Public service är en socialistisk och islamistisk påverkansoperation

Roa dig med att föreställa dig SR-journalisten Cecilia Uddén krama två nazister... hur länge tror du hon skulle få vara kvar? Men att gulla med två salafister är inga problem.

För två år sedan demonstrerade många av oss medborgare mot den lögnaktiga kolossen där SVT SR sprider sin fulvinklade skamlösa propaganda genom en vänstervridning av nyhetsrapporteringen, som de finansierar genom att tvångsansluta svenska folket till sitt system via skattsedeln, ett system ingen svensk medborgare idag är tillåten att lämna.

Dinosaurien Uddén är ett lysande exempel på hyckleriet i detta statliga medieorgan. På senaste tid har propagandan och snedvridningen nått nya höjder och slår nu i taket gällande särbehandling och hyckleri. Jag återkommer till henne.

Att det är valår märks tydligt då public service nu i ännu högre grad än tidigare agerar som ett eget socialistiskt-islamistiskt politiskt parti. Det går inte längre att bortförklara att public service faktiskt inte kan vara något annat än en renodlad socialistisk-islamistisk påverkansoperation. Man har helt svikit sitt uppdrag om att vara sakliga, neutrala och opartiska. I stället pumpas det ut politisk vänsterislamistisk propaganda till medborgarna – och de som vågar gå emot straffas genom omplacering.

Senaste ut i kylan ur den kvävande åsiktskorridoren i public service är den mångårige Sveriges Radio-journalisten och konstkritikern Mårten Arndtzén. Vem som helst kan bli cancelled, är budskapet – akta dig för att dela sånt som är misshagligt! I ett inlägg på X dristade sig Arndtzén till att kritisera filmbranschen. I ett annat inlägg länkade han till en artikel av Paulina Neuding i Svenska Dagbladet, kors i taket! Det kan inte Sveriges Radio tåla. Piskan ven och raskt stoppades Arndtzén från att leda Kulturnytts dagliga sändningar i P1 och Ekot fram till valet. Åtgärden motiveras med att SR måste värna opartiskhet inför valet.

Opartiskhet? Tillåt mig att gapskratta. Opartiskheten tas enbart upp när det handlar om personer som inte rättar in sig i det socialistiskt-islamistiska ledet. Eller testa att kritisera islamiseringen av Sverige, daltandet med kriminella utlänningar, Ramadanrapporteringen eller uttryck en positiv åsikt om Trump, Israel eller Jimmie Åkesson så ska du få se på däng!

Man måste inte vara Einstein för att koppla public service-anställdas politiska sympatier till hur åt helvete hela denna organisation hamnat. I public service är nämligen vänster- och gröna sympatier betydligt vanligare än i befolkningen i stort. Hos public service-anställda ligger stödet för Miljöpartiet och Vänsterpartiet tillsammans kring 40–45 procent, vilket är flera gånger högre än i väljarkåren. Samtidigt är sympatierna för SD i princip noll. Den här politiska snedfördelningen är särskilt tydlig bland kulturjournalister och journalister inom public service, där sympatierna för Miljöpartiet och Vänsterpartiet är som starkast.

Låt oss bara ta en liten jämförelse hur cheferna på public service resonerar när det är deras socialistiska islamvurmande skyddslingar som råkar ta ställning för något som är “tillåtet”. I närtid har vi behandlingen av Cecilia Uddén som är ett slags helig ko hos Ekot. Spelar ingen roll hur mycket parti hon tar för islamister, kommunister, totalitära regimer eller kvinnoförtryck, hon får fritt fortsätta sprida sin politiska propaganda och belönas med ständigt förnyat förtroende. Senast delade hon starkt partiskt “politiskt” innehåll på Facebook där hon tog tydlig ställning mot Israel i Palestinakonflikten, men för det fick hon bara en snäll liten tillsägelse. Sedan har hon fått fortsätta jobba som vanligt utan minsta reprimand.

