Sverige behöver en Vance – som återupprättar yttrandefriheten

Åh som man önskar att en landsfader reste sig ur ingenstans och tog Sverige med storm! Vi behöver inga fler utredningar – vi behöver en Vance.

Jag är en av dem som älskar JD Vance och hans genuina utstrålning, hans underdogperspektiv och hans omtanke om den lilla människan. Att han verkligen ser medborgarna, folket, skattebetalarna, löneslavarna - de som ständigt kränks, hånas och föraktas av makthavare som i valtider gör allt för att få deras sympatier – men så snart de röstats in i diverse regeringar, pissar de den lilla människan i huvdet och sviker alla sina löften.

Det har därför varit både underhållande men också bitvis tragiskt att bevittna svenska politikers och diverse vänsterblivnas hysteriska reaktioner och totala verklighetsförnekelse efter Vances legendariska tal på Allas Hjärtans dag på säkerhetskonferensen i München, där han skarpt och ogenerat kritiserade europeiska ledare för att undergräva yttrandefriheten och demokratiska värderingar. Han pekade på massinvandringen och att hotet mot Europa kommer inifrån och tog upp censur av oliktänkande röster.

Eftersom allt Vance sa var sant så väckte hans tal förstås bestörtning bland europeiska ledare som ju förrått sina folk. Tysklands försvarsminister Boris Pistorius avvisade Vances jämförelser mellan delar av Europa och auktoritära regimer som “oacceptabla”. Vår egen statsminister Ulf Kristersson såg besvärad ut och klappade inte händerna när Vance var klar med sitt tal. Ett antal Reinfeldtmoderater, med Gunnar Hökmark i spetsen, utgjöt sig i indignation och avfärdade Vance. Men så gör de alltid. När något inte passar, spyr man ur sig känslosås utan att bemöta i sak.

Vance trampade på ömma tår. Och det är lätt för maktens potentater att avfärda Vance. De som sitter trygga i sina elfenbenstorn och som ingenting riskerar. Värre är det för oss enskilda medborgare som drabbas hårt av deras förrädiska och nationalfientliga politik.

Självklart har Vance rätt i sin kritik av Sveriges yttrandefrihet som idag lever farligt och stryps allt mer. För nej, det räcker naturligtvis inte att luta sig mot de lagar och förordningar som finns, när dessa bara är vackra ord på papper. I praktiken har Sverige 2025 återinfört hädelselagar och stämplat en viss bok som fullkomligt helig och varit redo att döma den som brände boken till gummiparagrafen "hets mot folkgrupp" trots att ideologier aldrig kan vara etniska folkgrupper och trots att svensk lag (på pappret!) tillåter kritik av all slags litteratur, även religiös sådan.

Men den svenska verkligheten befolkas av strykrädda batikhäxor som agerar nyttiga idioter åt fundamentalister och vars fel det är att vi befinner oss i den prekära situation där vi idag är, i ett land där det vimlar av radikaliserade islamister och där våldtäktsmän ges skyddad identitet och miljoner i skadestånd, en kraftfull signal till all världens avskum att i Sverige är det minsann fritt fram att begå brott, och man får till och med belöning på kuppen! Lex f d justitiekanslern Mari Heidenborg. Nej. Vi glömmer inte. Vi förlåter inte heller.

Tillbaka till yttrandefriheten. Jag gräver där jag själv står och skulle mer än gärna sitta ner med Vance och berätta hur det ser ut i dagens Sverige och vad jag drabbats av. Jag är ju själv ett levande exempel på hur det ser ut när jag som författare och journalist utnyttjat min lagstadgade yttrandefrihet men fick hela mitt yrkesliv krossat av vänstermedier som tagit på sig rollen som frivilliga lägervakter för att styra debatt och opinionsbildning och till varje pris skydda politiker som styrt och fortsätter styra landet åt helvete.

