Le Pens segertåg visar svenska mainstreamjournalisters totala genomklappning

I och med att Marine Le Pens Front National går mot storseger i det franska nyvalet, stiger paniken till sällan skådade nivåer hos den svenska journalistkåren.

Jag behöver uppmärksamma den svenska journalistkårens rent sorgliga insats när det kommer till rapporteringen om Le Pens succéval och förhoppningsvis egna majoritet. Ända sedan Macron utlyste nyval i Frankrike som ett svar på hans katastrofala siffror i EU-valet i juni, har hela det svenska medieatablissementet reagerat med en rad märkliga känslor som tyder på total brist på såväl verklighetsförankring som respekt för demokrati, yttrandefrihet samt faktiskt demokrati. Man har gapat och skrikit om "hot mot demokratin" så fort någon uppvisat kritiska åsikter mot socialism eller islam, men när man själv beter sig rent elitistiskt och föraktfullt mot de människor som har rösträtt så förväntar man sig att detta bara ska passera utan att någon reagerar.

När det blev klart att Marine Le Pens Front National går mot storseger i det franska nyvalet har paniken stigit till aldrig skådade nivåer hos den svenska journalistkåren. Inte ens Trumps seger i presidentvalet 2018 kom i närheten av det vi ser utspela sig på etablissemangets medieplattformar. Reflexmässigt kallas Le Pens parti för extremhöger och ytterhöger (kanske i fåfäng förhoppning om att fransmännen därmed inte ska lägga sina röster på Le Pen?) utan att förklara varför man använder dessa slitna uttryck och journalisterna använder sina röster för att kraxa olycksbådande om hur illa och chockerande Le Pens framgångar år i allehanda analyser, teveprogram och opinionstexter.

Märkbart sprider sig ångesten hos de svenska pk-journalisterna över att fransmännen uppenbarligen fått nog av det havererade mångkulturella projektet och Macrons vänsterliberala globalistflum. Mellan de hysteriska varningarna för att det franska valresultatet kan komma att förändra Europa (utan att säga hur, till exempel att man ska sluta böja sig för islam) anas även en illa dold panik över att även Sveriges folk ska smittas av ilskan och den sunda upprorsandan mot de rödgröna klägg som förstört vårt land. Kanske är det en fasa att Le Pen-effekten blir att fler röstar på SD i riksdagsvalet 2026?

De svenska journalisternas krumbukter påminner mig om hur Sovjet kände sig tvunget att slå ner på Pragvåren 1968 då man befarade att den tjeckoslovakiska modellen med "socialism med mänskligt ansikte" kunde sprida sig till övriga Östeuropa och folket skulle börja ropa på mer frihet. Nu skräms det vänsterliberala globalistklägget i EU av att franska folkets ilska och uppror mot islamisering, otrygghet, terror och våld ska sprida sig i övriga Europa. EU-valet tyder på det åtminstone i Frankrike, Österrike och Tyskland, även om Sverige i just EU-valet visade sig vara sorgligt efterblivet med en succé för Miljöpartiet och Hamasvänstern. Men Sverige är tack och lov marginellt inom EU, här är det de stora giganterna som Frankrike som styr och ja, ni kan hoppa upp och klappa er på att de sunda nationella strömningarna kommer att ge eko också i Skandinavien.

Varför är ingen svensk mainstreamjournalist på ett seriöst sätt förklara Le Pens framgångar? Vad är det som är så “chockerande” med att människor visar sitt missnöje med de politiker som förstör deras land? Varför respekterar man inte det franska folkets längtan efter lag och ordning och ett slut på islamister som brer ut sig allt mer och som precis som i Michel Houellebecqs profetiska roman "Underkastelse" ropar allt mer aggressivt på sharialagar och att Frankrike ska bli ett slags kalifat? Varför ser man inte hur trötta franska ungdomar är på att bli våldtagna och rånade och att globalisterna försöker förstöra Frankrike och dess jordbruk med sina galna fantasier om grön kommunism som ska göra oss alla fattiga och maktlösa och för alltid kuvade i händerna på rika intressen? Sådana som årligen möts i Davos och i hemliga rum konspirerar för att stärka sin makt via icke-folkvalda organisationer som World Economic Forum och Bilderberggruppen? Varför jagar inte etablerade journalister sanningen om dessa maktmissbrukande kolossers arroganta självbild och övetron på att de har rätt att bestämma över Europas folk? Ingen har valt dessa aktörer, ingen har gett dem mandat att bestämma över oss, ända sitter de och styr i heliga nätverk och genom numera korrupta organ som FN och WHO (Världshälsoorganisationen) som bara väntar på att skapa nästa pandemihysteri för att få ge läkemedelsbolagen större makt och tvinga på oss fler experimentella injektioner. För att bara nämna en av alla de destruktiva linjerna de driver.

Macron varnar för inbördeskrig om Le Pen får egen majoritet. Men inbördeskriget är redan i Europa, de på vid gavel öppnade gränserna och okontrollerad massinvandring har satt kyrkor i brand och en våldtäkts- och mordepidemi härjar i det en gång stillsamma Europa. De vänsterextrema och Hamasvänstern bränner och skapar kaos men detta inbördeskriget är bara en västanfläkt mot vad som kan komma om man inte stävjer dessa destruktiva krafter i tid. Det är redan nu i elfte timmen då vänsterliberalismens förslappning låtit dem växa sig alltför starka redan. men inbördeskriget som komma kan om islamiseringen fortsätter tillta och muslimer faktiskt seriöst försöker ta över Europas länder, det kommer bli bra mindre vackert än att politiska oroligheter utbryter när demokratiska val fortfarande tillåts äga rum.

Återigen – när ska svenska journalistkåren börja rapportera vettigt och sanningsenligt och med respekt för demokrati och yttrandefrihet? När ska franska folket sluta skildras som miljontals högerextrema galningar? Le Pen och andra nationella partier är en motreaktion på hur vänsterliberalismens mångkulturella vansinne förstört våra länder. Och dessa strömningar kommer bara bli starkare. det vore klädsamt om svenska mainstreammedier försökte hänga med åtminstone lite i vad som sker – och varför.

Tack för att du läser! Bli gärna betalande prenumerant.

Swisha en gåva – 0733289122

Tack från hela mitt hjärta!