp och riktar brutalt våld mot hans huvud. Var har vi sett det tidigare? 17-årige Louis i Narbonne helt nyligen, ihjälsparkad med våld mot huvudet... Vi har tidigare sett polismannen Ted Eriksson som 2017 fick en kniv i nacken på Medborgarplatsen. Så har också skett i Tyskland. En oskyldig man på Irland höll på att få huvudet avskuret mitt på öppen gata nyligen.

Våld mot huvudet är politiskt.

Våld mot huvudet på en människa som ligger ner, har en dödlig avsikt.

En grupp fega monster som tillsammans misshandlar en ensam, avsvimmad hjälplös individ, är politiskt.

Det är inte bara ett övergrepp mot en enskild individ. Det är ett övergrepp mot ett helt land. Vi är alla Christian Zedig.

Men vi måste inte bara slåss mot de förövare som i hundratusentals, miljontals, ansvarslöst släppts in i Sverige och övriga västvärlden. Vi utkämpar dubbelt, trippelt slag Politiskt! Mot de politiker som genom sitt förakt mot det egna folket beslutat om att det är så här våra länder hädanefter ska se ut. Mot de medier och opinionsbildare, ofta statligt sanktionerade – som public service! – som stöttar dessa galna beslut. Och i sista hand naturligtvis mot alla de kriminella, klanmedlemmar, förövare, mördare, våldtäktsmän, religiösa fanatiker, ekonomiska bedragare och politiska dårar som fritt får härja i våra tidigare trygga samhällen.

Mannen som fastnat på bild, han som misstänks ha utdelat det fatala slaget mot Christian Zedig, är en grovt kriminell utlänning som tidigare dömts för såväl mordförsök, våldtäkt som misshandel. Åtalad för våldtäkt 2013. Satt 7 år för mordförsök, 2017. Åtalad för misshandel i april 2026. Ändå har han fått vara kvar i Europa och utgöra en fara för allmänheten. Att han fritt fått röra sig på Köpenhamns gator är i allra högsta grad politiskt. Ja, hans hudfärg är politisk, hans ursprung likaså. Därför att om han sett annorlunda ut, om han var infödd svensk med vit hud, skulle hela den här tragedin beskrivits annorlunda i medierna. Likaså om situationen var den omvända. Om Christian Zedig var svart, kanske afrikan, och anfölls av en grupp vita män då han försökte förhindra ett bråk... Då hade narrativet blivit förfärligt politiskt och varenda mainstreamjournalist gått upp i stabsläge. Sverige hade haft landssorg och Aftonbladet hade knappast skrivit lögnaktigt att någon “avlidit” på sin semester. Inte heller hade gärningsmannens etnicitet mörkats.

Kära ni. Det ÄR politik, det som utspelar sig framför våra ögon. Konsekvenserna av en förfärlig politik där Sveriges skötsamma medborgare inte längre är trygga. Det skulle passa förövarna utmärkt om vi vände bort blicken, om vi blev obekväma, om vi mumlade tyst, om vi inte tog tillfället i akt att bli förbannade, protestera, ifrågasätta! För det är det de är livrädda för och därför försöker ge oss skuldkänslor. Kallar oss rasister. Försöker till varje pris få oss att se situationen som något den absolut inte är. Personligen vägrar jag det. Jag tänker inte acceptera att ännu ett oskyldigt liv gått till spillo. Att våra politiker och medier fortsätter försvara konsekvenserna av det de har gjort mot oss. Mot vårt land. Mot Europa.

Naturligtvis finns en oöverskådlig privat dimension när en sådan här tragedi inträffar. Christian Zedig. Mikael i Skärholmen. Andreas Danman, polis i Göteborg. Hugo Mosshagen, bara 20 år, som sköts ihjäl i Örebro i slutet av mars... Unga män som lämnar barn, kärestor, familjer efter sig. Också mammor, flickor, unga och gamla. Pojkar och pensionärer. Ingen går säker. Det Meningslösa våldet utförs så ofta av individer som borde varit avskilda från samhället. Men som istället tillåts gå fria bland oss. En del av dem skriker ut sitt hat mot vårt land på sociala medier. De är återfallsförbrytare. Kriminella med våldskapital som utgör ett existentiellt hot mot oss alla. Och politikerna är inte kapabla att vidta de åtgärder som behövs. Javisst, det går långsamt åt rätt håll i Sverige. Men vad spelar det för roll för till exempel de gamla som våldtas och förnedringsmisshandlas på sina äldreboenden då förövarna tillåts härja fritt, i skydd av nya identiteter eller bara för att kommunernas feghet stoppar dem från att verkligen ta reda på vem de anställer?

Politiska dåd mot enskilda individer har alltid en privat sida. Precis som också krig har det. Det individuella lidandet betyder dock inte att det är isolerat. Tvärtom. Det sker i en kontext. Och samhället är faktiskt också en familj, en utvidgad sådan, även om vänsterliberala proffstyckade försöker att få oss att tro annorlunda. Men det förhåller sig som så, oavsett vad pk-gänget basunerar ut, att våld mot en av våra medborgare påverkar oss alla, på så många olika sätt. Framför allt blir dödsmisshandeln av Christian ytterligare ett slag, en symbolik, en påminnelse om hur våra länder havererat och hur många individer som aldrig borde ha släppts in, som ändå är här och skapar ett helvete för så många. Nej, dessa är inte skötsamma, nej de vill inte anpassa sig, nej, de respekterar inte landet de kommit till, nej, de tillför inget, de bidrar inte, det enda de kan är att ljuga, bedra, terrorisera, försämra livet för oss alla. Tror fan det är politiskt att vi ska behöva tåla dessa parasiter, dessa erbarmliga drägg! Kulturkrockarna är nu så många, mellan våldsbejakande ideologier och ett tillitsfullt, fredligt land där människor är toleranta intill självutplåningens gräns.

Jag har pratat med många poliser som är bedrövade över utvecklingen. Ingen polis med sunt förnuft i behåll förnekar att Sverige spårat ur på grund av massinvandringen, på grund av framför allt män vars syn på kvinnor, bögar, andra religioner, demokrati osv är diametralt olik vår och som aldrig kommer att gå att förena. Polischefer har sagt upp sig. Liksom enskilda poliser. Peter Springare fick sparken när han påtalade vad han såg, redan 2017. Ändå fortsätter man hyssja offentligt. Vi har ett Vänsterparti som skriker att de hatar alla poliser medan de har fullt med terrorvurmare i sina led. Vi har en polischef som är landets högst betalda myndighetsperson med 200.000 i månaden, som istället för att agera står och gråter i teve. Det är fan ovärdigt. Tro fan att allt detta är politiskt! Och att det hänger ihop.

Jag tror att offer för samhällskatastrofen själva knappast önskar att deras tragiska öden ska sopas under mattan. Tvärtom. Låt dessa tragiska händelser tända gnistor av folkligt uppror. När är det nog? Hur många fler ska behöva dö för att politikerna och deras grindvakter i medierna bejakar att monster får gå lösa bland oss? När George Floyd hade dött gick halva världens pk-tomtar ut och knäböjde. En svart kriminells död var minsann något politiskt. Men när en vit polisman sparkas ihjäl, då ska vi bara vara tysta och skydda förövarna. Men jag har ett budskap till er som tycker att det är så här det borde vara och att vi bara stillatigande ska se på: Det kommer aldrig att hända.

Fri media. Jag skriver för att du ska få mod att säga vad du tycker.

Swish 0733289122