Den svenska groomingskandalen: Rasistskräck och feghet gör att staten offrar gamla kvinnor på multikulturalismens altare

Om helvetet finns är det ett svenskt äldreboende där den utländska våldtäktsmannen är förklädd till vårdare, medan du är försvarslös, sjuk och i livets slutskede...

För mig som har en 86-årig mamma på ett vårdboende, är varje nyhet om övergrepp mot gamla värnlösa människor som en knivstöt i hjärtat. Tack och lov bor min mamma på ett fint ställe med snälla vårdgivare, men alla har inte samma tur. Jag kan bara föreställa mig vad andra anhöriga måste gå igenom! Står knappt ut med att läsa om monster som förgriper sig på värnlösa, gamla, sjuka, kanske i deras livs sista dagar. Kan du tänka dig att ha levt ett helt liv för att som äldst och mest skör bli förnedrad och våldtagen av ett as som tycker det är roligt, kanske filmar han också och hånar dig medan du bara önskar att döden äntligen infann sig. Kan du tänka dig att det är din gamla mamma. Tanken är så vidrig att den är svår att tänka hela vägen.

Och det värsta är att ansvariga myndigheter helst av allt vill sopa sådant här under mattan. Istället gapar man om att Sveriges välfärd går under utan massinvandring. I Sverige sitter det småpåvar och byråkrater och bestämmer men när skiten träffar fläkten är det ingens fel. istället skriker man om alarmism och anklagar budbärarna. Men var finns alla människors lika värde när man betraktar gamla kvinnor som inte värda bättre än att de är utlämnade åt hänsynslösa sexuella förövare?

Sedan 2021 har närmare 400 våldtäkter mot kvinnor över 60 år anmälts till svensk polis. Bara den siffran borde ha utlöst nationella krisåtgärder. I stället har den normaliserats som bakgrundsbrus i ett system som redan har havererat. Yrkesverksamma inom äldreomsorgen erkänner öppet att mörkertalet är betydande, i vissa fall enormt, till följd av underrapportering, kognitiv svikt, rädsla och institutionell tystnad. Mönstret blir tydligt när fallen granskas. De är sammanlänkade konsekvenser av samma struktur.

Att detta tillåts pågå är en av de största skandalerna i Sveriges vårdsystem. Kommuner gömmer sig bakom rutiner. Vårdgivare hänvisar till personalbrist. Staten åberopar kommunalt självstyre. Utfallet är alltid detsamma: gamla, hjälplösa kvinnor kränks, bestjäls och förnedras medan systemet förblir intakt, även när det absorberar ett massivt inflöde av utländska män som är helt olämpliga för intimt omsorgsarbete.

Det som gör dessa övergrepp särskilt upprörande är att det här sker i själva hjärtat av välfärdsstaten: i kvinnors egna hem, på särskilda boenden, i badrum, duschar och på toaletter. De sker när kvinnorna är sköra, kognitivt nedsatta, rullstolsburna, svårt sjuka eller i livets slutskede och därmed helt beroende av personal för att överleva. Flykt är omöjlig. Rösterna är svaga eller saknas helt. De har knappt rätt att kräva en annan vårdgivare. jag vet, för jag har själv försökt få kvinnliga vårdgivare till mamma. Men nej. Män från utomeuropeiska länder var det som fanns att tillgå, och så blev det. Trots att mamma klagade. Trots att hon, en kvinna som levt i ett 60-årigt äktenskap, inte kände sig bekväm med att bli intimtvättad av unga män som många gånger inte ens kunde kommunicera med henne.

Ett integrationsverktyg. På de gamlas bekostnad. Otaliga är de fall och säkert finns en gråzon med felmedicineringar, otrevligt bemötande, oro, rädsla. Otrygghet. Hur ska en gammal människa förstå någon som kommer från en helt annan kultur och som inte ens kan svenska?