Vance skulle nog inte tro sina öron om han fick en pratstund med mig och jag kunde berätta för honom hur jag 2017 "brännmärktes" av dåvarande statsminister Stefan Löfven för att jag vågade mig på att kritisera den helt vansinniga migrationspolitiken och bluffen med tusentals passlösa, så kallade "papperslösa" – dock inte iPhonelösa! –män som 2015 vällde in över Sveriges gränser, en situation som gjorde landet extremt otryggt inte minst för alla de barn och kvinnor som utsattes för sexuellt våld och andra övergrepp, skeenden som drabbat i princip alla västvärldens länder som tillåtit denna okontrollerade massinvandring.

Vi lever idag med konsekvenserna av denna fullkomligt hårresande och ansvarslösa migrationspolitik som förvandlat vårt land till oigenkänlighet. Och trots att svenska folket i opinionsundersökning efter opinionsundersökning säger nej till fortsatt stor invandring, fortsätter denna självdestruktiva politiska galenskap med oförminskad styrka.

Tidöregeringens svek mot folket som röstat fram dem är monumental. Bara i januari delades det ut nästan 6000 nya svenska medborgarskap, varav över 600 till afghaner. Varför? Var är moratoriet i den svenska migrationspolitiken? Varför låter vår regering köras över av aktivister och korrupta jurister och inte minst Migrationsverket självt, som har förvandlats till en Sverigefientlig enklav där arabisktalande personal driver en egen agenda?

Vance har alldeles rätt. Vi har inte röstat för detta. Vi har inte gett vårt samtycke till att Sverige förvandlas i allt snabbare tempo. Vi har inte accepterat att vårt land islamiseras och förnedras av radikaliserade terroranhängare. Vi har inte röstat för att försörja en miljon ointegrerbara analfabeter med våra skattepengar, de som kommer hit och högt och ljudligt deklarerar hur mycket de föraktar Sverige och att de inte tänker röra ett finger för att arbeta för vårt samhälles bästa.

Men framför allt har vi inte bett om att vår kritik av alla dessa grova systemfel stämplas som samhällsomstörtande och vi som vågar säga ifrån brännmärks för all framtid, får vår ekonomi sönderslagen, vårt rykte förstört. Precis som totalitära regimer gjorde i forna kommuniststater, precis som fortfarande sker i totalitära stater. Precis som i dag sker i länder som styrs av sharia. Samma sharia som hundratusentals utomeuropeiska invandrare i dagens Sverige anser står över svensk lag. De, som jublar när oliktänkande mördas kallblodigt. Nej, vi har inte röstat för detta.

Vance har helt rätt och jag undrar när en svensk politiker ställer sig upp och erkänner de problemen som Sverige har, med lögnare i medierna som cementerar falska verklighetsbeskrivningar och sprider propaganda, med det stora hot mot vår demokrati och yttrandefrihet som man dels importerat men dels också bidrar till genom att låta socialister och kommunister ange tonen i samhällsdebatten, genom att i skräck och rädsla huka för allt mer högljudda islamister och vänsterextrema som börjat styra våra offentliga rum med terror, dels genom demokratihatande demonstrationer, dels genom rent våld i form av bomber, granater, dödsskjutningar och dominans mot svenskar och vanliga fredliga medborgare?

Svenska politiker är så körda. Tyvärr drabbar det oss alla och det svenska politiska systemet är hopplöst att penetrera. Yttrandefriheten naggas i kanten och socialismen krigar för att tysta oliktänkande röster. Vi i fria medier kämpar för att få folket att vakna. Kanske står hoppet till den yngre generationen? Ungdomsbarometerns senaste rapport ger lite hopp framåt. De gamla tröga kolosserna behöver dö ut och ta sin skitpolitik med sig så att ung, frisk luft kan blåsa bort minnet av deras härjande. Vance är en antydan om bättre tider. Om sanning och ärlighet. Och genuin omtanke om den lilla människan, hon som faktiskt är samhällets fundament.

Vem blir Sveriges Vance? Vi behöver honom nu, som törstande i öknen.

Fri media. Swish 0733289122