Visst får man en känsla av att Uddén till och med betraktas som något av en modig hjältinna på Ekot? Som öppet vågar stå upp mot de “apokalyptiska zionisterna”? Därför kan hon till och med posera på bild med de mest hårdföra salafister utan att någon bryr sig. Undrar om samma mjuka silkesvantar skulle varit på om Uddén gjorde reklam för tex Aktiv klubb?

Vi går raskt vidare. Uddén skrev ihop med kollegan Johan Sommarström under Magda Gads upprop, också ett tydligt ställningstagande. Men den här kommunistiska och pro-islamistiska aktionen ansågs inte “kontroversiell” enligt Ekots chef Klas Wolf Watz. Ridå. Och även andra liknande politiska ställningstaganden till vänster från journalister har sällan lett till att personer stoppats från sina roller i public service-sammanhang när de senare medverkat där.

Det kommer mera. Kommer du ihåg Eric Saade och Eurovision/Mello? Ingen hos public service blev särskilt upprörd när Saade tog ställning för Palestina.

Vi har också Loreen som vädrat politiska åsikter om Israel och Mellanöstern, givetvis till israels nackdel. Sånt anses vara yttrandefrihet och personliga ställningstaganden, trots att hon samtidigt representerat ett SVT-arrangemang.

Sen har vi klimataktivismen. Flera public service-journalister har offentligt engagerat sig i klimatfrågor eller delat aktivistiska budskap i sociala medier.

Det leder inte till omplaceringar eller sändningsstopp.

Samma när public services socialistiska kulturjournalister deltar i offentliga debatter om identitetspolitik, migration eller nationalism. Deras negativa syn på allt som inte är vänsterpolitik accepteras som en självklarhet. Här finns några profiler som sticker ut. Till exempel SR:s programledare Annika Lantz. Under 2018 gillade hon i sociala medier inlägg där SD beskrevs i starkt negativa ordalag. Då svarade Sveriges Radio att medarbetare har rätt till “privata åsikter” och att det avgörande är hur journalistiken i sändning ser ut. Några disciplinära åtgärder vidtogs inte. Surprise!

Liknande debacle uppstod kring SVT:s journalist Carolina Neurath, som också hon kastade skit på SD i sociala medier. Också då betonade SVT att journalister naturligtvis kan delta i samhällsdebatten, så länge de inte bryter mot kraven på saklighet i sitt journalistiska arbete... som om privata åsikter inte speglades professionellt?

I samband med massinvandringen 2015 såg vi liknande. Flera public service-journalister deltog i upprop, manifestationer och opinionsbildning för en mer “generös” migrationspolitik. Snyftpropaganda som liknar dagens lögnaktiga drev med “bebisutvisningar” syftade till att påverka folk att snällt foga sig i destruktiv samhällsutveckling. Redaktionsledningar svarade återkommande på kritik att journalister också är medborgare och har rätt att engagera sig i samhällsfrågor privat... Eländet fortsatte 2017 med det lika berömda som patetiska #vistårinteut - där naturligtvis även public services journalister och kulturpersonligheter skrev under det här batikhäxanstrukna uppropet för en ännu mer generös migrationspolitik. För personer med koppling till public service som deltog blev det absolut inga negativa konsekvenser.

Ja, listan kan göras lång. Men alla med fler än två hjärnceller ser tydligt hur public service i princip förklarat krig mot allt och alla som inte följer deras socialistiska, islamistvänliga agenda. Lydiga hantlangare är propagandister. Debatter som förs är skeva. Nyhetsrapporteringen stinker och cancel (cancer!)kulturen firar nya triumfer.

Vad göra? Enda rätta är att sparka propagandisterna till chefer och deras skyddade journalistkompisar, riva upp finansieringen av public service och starta om hela klabbet. I synnerhet nyhetsredaktionerna behöver sopas ut likt gammal smuts som alltför länge möglat i hörnen. Detta borde vara Tidöregeringens högsta prioritet.

Fri media. Swish 0733289122