"Sverige sviker barnen när det är kriminellt att hänga ut våldtäktsmän och pedofiler"
Jag har intervjuat barnrättskämpen och journalisten Jonatan Alfvén som nu hotas av grovt förtal för att ha hängt ut dömda pedofiler och våldtäktsmän. Lagstiftningen måste ändras, anser Alfvén.
Jag har länge velat prata med Jonatan Alfvén, i synnerhet nu det senaste efter att det uppdagades att en av de kvinnor för vilka Jonatan kämpat, Petra, som våldtogs grovt av syriern Damir och för vilket han tilldelats 840 000 i “skadestånd” av dåvarande JK Marie Heidenborg, hade tagit sitt liv. Fallet blev åter stort uppmärksammat på sociala medier och även internationellt. Jag skrev själv om detta, lika upprörd som alla normala människor, men kände då att jag också ville prata mer med Jonatan om hans engagemang, i synnerhet då han får betala ett högt pris privat då dömda våldtäktsmän och pedofiler anmält honom för grovt förtal. Något som är en skandal i sig.
Så härom dagen fick jag äntligen fick jag till en intervju med honom. Och det är med stolthet jag publicerar det här porträttet på en ung man som vigt sitt liv till att stå upp för utsatta barn, och kvinnor, mot pedofiler och även mot ett samhälle som främst verkar skydda förövarna medan de många offren lämnas åt sitt öde. Vi behöver fler som Jonatan och fler som höjer sin röst mot orättvisor som sker. Idag är situationen än värre då För Jonatan krigar nu inte bara mot de vidrigaste av förövare – utan även mot en totalt skev svensk lagstiftning och mot ett rättsväsende som saknar moralisk kompass.
Jonatan Alfvén är 33 år och har trots sin unga ålder länge varit verksam som barnrättsaktivist, journalist och hjälparbetare. Han började engagera sig kring 2012, då till en början med internationellt barnrättsarbete, bland annat kopplat till insatser mot exploatering av barn i Indien och Nepal och har efter några år i utlandet fortsatt att arbeta med frågorna i Sverige, som debattör och opinionsbildare.
– Jag började skriva om svenskt rättsväsende kopplat till sexualbrott för tio år sedan, 2016, eftersom jag brinner för de här frågorna. Ganska snabbt insåg jag att det fanns ett väldigt stort gap mellan folkets åsikter och de lagar som rådde i Sverige. Jag märkte det här engagemanget när jag belyste horribla domar. Det skapade väldigt mycket engagemang.
I dag skriver han främst på sociala medier, där han på Instagram och på Facebook har sammanlagt över 150 000 följare.
– Engagemanget är fortfarande stort, för det här gapet mellan folket och de politiska lagarna har inte minskat. Jag frågar mig ständigt, varför händer det ingenting? Vi har ju så stor opinionsfolkrörelse, är det inte märkligt? Varför fångas inte vår opinion upp?
Förra året startade Jonatan hjälporganisationen för barnen ihop med sin fru Michaela. Den heter Barnens Vingar, och man har hittills gjort några hjälpinsatser som fått stor uppmärksamhet då det har rört sig om fall som skakat om och där orättvisorna i lagstiftningen blivit väldigt tydliga.
– Vi gjorde till exempel en stor hjälpinsats för den unga tonårstjejen Meya, som blev överfallen och våldtagen i en gångtunnel i Skellefteå 2024 när hon var på väg hem. Gärningsmannen, en ung man som var medborgare i Eritrea, åtalades för våldtäkt. Tingsrätten friade honom först, men hovrätten dömde honom senare för våldtäkt. Han dömdes till tre års fängelse. Det som väckte bestörtning var att våldtäkten bedömdes som varande av “normalgraden”, inte grov, och att eritreanen inte dömdes till utvisning. Den i mångas ögon löjligt milda domen ledde till stor offentlig debatt om rättssystemet, straffnivåer och skydd för brottsoffer.
– Fallet fick väldigt mycket uppmärksamhet också internationellt då det först fångades upp av Fria Tider och sedan av Evelina Hahne på X och det spreds därefter i hela världen. Jag har nog aldrig fått sån spridning för något. Folk var så upprörda över att en sådan brutal våldtäkt mot en så ung flicka behandlades så lojt och att påföljden blev så mild.
– Det finns så fruktansvärt många hål i lagstiftningen och Meya drabbades hårt av detta, säger Jonatan. Hennes gärningsman från Eritrea hade flyktingstatus och kunde därför inte utvisas.
