Därför tackade jag nej till SVT och IFS
För arvodet SVT bjöd kliver jag inte ens upp ur sängen. Jag är inget billigt inkluderingsalibi för ett "humorprogram" där svenskar framställs som efterblivna och måste integreras i massinvandring.
Den 21 april fick jag en förfrågan från SVT, den kom som DM på Instagram och gällde programmet IFS – Invandrare För Svenskar – som tydligen skulle köras en sjätte säsong. “Ditt namn kom upp och vi tror verkligen att du skulle tillföra något till panelen!” hette det i mailet.
Jag förundrades en smula över att SVT valt att bjuda in mig och tänkte sedan, varför inte? Kanske dags att gå vidare och använda detta tillfälle till att försöka “påverka inifrån” och åtminstone en smula “vrida saker rätt” inne i den tröga public service-kolossen. Men ju mer jag kände på det desto mer olust kände jag. Känslan av att jag mest kallats in som mångfaldsalibi växte sig allt starkare.
När programmet sedan fick en ny programledare, Assia Dahir som bland annat anordat “alternativt musikstöd till Gaza” insåg jag hur sjukt det var att jag ens för en sekund övervägt att delta i detta spektakel. Invandrare För Svenskar. Herregud!
Ett humorintegrationsprojekt där svenskar ska på ett skämtsamt sätt “anpassa” sig till massinvandring? Risken att möta tex Özz Nujen i en svettig studio? Tvingas låtsas hålla god min inför Assia Dahir som troligen glatt viftar med Palestinaflaggan och tycker att Hamas är frihetskämpar? Tack, men nej tack.
Nu är jag än gladare att jag den 5 maj mailade till SVT och skrev att jag väljer att ej medverka. Arvodet var uselt, att för en sån struntsumma vilka låtsas som om man är inkluderande även gentemot individer man innerst inne avskyr och pratar bakom ryggen på och som man aldrig skulle bjuda in till ett seriöst program? Men som man ändå bjuder in för att ha sin egen rygg fri när kritiken om vänstervridning kommer.
Jag har aldrig gillat den där mentaliteten av klägg. Att tex även politiker som avskyr varandra ska sitta och gulligulla bakom kulisserna trots att de officiellt ska föreställa ärkerivaler. Att man ska kramas och låtsas vara vänner fast man avskyr varandra. För det är det som förväntas. Hade jag tackat ja skulle jag knappast kunnat ifrågasätta Assia Dahirs åsikter. Eller några andra av överrepresentation av vänsterklägg som SVT-studion fyllts med. Jag hade tvingats vara trevlig, tramsa med. Silence is violence och mitt deltagande skulle vara signal att jag tycker Assia Dahir och alla andra vänsterblivna är ok.
Mångfald av åsikter, my ass.
Var jag möjligen tänkt som SVT:s judealibi? Kanske. Den “kontroversiella”. Åh så MODIGT och nyskapande att VÅGA bjuda in henne! Men jag förstår varför de bjöd in mig och varför de bjuder in en rad “högerprofiler”. Vi ska bli public services alibi för att de sen ska kunna säga, men titta, vi är inte alls vänster! Vi bjuder ju in Katerina Janouch! Man FÅR ha olika åsikter i SVT! Till och med INVANDRINGSKRITISKA! Nej tack. Jag tänker inte bli det där inkluderande blattealibit för en patetisk struntsumma. Varför ska jag sälja ut min själ och heder och buntas ihop i ett program där jag bara utnyttjas när det passar?
Men ja, jag vet, public service har panik just nu och det knuffar ut dem i riktning som innerst inne är obekväm för dem. De är hårt kritiserade. Ungdomar sviker, de ser hellre på Youtube och fria mediekanaler, istället för att glo på något så hjärndött som SVT...
Vi fria opinionsbildare har numera en mycket större publik än SVT och SR. Vi är en kraft man inte längre kan negligera. Folk har för länge sen tappat förtroendet för propagandisterna och “folkuppfostrarna” public service. Därför sneglar public service avundsjukt och ängsligt på fria medier och på oss profiler som har tittare och lyssnare. De vill ha oss nu. De vill vara med i klubben som är rocknroll och roligare än deras egen gamla mossiga kommunistpolare.
Men när de väl dristar sig till att uppvakta oss sker det ohederligt. De vill egentligen inte stå för oss utan mest bara smuggla in oss bakvägen, samtidigt som de ändå genom vårt deltagande försöka legitimera sig. De sviker ju sitt uppdrag om att de ska representera alla åsikter. I nyhetssändningar, debatter och opinion agerar de som ett eget vänsterparti. Men i ett skämtprogram, där kan ickevänster duga! Om vi stoppar in dem i IFS, så kan vi sen peka på det och säga, titta, vi är visst inkluderande! Alla får vara med!
Men sorry. Jag köper inte detta billiga trick. Jag är vare sig lättköpt eller lättflörtad. Jag faller inte baklänges av bekräftelsen 1 timme i en SVT-studion låtsas vilja bjuda mig på.
Vill SVT ha med mig att göra kan de erbjuda en seriös intervju där de erkänner sina egna misstag och försöker komma till rätta med åratal av falsarier och desinformation. De kan dra ner sina brallor och på ett seriöst sätt diskutera Åsiktskorridoren och sitt eget drevande som kostade mig min författarkarriär och som demoniserat en rad andra oskyldiga människor som de har mage att stämpla som rasister och högerextrema fast det är ren lögn. Sen kan de som kompensation ge mig en egen talkshow typ Skavlan där jag låter sunt förnuft och sanningen vara central. Mot ett anständigt arvode. Då kan jag eventuellt tänka över min inställning.
Men innan dess? Glöm att jag ska nöja mig med allmosor och att med mössan i hand komma springande så snart husbonden SVT kallar. I ett svagt ögonblick övervägde jag att medverka. Sen nyktrade mitt förnuftiga jag till. Jag är inte en pajas som ska fylla ett “humorprogram” där massinvandringens dysfunktioner görs till något skojigt vi alla glatt ska skratta åt. Jag kan lätt driva med mig själv. Men IFS och hur SVT resonerar får mitt skratt att fastna i halsen.
Man brukar säga att alla är till salu.
I detta fall är jag det inte.
Vill du stötta sunt förnuft är det givetvis fritt fram.
Swish 0733289122
Vill du se riktig sköna “invandrare för svenskar” kan du spana in mig och Börje Benulic i morgonens kulturspecial i Swebben där jag också prataren del om public services ryggradslöshet. In o kika!🥰
Jättebra att du stod emot.