Rapport från en sinnessjuk rättegång

Vi var många som samlades utanför Stockholms Tingsrätt igår den 19 augusti. Dagen var kommen då en fullkomligt bisarr rättegång skulle äga rum där barnrättskämpen Jonatan Alfven stod åtalad för grovt förtal då han på sociala medier lagt ut information om människor som begått de mest vedervärdiga övergrepp mot såväl kvinnor som barn – något som dessa individer, totalt fem, blivit kränkta över och därför polisanmält Alfven. Han riskerar nu fängelse och dryga skadestånd om han fälls.

Med banderoller som förkunnade “Sluta skydda pedofilerna” slöt folket upp, en växande skara som i likhet med mig kommit för att närvara och visa sitt stöd, och för att protestera mot en förlegad lagstiftning som skyddar förövare och som gör visselblåsare och sanningssägare till kriminella.

Antipedofilorganisationen Dumpen var på plats, med Sara Nilsson och Patrik Sjöberg som fått tillstånd att demonstrera utanför Tingsrätten. Man hade bjudit in alla politiska partier men bara Medborgerlig Samling och SD dök upp, de senare med självaste partiledaren Jimmie Åkesson och Henrik Vinge som höll presskonferens utanför Tingsrätten och sa att de som exponerar pedofiler var hjältar och att man ville benåda alla dem som fällts när de försökt varna för dessa monster.

Vi var många som lyssnade. Det kändes bra att vara på plats, för att markera mot en skev lagstiftning som måste ändras då den är förlegad, människofientlig och ett hot mot yttrandefriheten. Om brottsoffer inte får vittna om sin sanning, om medmänniskor inte får varna för farliga individer, vad får vi för samhälle då?

Ett exempel är Rönningemördaren som kanske kunde ha förhindrats från att begå det fruktansvärda dådet om samhället stått på barnens sida. Nu skyddade man den blivande mördaren, och den pappa som försökte varna för honom blev lagförd och tvingades betala skadestånd till brottslingen som försökt kidnappa små barn. Den blivande mördaren skyddades och fick skadestånd och kunde försvinna i samhället och därefter begå sin vidriga illgärning. I stället borde han ha flaggats som fara för allmänheten och aldrig getts möjligheten att gå under radarn.

Hur skriver man om sånt som på många sätt är obegripligt för den mänskliga hjärnan? Det vill säga för den hjärna som sitter i en rimlig människa. En som fördömer våld och sexuella övergrepp mot samhällets värnlösa. Som avskyr pedofiler och våldtäktsmän. Jag kan inte ens förstå att den här frågan inte är större. Dumpen gör ett fantastiskt jobb som jagar samhällets äckligaste förövare, pedofilerna, men också vår superhjälte Sara Nilsson har blivit anmäld och dömd för grovt förtal av pedofiler som känner sig kränkta över att deras sjuka sexuella handlingar offentliggörs.

Vi var så pass många i Stockholms Tingsrätt att man tvingades sätta in extrasalar för rättegången mot Jonatan Alfven. Pedofilerna och våldtäktsmännen vågade inte komma till Tingsrätten utan satt med på länk, digitalt.

Det var som ett overkligt spektakel att se in i de fullkomligt känslokalla ansiktena på individer som inte med ett ord nämnde sina offer eller ånger, utan som gnällde likt småbarn över hur dåligt de mådde av att Jonatan Alfven exponerat deras övergrepp på sociala medier.

Försvarsadvokaterna ansträngde sig för att få sina klienter att så detaljerat som möjligt utmåla hur tufft livet blivit sedan allmänheten fått kännedom om vilka de var. Hur dåligt de sov och hur ledsna i ögat de blev när de blev igenkända på stan.

Det var bitvis plågsamt att lyssna på för det enda jag kunde tänka på var de barn och kvinnor dessa sjuka människor förstört livet på. Jag satt och tittade på de här individerna som ömkade sig över att de hade svårt att sova och hade förlorat sina arbeten och hade blivit illa sedda, och tänkte, hur kan man inte främst må dåligt över de människor man skadat?

Att se på dessa förövare och lyssna till deras gnäll, ibland också ren arrogans - det var verkligen magstarkt. Att dessutom tänka på vilka kostnader denna fullkomligt groteska och löjeväckande rättsscharad kostar oss skattebetalare... hur samhället ställer sig på förövarnas sida. Signalen är att skrämma människor från att exponera ondska. Och att statuera exempel. Berätta inte om orätt som sker, för då är det DU som kan åka dit! Jo tack, jag vet mycket väl, då jag själv också dömts för grovt förtal efter att ha kritiserat en skolas ideologiska övergrepp på minderåriga barn och blev fälld i en ren åsiktsbrottsrättegång.

Pedofiler, våldtäktsmän och vissa ideologier får inte kritiseras. Visselblåsare jagas medan förövare skyddas under den sjuka förtalslagstiftningen. Det är hög tid att detta får ett slut. Sanningen ska aldrig vara kriminell och den som har begått brott ska få finna sig i att det är fritt fram att informera om det.

Jag vill gå så långt som att säga att det borde vara förbjudet för dömda pedofiler och våldtäktsmän att överhuvudtaget polisanmäla dem som delar information om deras brott och om vad som skett.

Sveriges rättsväsende och lagstiftning av idag är en skev historia. Såg precis att en man friats från våldtäkt på 8-årig flicka trots att hans könsvätskor återfunnits i flickans trosor. Vi har kriminella korrupta nämndemän och till och med donare. Vi har haft en JK, Marie Heidenborg, som gladeligen betalade ut 840.000 kronor till en tortyrvåldtäktsman och miljoner till andra kriminella.

I Sverige jagar man sanningen medan de kriminella omhuldas likt skyddsvärda objekt. Man gör skillnad på åsikter och vissa åsikter anses rent kriminella, medan “det fina” hatet får grassera fritt. Som min saliga pappa brukade undra, “hur kom det sig att Sverige, som en gång i tiden varit ett så pass vettigt land, kunde spåra ur som det har gjort?”

Jag såg in i dömda pedofilers och våldtäktsmäns ansikten igår, hörde dem gnälla. Jag såg i dem det kollapsade Sverige, ett rättsväsende i fritt fall. Jonatan Alfven kämpar för barnens rättigheter, för rättvisa och sanning. Förövare borde aldrig skyddas, och att de idag gör det, är inget annat än en ren skam.

Fri media. Jag skriver för att du ska få mod att säga vad du tycker.

Swish 0733289122