Han tar upp den pågående debatten om tonårsutvisningar och menar att det råder en skevhet i hur man sopar problem under mattan. Tystnadskulturen kring massinvandringens negativa effekter på samhället, där flickor som Meya blir ett offer för ansvarslöshet i migrationsfrågor och vilka individer som släpps in i Sverige och får sedan stanna kvar trots att de begår grova brott.
– Här glömmer man gärna problemen med massinvandringen, det blir så skevt. Men det är vår plikt att inte blunda för de problemen som är kopplade till detta.
– Det pratas om rasism, rasism används som argument när det handlar om utländska förövare. Men jag tror att bästa sättet att bekämpa rasism är att utvisa de kriminella invandrarna. Så tror jag att man löser rasismen. Dessutom är det oftast invandrarna själva som är för detta. De avskyr hur mesigt Sverige är, hur mycket man daltar med förövare.
Jonatan berättar att han träffade Meya och hennes familj innan jul.
– Hon var så tacksam och glad för stödet hon fått. Och det är hela vår tanke, att ge upprättelse till drabbade kvinnor och barn. Samt trycka på för lagförändringar. Mycket ligger på förslag. Men hur det går beror på hur stark opinionen är. Ibland undrar jag om vi lever i en bubbla? Då det känns som om engagemanget är stort. Men sedan händer ändå ingenting.
Jag tar upp frågan om före detta JK Marie Heidenborg. En högt uppsatt jurist som genom sitt beslut att belöna en sadistisk tortyrvåldtäktsman sände ut bisarra signaler. Vad tänker Jonatan kring Mari Heidenborgs agerande?
– Sinnessjukt, säger Jonatan. Samma år som hon delade ut detta groteska skadestånd, fick Heidenborg även en medalj av kungahuset. Att det skedde samma år var ett sånt hån, folkstormen mot skadeståndet var som störst, och vi gjorde en namninsamling mot detta, som var verkligen rejäl, med 220.000 namn. Ändå belönades Heidenborg med en medalj? Det är ett sånt ohyggligt mörker.
Jonatan fortsätter:
– Nu lever inte Petra längre. Hon har tagit sitt liv. Hon orkade inte längre. Det är en sån smäll från samhället. Först att drabbas inbrott, bli våldtagen grovt av två förövare i över 17 timmar. Sedan får du 3000 spänn, medan Damir får 840 000 och Heidenborg får medalj från Kungen.
– Mari Heidenborg har kommit undan lite för lätt med allt detta. Jag träffade henne 2021, för jag ville lämna in namninsamlingen. Men hon ville inte ta emot oss. Då sa jag, jag åker in och sätter mig i receptionen tills hon kommer ut. Jag kom in och det blev tjafs, där hon hävdade hela tiden att hon inte hade något ansvar i detta som hänt med skadeståndet. Jag sa, du är högsta hönset i juridiken. Du kan lägga fram lagändringen. Där stod jag med hela namninsamlingen medan hon inte kunde acceptera vad jag sa. Hon kunde inte heller visa respekt för alla dem som skrivit under. Hon minimerade sin roll och skyllde ifrån sig på politiker som stiftade lagar. Hon har fått massa kritik att hon kunde gjort en annan bedömning, men valde att ge gärningsmannen en ohyggligt stor summa pengar. Hon valde maxbeloppet och hävdade att hon bara följde praxis. Då förtjänar man en medalj? Jag har inte hört om några fall de senaste åren kopplade till JK som är lika uppseendeväckande.
Vi kommer in på migrationspolitik och den statistik som tydligt visar att vissa kategorier av invandrade män (från vissa utomeuropeiska länder i Mellanöstern och Afrika, samma statistik för övrigt i hela västvärlden) är väldigt överrepresenterade i en kriminalitet med överfall, kidnappning, tortyr, kopplat till sexualbrott, även mord kopplat till sexualbrott. Dessa grova våldsbrott begås av upp mot till 90% av män med utländsk bakgrund.
– Men det råder en tystnadskultur när det gäller detta och anses fortfarande “kontroversiellt” att peka på sambandet. Sveriges lagstiftning sticker också ut, när man säger saker som är sant tas det inte i beaktande. Vad jag förstått så finns det inget land i västvärlden som fungerar på samma sätt i juridiken.
