Sverige förtjänar bättre än Centerpartiets hönsgård på Lidingö

Thand Ringqvist har helt tappat kontakt med verkligheten. Tror hon att vårt land har nytta av hennes fikaterapi på ett lyxhotell? Denna politiskt omdömeslösa clown borde sparkas ut från politiken.

Sverige står utan regering men med växande problem. 70.000 klankriminella ingen verkar kunna utvisa med en gängkriminalitet där barn rekryteras till morduppdrag, en galopperande islamisering, infiltrerad polis och ett rättsväsende fullt av rabiata aktivister, äldrevåldtäkter och ointegrerbara analfabeter, en välfärd som knakar i fogarna, pressad ekonomi i kommunerna och skenande bensinpriser, missnöjda bönder och slöseri med skattemedel samtidigt som vanliga människor tvingas vända på slantarna för att få vardagen att gå ihop. Men vad gör Centerpartiet då? Jo, samlas på Lidingö för att ägna sig åt politisk gruppterapi.

Det är nästan skrattretande. Om det inte vore så sorgligt. Elisabeth Thand Ringqvist visar hur högaktningsfullt hon ger blanka katten i hur det går för Sverige. Överst på agendan står nämligen hennes patologiska SD-tourette, något slags brain rot som bitit sig fast och som gör att hon verkar föredra terrorkramande kommunister framför borgerliga samarbetspartners.

För här har vi ett parti som en gång gjorde anspråk på att företräda landsbygden, företagarna och det Sverige som faktiskt arbetar, producerar och betalar skatt. I dag känns Centerpartiet mer som en exklusiv samtalsklubb för politiska karriärister med förkärlek för värdegrundsövningar, mingel och ändlösa diskussioner om sina egna känslor.

Från bondeförbund till hönsgård. Vilken resa! Och mitt i alltihop står prinsessan på ärten, Elisabeth Thand Ringqvist, en partiledare som tycks tro att politiskt ledarskap handlar om att mysa med tjejkompisarna (som hon egentligen inte står ut med) snarare än att fatta svåra beslut. Men vi behöver inte fler förvirrade tanter som sitter och känner efter. Vi behöver förnuftiga politiker som kan agera för Sveriges bästa.

Det finns något närmast provocerande i den politiska elitens förmåga att isolera sig från verkligheten. Medan människor oroar sig för tryggheten, ekonomin och sina barns framtid ägnar sig partiernas toppskikt åt interna processer och självbespegling, bastubad, fika och oändliga, meningslösa samtal som ändå inte leder till något konstruktivt.

I Elisabeth Thand Ringqvists tappning har politiken blivit en enda lång personaldag med skattebetalarna som ofrivilliga sponsorer. Centerpartiets problem är emellertid betydligt större än en sammankomst på Lidingö. Partiet har sedan länge förlorat sin ideologiska kompass. Det skedde redan under Annie Lööf och det har fortsatt sen dess. Man vill vara borgerlig men inte samarbeta med delar av borgerligheten. Man talar varmt om landsbygden men det är mest bara tomma floskler då man mest frotterar sig med storstadens politiska etablissemang. Man predikar ansvar men tycks framför allt vara upptaget av att positionera sig självt.

Vad återstår då?

En grön logotyp, ett antal välbetalda politiker och en närmast religiös övertygelse om den egna förträffligheten. Jo, jag glömde, en massa pedofiler också, och en förvirring i frågan huruvida föräldrar ska kunna försöka skydda sina barn från övergrepp.

Det mest häpnadsväckande är att Elisabeth och hennes gäng fortfarande inbillar sig att folk ska ta Centerpartiet på allvar. Som om Sverige väntade på ännu ett seminarium. Ännu en visionsdag. Ännu en omgång kaffe, konferensvatten och politiska floskler.

Nej, Elisabeth Thand Ringqvist. Sverige är inte din privata samtalsgrupp. Regeringsmakten är ingen terapiverksamhet. Och väljarna är inte statister i Centerpartiets interna självförverkligande. Det är dags att lämna konferensrummet, kliva ut ur bubblan och upptäcka samhället utanför. ta ansvar istället för att kasta landet i rödgrön mardröm de kommande fyra åren. Sverige förtjänar mycket bättre än Centerpartiets hönsgård på Lidingö.

Min röst är fri och jag jobbar för Sveriges bästa. Swish 0733289122