Frankrike brinner men mainstreammedier förvanskar sanningen

Vänstern ihop med urspårad mångkultur skapar kaos i Macrons Frankrike. Sverige har egen erfarenhet av detta – ändå förmår man inte erkänna massinvandring som orsak.

Vad är det som händer i Frankrike, är frågan jag får nu och folk är med rätta förvirrade. För om man följer public service och sen tittar på ett ocensurerat flöde på sociala medier, träder helt olika verklighetsbeskrivningar fram.

Medan X exploderar av vittnesmål om brinnande skolor, bilar, plundrade butiker och misshandlade poliser, är svenska mainstreammedier betydligt mer återhållsamma i sin rapportering. Ordet mångkultur nämns överhuvudtaget inte. Inte heller massinvandring av hundratusentals individer vars värderingar krockar stort med de traditionellt europeiska.

Här lite fakta: Paris polischef Patrice Faure skrev i lördags att elevprotesterna är utom kontroll. Inrikesminister Laurent Nuñez räknade 1 747 gripna bara på fredagen. Polisen talar om omkring 5 000 gripna sedan måndagen, över 600 skadade poliser, lärare som attackerats, en lärare i La Ciotat som sprutats ner med bensin, bränder, fyrverkerier mot kravallpolis och skolor som stängts i hundratal. Justitieminister Gérald Darmanin säger att det gått från elevdemonstration till ordningsstörning. Inrikesdepartementet kallar det numera urbant våld.

Jodå. Mainstreammedierna rapporterar lite stelt om bränderna, gripandena och de skadade poliserna. Däremot uteblir en korrekt analys.

Public service och de stora morgontidningarna med DN i spetsen kan nämna oron i Frankrike, men bilden de ger är den gamla vanliga, det är synd om ungdomar som diskrimineras och självklart blir de då arga och kastar lite sten.

SVT skriver ”Stora skolprotester” och ”Över tusen elever gripna i våldsamma protester”, och vänder såklart perspektivet till att det är synd om de våldsamma: ”Läraren om skolprotesterna: ’På deras sida’. Bränder och en 15-åring sprutar eld finns med, men tyngden ligger på facket och polisbrutalitet.

SvD har ”Frankrike i kaos – eleverna kräver svar”, med råttor i gymnasierna som bild, och orsaken i lärarbrist och slitna lokaler i Créteil.

DN:s Erik de la Reguera ställer sig tydligast på upploppsmakarnas sida: att frustrationen är legitim.

Nästan som nåt slags modern, nästan gullig studentprotest alltså, helt utan att nämna den stora elefanten i rummet: Att det är ännu en urladdning i samma förorter som brann 2005 och 2023, med samma mönster av stenkastning, plundring och angrepp på det offentliga. I stället blir det skolbudget, Macron och en varning för “högerpopulism”.

Mångkulturen nämns inte, för mångkultur får i den svenska offentligheten bara beskrivas som berikande eller i värsta fall något som misslyckats på grund av Marine Le Pen eller i Sverige av SD och svenskar som vill ha kvar sitt svenska land.

Att stora invandrargrupper aldrig blivit en del av majoritetssamhället, att heder, klan och politisk islam organiserar delar av vardagen, och att våldet har en geografi som sammanfaller med invandringen från vissa utomeuropeiska regioner, behandlas som ett påstående man blir sämre människa av att uttala. Därför får tittaren i bästa fall se brinnande bilar och byggnader men inget facit. Tvärtom skyller man gärna på “samhället” och klassklyftorna som får skolor att fatta eld.

Samma tystnadskultur som när skiten träffar fläkten härhemma. Massinvandringens aggressioner skylls på socioekonomi, trångboddhet och provokationer. Aldrig ett resultat av en politik som importerar hela parallellsamhällen och sedan förbjuder all kritik mot denna destruktiva samhällsförstörande politik enligt Åsiktskorridorens budord. Det är därför som svenska mainstreammedier väljer bort allt som skulle tvinga dem att ifrågasätta det mångkulturella experimentet.