Jonatan berättar om bakgrunden, att en av gärningsmännen i Petra-fallet nu anmält honom för grovt förtal. Damir som fått det höga skadeståndet utvisades och är inte kvar i Sverige. men den andre gärningsmannen är kvar i landet och har fortsatt begå sexualbrott som han dock har friats för av hovrätten. Jonatan som hade alla detaljer i fallet skrev om det på sociala medier.
– Vi på Barnens Vingar skrev om den här nya våldtäktsdomen och att han bar ett ansvar för Petras liv. Han blev superkränkt av detta och gjorde från fängelset en polisanmälan mot mig om grovt förtal då han inte tyckte om att jag kopplade ihop att han bar ansvar för Petras död.
Förövaren är en av fyra dömda gärningsmän – de tre andra är pedofiler – som anmält Jonatan för förtal.
– Alla fallen är grovt förtal, jag har suttit i förhör och troligen kommer de här fallen gå till åtal. Det här har jag blivit anmäld för även tidigare, men då har anmälningarna alltid lagts ner. Men då har jag bott på mindre orter, kanske spelar det in. Nu bor jag i Stockholm och min känsla är att inne i stan är det mer pk, man jagar åsiktsbrott på ett annat sätt än ute på landet. Så jag har nu suttit i förhör hos polisen med anledning av detta.
Vad gäller grovt förtal är det ett brott med ytterst få fällningar. Men av 4-5000 anmälningar årligen är det kanske bara ett fall i månaden, runt 10-12 fall per år, som leder till fällande domar. Jag välkomnar Jonatan i klubben, vi är några åsiktsförbrytare som dömts politiskt då vi stått upp mot sådant vi anser vara fel och därefter blivit dömda.
Jonatan berättar om sitt engagemang för Petra som nu alltså inte finns bland oss längre.
– Jag träffade henne och pratade... att då kanske tvingas möta en av hennes förövare i rätten kommer kännas väldigt märkligt. men jag vill ändå att detta testas rent juridiskt. Och att det ska få medial uppmärksamhet. Kanske måste man gå den vägen för att en förändring ska kunna ske.
Det är alltså tre dömda pedofiler och en våldtäktsman som har anmält Jonatan.
– De här fyra männen, är de grövsta förbrytarna. Det är så sjuka brott de har dömts för. Och sen läser i förundersökningar hur de gnäller om hur de utsätts genom att jag skrivit om dem. Men inte en sekund tänker de på vad de utsatt sina offer för. Barnen.
Vad behöver då Sverige göra för att skydda barn bättre?
– I första hand måste frågan prioriteras på annat sätt, menar Jonatan. Det måste mobiliseras från politiskt håll mot de här sjuka individerna. Nu är det ny lagstiftning på väg, det är jättebra att de kan hållas inlåsta även efter avtjänat straff. Så länge de är farliga måste de hållas borta från samhället. Återfallsrisken är så stor. Man kan inte släppa ut de här individerna.
– Vi behöver också ett offentligt pedofilregister. De ska inte kunna byta namn och kön. Robin Andersson-fallet är ett tydligt fel på alla de fel som sker i samhället. Det ska inte få vara så att de ska byta namn och identitet och sen bara glida in i samhället och utsätta andra för fara. En av de här männen som anmält mig är en pedofil som bor ihop med en annan pedofil nere i södra Sverige, han kidnappade en liten flicka... Han bor nu i en liten ort och skulle vara anonym om jag inte varnat för honom. Nu kontaktar folk mig och tackar för att de vet om pedofilerna.
– Det är så parodiskt att jag betraktas som den som gör fel. Det är ju en gåva till pedofiler och våldtäktsmän om jag skulle dömas, då blir ju signalen till andra förövare att man kan anmäla och få pengar och skadestånd.
Om förtalsanmälningarna ändå kommer leda till åtal, hoppas Jonatan att rättegång ska äga rum innan valet i september.
– Jag hoppas så innerligt att detta kommer innan valrörelsen – att rättegång blir före valet. Att det inte ska vara förgäves, så det riktas ljus på hur skevt det är. Och jag hoppas verkligen att lagstiftningen ändras. Att vi om tio år tittar tillbaka och undrar hur det kunde fått vara så här? Jag hoppas i framtiden att det ska vara en självklarhet att kunna hänga ut grova förövare. Att barns trygghet prioriteras framför livsfarliga förövares lättkränkta känslor. Allt annat är absurt.
Vill du stötta Jonatan och Michaelas organisation?
Fri media. Swish 0733289122