Jag lyssnade tidigare ofta på P1, intresserad av politik. Jag har dock slutat dels pga indoktrineringen och hjärntvätten men också för att de flesta nyheter och sk analyser är för barn. Fruktansvärt låg nivå genomgående. Skavlan har jag slutat med för länge sedan pga ovan. Nu har jag tittat på denna och jag undrar hur vuxna människor tolererar att folk med 0 kunskap får delta i denna diskussion.
Ja men tänk! Att få se gäster som dig Katerina, Henrik Jönsson, Jens Ganman, Aron Flamm, Dan Eriksson & Magnus Söderman från Det Fria Sverige, Omar Makram, Markus Allard, Caroline Thelning, Sameh Egyptson, Joakim Lamotte, Hanna Tehrani, Sara och Patrik från Dumpen blandat med valfria godhetsknarkande salongsetablissemangs företrädare!
Sosseriets skattefinansierade Fakemedia gick bort redan med Palme när han applicerade Goebbelsstrategy varefter all Skola + Media + Kultur plötsligt blev 💯 Sosseriets propaganda o mörkning av verkligheten 😴🎯🎬
Den säkerhetspolitiska debatten har låst sig i ett språk där världen delas upp i konkurrerande block och där konflikt framställs som oundviklig. Det är inte en neutral beskrivning av verkligheten, utan ett aktivt sätt att skapa den. När politik reduceras till avskräckning mellan ”läger” blir samarbete per definition misstänkliggjort.
I en tid då kärnvapen, klimatkris och globala störningar utgör gemensamma existentiella hot är detta tänkande inte bara föråldrat utan farligt. Säkerhet kan inte byggas genom permanent konfrontation, utan genom gemensamma spelregler, transparens och ömsesidigt beroende.
Media förvärrar situationen. Genom polariserande rapportering, där komplexa samband pressas in i dramatiska konfliktberättelser, förstärks rädslor och förenklade fiendebilder. Analys ersätts av dramaturgi. Resultatet blir en opinion som vänjer sig vid upptrappning och tappar språket för samarbete.
Om vi ständigt beskriver världen som ett oändligt slagfält ska vi inte bli förvånade om den börjar fungera som ett. Ett ansvar vilar därför både på politiken och på medierna: att sluta reproducera blocklogik och istället konsekvent tala – och agera – för samarbete.
Heder till Gunnar Strömmer att han fortfarande ställer upp i MSM, trots dess mer och mer vinklade frågor som han inte tillåts svara på.
Jag lyssnade tidigare ofta på P1, intresserad av politik. Jag har dock slutat dels pga indoktrineringen och hjärntvätten men också för att de flesta nyheter och sk analyser är för barn. Fruktansvärt låg nivå genomgående. Skavlan har jag slutat med för länge sedan pga ovan. Nu har jag tittat på denna och jag undrar hur vuxna människor tolererar att folk med 0 kunskap får delta i denna diskussion.
Gud give att du har rätt. Jag vill se nedläggningen av SvT innan decenniet är slut.
Ja men tänk! Att få se gäster som dig Katerina, Henrik Jönsson, Jens Ganman, Aron Flamm, Dan Eriksson & Magnus Söderman från Det Fria Sverige, Omar Makram, Markus Allard, Caroline Thelning, Sameh Egyptson, Joakim Lamotte, Hanna Tehrani, Sara och Patrik från Dumpen blandat med valfria godhetsknarkande salongsetablissemangs företrädare!
Lysande Katerina!
Mycket bra Katerina 👍👏👏💪👊🇸🇪🇸🇪🇸🇪
Sosseriets skattefinansierade Fakemedia gick bort redan med Palme när han applicerade Goebbelsstrategy varefter all Skola + Media + Kultur plötsligt blev 💯 Sosseriets propaganda o mörkning av verkligheten 😴🎯🎬
Mycket bra text Katerina 👍👏👏💪👊🇸🇪🇸🇪🇸🇪
Blocktänkande är ett självskapat hot
Den säkerhetspolitiska debatten har låst sig i ett språk där världen delas upp i konkurrerande block och där konflikt framställs som oundviklig. Det är inte en neutral beskrivning av verkligheten, utan ett aktivt sätt att skapa den. När politik reduceras till avskräckning mellan ”läger” blir samarbete per definition misstänkliggjort.
I en tid då kärnvapen, klimatkris och globala störningar utgör gemensamma existentiella hot är detta tänkande inte bara föråldrat utan farligt. Säkerhet kan inte byggas genom permanent konfrontation, utan genom gemensamma spelregler, transparens och ömsesidigt beroende.
Media förvärrar situationen. Genom polariserande rapportering, där komplexa samband pressas in i dramatiska konfliktberättelser, förstärks rädslor och förenklade fiendebilder. Analys ersätts av dramaturgi. Resultatet blir en opinion som vänjer sig vid upptrappning och tappar språket för samarbete.
Om vi ständigt beskriver världen som ett oändligt slagfält ska vi inte bli förvånade om den börjar fungera som ett. Ett ansvar vilar därför både på politiken och på medierna: att sluta reproducera blocklogik och istället konsekvent tala – och agera – för samarbete.
' Urbota dumt' var ordet! 👍 Det är faktiskt en ren befrielse att helt ha slutat titta på dessa svammelprogram.