Föreställ dig själv de sista månaderna av ditt liv – våldtagen och misshandlad, utan möjlighet att fly, utan att bli hörd, utan att någon kommer till undsättning. Om helvetet finns är det inte en abstrakt plats. Det är ett äldreboende där våldtäktsmän är förklädda till vårdare, skyddade av uniformer och rutiner, medan du är funktionsnedsatt, försvarslös och bortglömd. Och blir utsatt, medan de ansvariga försöker mörka att så har skett.

I Uppsala 2023 slog en äldre kvinna, Elsa, 84 år, upprepade gånger larm till kommunen om att en manlig hemtjänstarbetare blottade sig och uppträdde sexuellt i hennes hem. Ingen avgörande åtgärd vidtogs. Han togs inte bort. Månader senare anmälde Elsa att samme man våldtagit henne. När ärendet till slut nådde utredare lades det ned på grund av bristande bevisning – en situation direkt kopplad till myndigheternas underlåtenhet att agera när varningarna först kom.

Detta fall gällde en misstänkt gärningsman. Nästa Uppsalafall gällde en annan individ – men med exakt samma institutionella struktur.

Under 2023–2024 våldtog och sexuellt ofredade en annan hemtjänstarbetare i Uppsala, i 20-årsåldern, minst fyra äldre kvinnor i åldrarna 77 till 88 år i deras egna hem. Han missbrukade sin förtroendeställning och filmade delar av övergreppen. Han dömdes till slut till åtta års fängelse, men först efter att ha tillåtits fortsätta arbeta tillräckligt länge för att skapa flera offer. Tillsynen brast upprepade gånger och på alla nivåer.

Det institutionella sammanbrottet var så allvarligt att granskande journalistik 2024 avslöjade flera offer inom samma kommunala system, vilket ledde till att hela äldrenämnden i Uppsala avgick. Detta var inte ett sammanbrott orsakat av en enskild person, utan av ett system som gav tillträde, ignorerade varningar och skyddade sig självt före de mest utsatta kvinnorna.

I oktober 2025, i Stockholm/Södertörn, våldtogs en 100-årig kvinna i sitt eget hem av en hemtjänstarbetare med irakiskt medborgarskap i 30-årsåldern under ett vårdbesök. Mannen dömdes till fyra års fängelse, brottet bedömdes inte som grovt och utvisning avslogs, trots åklagarens yrkande. Samme man friades i ett annat våldtäktsmål gällande en 94-årig kvinna på grund av bevisproblem. En fällande dom. En friande. Två äldre kvinnor. Begränsade konsekvenser.

I Värmland 2025 dömdes en man i 40-årsåldern för grov våldtäkt på ett särskilt boende till sex års fängelse, ett undantag som snarare understryker hur ovanliga proportionerliga straff är när offren är äldre.

Och så, i Vännäs i Västerbotten i december 2025, havererade systemet ännu en gång. En kvinna på ett äldreboende utsattes för två separata sexualbrott av personal inom loppet av fyra dagar. Den 23 december rakades hennes underliv mot hennes vilja. Den 27 december våldtogs hon på boendets toalett. De misstänkta togs ur tjänst men fortsatte att uppbära full lön under utredningen. Kvinnan uppgav att hon inte längre kände sig trygg. Verksamheten fortsatte som vanligt.

Olika städer. Olika år. Olika förövare. Om och om igen samma struktur: oövervakad tillgång, ignorerade varningar, fördröjd anmälan, intern hantering, förlorad bevisning, oskyddade offer, förövare som skyddas av rutiner och av chefer som tonar ned anklagelser, begraver skandaler och låter personer under trovärdiga misstankar fortsätta arbeta med äldre kvinnor.

Tillsynsmyndigheter har bekräftat det som dessa fall visar: sexuella övergrepp förekommer både i hemtjänst och på särskilda boenden, ibland begångna av personal, och misstänkta brott hanteras ofta som administrativa avvikelser snarare än som kriminalitet. Språket mjukas upp. Ansvaret späds ut. Brådskan försvinner. Man tycker det här är pinsamt och man är rädd att bli kallad rasist när förövaren är utlänning.