Se bara nu, hur de förhåller sig till avslöjandena om misstänkt och inrapporterat valfusk! Genast höjs röster om organiserad prorysk kampanj. Och såklart rasism. Man försöker sopa under mattan, förminska, tysta och hoppas att människor ska svälja dessa förklaringsmodeller.

Tillbaka till de franska kravallerna: Ingen av Frankrikes vänsterliberala politiker svarar på den fråga Europa duckat i tjugo år: varför samma grupper återkommer varje gång landet sätts i brand. Det heter Frankrike idag, resten av Europa imorgon.

Men Sverige har redan facit flera gånger om:

* Husby 2013. Bilar i brand efter ett polisingripande, och en utredning som sedan dess mest använts som påminnelse om att ingenting gjordes.

* Rosengård, i omgångar: samma maskerade mobb, samma hyssjande för att inte “ställa grupp mot grupp” och tystnad om vad för slags ghetto Rosengård blivit, dit polisen knappt vågar sig.

* Koranupploppen 2022, särskilt Navestad i Norrköping. Rasmus Paludan hade tillstånd att bränna koraner. Tillståndet drogs in och han dök inte upp. Ändå möttes polisen av sten, smällare och brinnande bilar. Tingsrätten liknade Navestad vid en krigszon. Omkring 300 poliser skadades. Över 300 personer har dömts, de flesta för grovt sabotage mot blåljusverksamhet. I Norrköping dömdes män till fem och ett halvt och sex års fängelse. En av de åtalade är palestinsk medborgare. Åklagaren vill utvisa honom på livstid.

Kom inte med snacket om fattigdom. Efter andra världskriget låg stora delar av Europa i spillror men inte blev efterkrigstidens barn stenkastande hulliganer för att de sörjde bombningen av Dresden. Socioekonomiska faktorer gräver inte fram gatsten. Däremot unga bokstavstroende som anser att svensk lag inte gäller när en provokatör förolämpar islam, och som tar ut det på polisen också när provokatören uteblev. Samma reflex syns när propalestinska folksamlingar stänger gator och tvingar kollektivtrafik att läggas om. Att trafik och busslinjer måste vika sig är ett dominansbeteende. Liksom att gapa och skrika, hota, ta plats, störa och skapa otrygghet.

Vi sitter på en tidsinställd bomb, gott folk. Håll inte för öronen när allt röststarkare muslimer varnar Sverige med att de snart är miljoner och att de då inte tänker tolerera att inte få respekt.

I Frankrike beskriver underrättelsetjänsten kravallerna som en manöver av yttervänstern inför valet 2027. Också den vänsterextrema ungdomsorganisationen RED Jeunes, ett islamofobikritiskt förortsnätverk misstänks ha ett finger med i spelet i protesterna. Dess talesman Yassine Benyettou säger att staten gjort våld nödvändigt... Exakt som den svenska vänstern, som också omhuldar våldsamma grupper och tillsammans med dem driver på samhällsomstörtning.

Därför vore det en katastrof för Sverige om dessa terrorvurmare ges mer politiskt utrymme och får något att säga till om i en kommande regering. Hela deras samhällssyn är skev och skapar det kaos vi fått det tvivelaktiga nöjet att bevittna. Våld i utsatta områden förklaras med nedskärningar, polisen eller provokationen. Islamism nämns när den inte längre går att undvika, och då som något som drabbar muslimer, aldrig som något även resten av Sverige får lida av.

Kaos, bränder, upplopp och kravaller följer i massinvandringens spår. Andra och tredje generations invandrare från utomeuropeiska länder, som radikaliseras, som vänder sig från det som Europa bygger på. Respekt, tillit, lag och ordning. Om sju månader är det presidentval i Frankrike och opinionssiffrorna talar för allt starkare stöd till Marine Le Pen, något som i Sverige beskrivs som högerextrema vindar, helt utan att en analys av Macrons kaos läggs in i ekvationen.

Sverige är inte ett undantag som väntar på sin tur. Sverige är mitt uppe i processen och en rödgrön regering kommer få den destruktiva samhällsutvecklingen att tillta.

Min röst är fri och jag jobbar för Sveriges bästa.

Swish 0733289122