När bakgrundsdata faktiskt analyseras framträder ytterligare ett obekvämt mönster – det kanske mest upprörande – som myndigheter ogärna erkänner offentligt: en tydlig överrepresentation av utrikes födda gärningsmän i dokumenterade fall, ofta från kulturer med fundamentalt annorlunda syn på kvinnor, sexualitet, kroppslig autonomi och samtycke. Detta är inte spekulation. Det är dokumenterat. Att undvika frågan skyddar inte utsatta kvinnor. Det exponerar dem.

Samtidigt har svensk äldreomsorg allt mer formats av integrationspolitik, arbetskraftsbrist och ideologisk förnekelse. Låga inträdeskrav, bristfälliga bakgrundskontroller, svaga språkkunskaper och kända risker har accepterats år efter år. Kommuner anställer. Entreprenörer levererar. Staten sätter ramarna men vänder bort blicken.

Om barn utsattes för övergrepp i denna omfattning inom offentligt finansierade verksamheter skulle landet stanna. Krislagstiftning skulle följa. Ministrar skulle få sparken eller tvingas avgå (förhoppningsvis). Men när en gammal kvinna kvinnor våldtas möts det av tystnad, relativisering och byråkratiska formuleringar. Som om hennes liv inte längre vägde lika tungt som de yngres.

Det är vidrigt, oförlåtligt och ett nationellt svek. Brotten är dokumenterade. Mönstret är fastställt. Ansvaret är tydligt. Och ändå skyddar systemet sig självt medan våra allra sköraste gamla kvinnor betalar priset.

---

FORMELLA KRAV – DETTA MÅSTE SKE NU

Denna skandal kräver omedelbara, nationella åtgärder. Inte fler granskningar, riktlinjer eller symbolhandlingar. Jag anser att de här åtgärderna måste till.

1. Nationell kriskommission
En statligt tillsatt, oberoende kriskommission med fullt mandat att utreda sexuella övergrepp inom äldreomsorgen i hela landet, inklusive kommunala misslyckanden, ignorerade varningar, uteblivna polisanmälningar och chefers ansvar. Detta är en nationell kris, inte ett lokalt problem.

2. Lagstadgad anmälningsplikt
Omedelbar lagändring som gör polisanmälan obligatorisk vid misstanke om sexualbrott eller grovt våld inom äldreomsorgen. Inget utrymme för eget skön. Ingen intern hantering. Underlåtenhet att anmäla ska få rättsliga konsekvenser.

3. Obligatoriska och återkommande registerkontroller
Lagstadgade, återkommande belastningskontroller för all personal inom äldreomsorgen, även redan anställda. Omedelbar avstängning utan lön vid trovärdiga misstankar i väntan på utredning.

4. Nationella krav på språk och kompetens
Lagfästa krav på språkkunskaper och yrkeskompetens för alla som ges intim tillgång till äldre. Bristande kommunikation är en säkerhetsrisk – inte en mångfaldsfråga.

5. Statligt ansvar och sanktioner
Staten måste ta ett direkt ansvar för tillsyn och verkställighet. Kommunalt självstyre får inte användas som skydd mot ansvar. Upprepade misslyckanden ska leda till sanktioner, avsättning av ledning och indragna tillstånd.

Denna artikel finns också på engelska, för att nå ut internationellt.

Du hittar den här:

**********

Tack för allt stöd! Vill du glädja mig bli gärna följare/prenumerant, gratis eller betalande, på min Substack. Sprid länkar, sprid budskap, arbeta i det lilla du med för att påverka och väcka liv i dem som ännu sover. Tillsammans gör vi skillnad. Tvivla aldrig på det!

Fri opinionsbildning. Fri media.

Swish 0733289122